Vi har jobbat på med ompallningarna och med att plasta och måla de nya ytorna som kommit fria. Dock hade vi ett elände med den sista biten av kölen. Den är järnskodd och där ville inte plasten och glasfibern fästa.  Kanske för att järnet var kallt, eller för att den har en skarp kant som gör att det kommer luft innanför. Vi svor till den milda grad att Kapten Haddock hade varit imponerad!

– ANFÄKTA OCH ANAMMA, BOMBER OCH GRANATER, ERBARMLIGA PLATTFÖTTER, KRABBSALTADE TÅNGRÄKOR, SABOTÖRER OCH PESTRÅTTOR, STORMAR OCH ORKANER OCH TUSEN TYFONER!!!!

Kapten Haddock hade en bred vokabulär och den dagen det krånglade som mest kom de väl till pass. Vi fick åka hem sent kvällen med outrättat ärende och middag serverad först klockan elva på kvällen. Dagen efter så gav vi oss på ytan igen, vi spacklade upp och slipade innan vi fortsatte och plasta och vi fick till slut till det.

Här är den lilla biten som krånglat. På bilden är den ännu oplastad och vi anar inte vad som väntar oss. Nu sitter där minst sex lager plast som gjutet! (Skäms på dig lilla stycke!)

Dagen efter det vi haft hjälp av Tom så skulle Helena fortsätta måla. När hon kom runt akterpartiet med sin målarspann så hade någon varit där och klottrat!

Undrar just vem den skyldige är!!? Vi skrattade gott för vi hade inte upptäckt det förrän dagen efter. Nu är det övermålat med svart och ingen kan ana vad där stått (Och vi som trodde var vi var bäst!)

Vi har även tittat på våra sjövattenintag. Vi har tvättat dem och beställt nya kranar. De är i mycket gott skick men ett par nya kranar och lite färg på kommer att få dem som nya.

Snart kan vi montera tillbaka dem på båten!

Förutom den lilla fadäsen med plastandet av kölen så är vi väldigt nöjda med vårt arbete och vad vi åstadkommit. Att vi till faktum har plastat ett helt fartyg, för hand! Inte illa. Det har gått åt närmare två ton plast och vi känner oss starka som björnar efter allt hoppande på byggställningar och rollande av plast och färg.

Med endast en vecka kvar så är vi nu i slutskedet och har kommit in på upploppet. Nu är det inte långt kvar! Heja, heja heja!

Krabbsaltade tångräkor!

Tjoppe och Helena

Vi har haft en kreativ dag med flertalet kulörer på paletten. När vi kom till varvet så började vi med att mäta ut vattenlinjen. Vilket pyzzel. Vi hade noterat den på papper innan vi blästrade bort den gamla färgen, men anteckningarna var inte så noga så vi fick ta hjälp utav bilder. Vilken tur att vi har vår blogg, där vi kan gå tillbaka och titta. Sen gällde det att få linjen rak. Till slut så bestämde vi oss för att vara nöjda och då började Tom måla grundfärg, grå. Helena och Tjoppe målade vinyguard (också grå fast i en annan nyans) och därefter gick vi över på svart bottenfärg. 

Helena hade tröttnat på vintermössan, den hade fått alldeles för mycket plast på sig och åkte bara runt som en liten kalott på ett kalhygge. Nu blev det en ny look, piratlooken eller om det kanske är bondmoran som är på väg ut för att mjölka.

Tom var på glatt humör när han målade skrovet grått. Men hans träffsäkerhet undrade Helena över när Tjoppe kom med hela sin tröja gråmålad på ryggen, och båda hade misstänkta penseldrag i ansiktet. Men det var bara far och son som lekt loss till den grad att Robban Broberg låg i lä och Tjoppe fick byta tröja (till färgen grå, helgarderad med andra ord).

Titta så grått!

– Oj så svart, konstaterar Tjoppe. Tjoppe jobbade svart tills Helena tog över, och han gick för att fixa pallningarna..

Vi har pallat upp på nya platser och slagit bort några till så vi kommit åt för plastning och målning. Även de främre stödbenen har vi fällit ut och där har vi pallat upp nytt mot det målade skrovet.

Så här såg det ut när vi åkte hem. Det behövs målas mer i aktern men i övrigt så är bottenfärgen på plats nu.

Skepp och Hoj!

Tjoppe och Helena

Färgpytsarna har vi fått glänta locket på. Vilken fröjd att få måla jämfört med plastandet som kletar och härdar på handskar och kläder (och båt som tur är). Vi håller på att måla grundfärg, grå till färgen.

Vi har ju inte kunnat plasta och måla vid pallningarna och stödbenen, så målningen ser lite lustig ut i nuläget.

Så här såg fören ut vid lunchtid..

Vi kunde börja med pallningarna och vi lyfte båten i fören med en domkraft.

Genom att höja båten några centimeter i fören lyfte båten lite från två av pallningarna, nr två och tre från fören sett. Dessa kunde vi nu slå bort..

Här är pallen borta och vi kan plasta och måla..

Härligt slutresultat!

Nu ska vi måla bottenfärg innan vi pallar upp på nytt igen för att kunna slå bort några av de övriga pallningarna..

Innan vi åkte hem så fortsatte vi med målandet. Här blandar Helena färg.. Det är lite noggrant med färgen och vi använder våg när vi mäter upp och blandar.

Det hade börjat mörknat innan vi åkte hem. Det var en fin kväll och vi kunde summera dagen som väldigt bra och skön att vi kommit ett steg längre. Lite pasta Carbonara hemma och en natts sömn så är vi tillbaka för en ny arbetsdag på slipen.

Stunderna på terassen hemma är få och korta nu, men vi hinner njuta små stunder då och då. Det prunkar i krukorna och bjuder på en fin bild..

Flyta på vågen!

Tjoppe och Helena

Vi tror detta blir sista dagen med plastandet innan vi pallar om båten och tar de ytor där stödben och pallar under kölen är. Lite mer plast i aktern runt propellern och vid motorfästena återstår. Vi har gjort förstärkningarna i stävern (fören) och längs vattenlinjen. Har vi riktigt flyt kan vi börja öppna färgburkarna idag. Som vi längtar!

Och häromdagen försökte Tjoppe göra ett simhopp på landbacken. Han trillade ner från ena byggställningen. Aj aj, men allt gick bra. (Foten fick lite stryk, men det sitter kvar – obruten).

Simma lugnt!

Tjoppe och Helena

Vi börjar se ett slut på allt plastande nu – äntligen. Vi har plastat grundlagren klart och har ägnat de sista dagarna åt akterpartiet kring propellern och runt kölen. Ett par dagars plastande till och vi hoppas kunna byta ut plasten mot lite färg istället. På onsdagen blev det en väldigt sen kväll, höll på till efter nio på kvällen och det hade blivit mörkt innan vi var hemma. Vädret har varit stabilt i ett par dagar och vi jobbar på extra hårt innan nästa front med regn kommer in över västkusten.

Skymningen föll innan vi var hemma..

Båten från aktern. Några lager plast till kring propellern och längs vattenlinjen så kan vi börja måla sen.

På böljan den blå!

Tjoppe och Helena

Vi hade ett riktigt busväder på lördagen, regn och åter regn. Vi satt hemma på morgonen och försökte tyda radarbilder..

Vi valde att denna dag slipa av kölen och att plocka ur sjövattenintaget. Jag tror vi var de enda i hela Halland som trotsade vädret och var ute denna dag. Det blåste och regnade från alla håll.

Men så hade vi lite tur med oss, förre ägaren ringde. Kräftskiva ikväll, halv sju. Kom som ni är. Så trevligt tyckte vi och vi kunde ju lika gärna bryta upp tidigt denna dag för det verkade inte som vädret skulle klarna upp. Komma som vi är, vi funderade. Vi kanske skulle hoppa ur arbetskläderna och duscha iallafall..sagt och gjort. Klockan 16 var vi på väg hem, kändes lyxigt tidigt. Vi hade en otroligt trevlig kväll med fantastisk mat, och vi fick skjuts hem efteråt till och med. Med sprickfärdiga magar stöp vi i säng vid midnatt och mådde som prinsar! (Tusen tack för en trevlig kväll!)

På måndagen var solen tillbaka. SOL = PLASTNING. Vi plastade och plastade och höll på till närmare nio på kvällen. Nu har vi kölen och akterpartiet och några förstärkningar kvar att plasta. Samt under stödbenen såklart. Men det övriga och tidskrävande är nu avklarat. Känns mycket bra.

Skepp och Hoj!

Tjoppe och Helena

Nu håller vi på att plasta under vattenytan, det vill säga där den normalt går för vi står fortfarande på land. Vi kan nu stå på backen och arbeta. Tjoppe har förlängt sina skyddsarmar till att numera inkludera en hel överdel genom att klippa av engångsoverallen. Den är vansinnigt varm och osmidig men detta blev en bra kompromiss.

Helena tog lite tejp och utnämnde Tjoppe till KUNG. Kung av plast eller nåt. Men bokstäverna ville leva sitt eget liv, han tappade G:et ett tag och blev bara KUN. Och när G:et var tillbaka så halkade understapeln på U:et ner en bit och då hette han helt plötsligt KLING, som polisen. Nu får han heta KLING. ( Någon Klang har vi dock inte utnämnt).

Det friskar på bra med vind så vi har kunnat arbeta utan skyddsmasker. Dock så går det åt att skydda hår och ögon. När vi håller på i partierna där båten hänger upp och ner (???) så måste vi vara två som håller i.

Två lager är nu lagda och vi ska lägga två lager till och sen börja med kölen som undertill behövs slipas och spacklas en aning. Förutom detta eviga plastande så har vi börjat titta på färg. Vi har valt att inte måla den i den förra röda färgen. Nog för att vi tycker om den och valde den med omsorg, utan för att när vi ändå gjorde denna stora förändring så vill vi att det ska synas också. Vi har valt färg men håller alla bloggläsare på halster ett tag till. (När vi spånade om färger så drog Tjoppe till att med att han ville ha båten regnbågsfärgad, han har nog tagit intryck av Pridefestivalen eller 70-talets flowerpower-våg eller nåt. Nä, han skämtade givetvis och vår nyvalda färg är betydligt diskretare).

De har lovat nederbörd i helgen och vi hoppas att de har innerligt fel. Men det är ju inte första gången som vädret inte blir vad de lovat. Vi har varit väldigt nöjda den gångna veckan och beställer härmed fortsatt väder av samma slag. Tack!

Så länge skutan kan gå!

Tjoppe och Helena

Kletigt kletigt är spacklet, men nu är det äntligen klart. Tyvärr är inte bara båten spacklad utan det mesta annat också, kläder och mobiler och bilsätet har fått sig ett visitkort. Kameran förvaras i en plastpåse och bilderna får vi ta efter arbetsdagens slut för att någorlunda hålla styr på spacklet.

När båten är klar åker kläderna i soporna konstaterar Helena..

Vi har haft ett makalöst flyt med vädret senaste tre dagarna. Det har varit åska och regn såväl norr som söder om båten. Men precis på vår fläck där båten står så har vi haft nästan 100 procent uppehåll. Det underlättar arbetet otroligt mycket.

Och här står vi, glada men något slitna efter en lång dag ute. Om någon undrar över Tjoppes oranga tröja som han alltid brukar bära (en favorit kan vi lova) så har den gått i graven. Tröjan och byxorna blev totalt fyllda med plast så byxorna sprack på mitten och tröjan hade blivit stelopererad över magen. Tjoppe saknar sin favorittröja något, men han får hålla tillgodo med andra nu..

Medan Helena spacklade klart det sista på skrovet så fortsatte Tjoppe med plastandet. Här har han förstärkt stävbalken. Det börjar arta sig tycker vi.

En sista koll inför morgondagen. Nä nu åker vi hem och äter något gott säger Tjoppe, så drar vi.

Fri sikt!

Tjoppe och Helena

Vi funderar på lämpliga alternativa namn. Herr Lego eller varför inte Fru Styren (venylbensin som man använder vid tillverkning av plast). Nu har vi plastat klart två lager på friborden och har börjat om i fören med lager tre och fyra. Tjoppe (som är förste plastare) har blivit överens med materialet och finner arbetet ganska roligt (frågan är om han gör det om tre veckor). Vi har gjort av med 550 kg plast nu och en himla massa glasfiber.

Det är inte riktigt allt man tänkt ska bli plastat som ändå blir det. Det här är vår hink med aceton som det samlat sig en massa glasfiber på. Fast man får bra fäste att hålla i hinken konstaterar Tjoppe glatt.

Herr Lego har blivit kompis med materialet. -Mera plast, ropar han och Fru Styren får skynda och blanda.

Fyra lager så här långt..

Herr Glasfiber var med denna dagen. Han har rivit glasfiber i måtten 60×80 cm av ca 200 kg glasfiber.

Glasfibermattor..

När det började skymma så åkte vi hem. Fallande temperaturer tycker inte plasten om så det är bättre att komma tillbaka nästkommande dag.

En köttbit med hemmagjord tomat och mangosalsa och ris stod på menyn och en kall öl. Det blev extrem sen middag, halv elva på kvällen. Men vi måste nog äta, både nyttigt och tillräckligt. Vi har ingen aning om hur många kilon vi rasat, inte så många som vi lagt på plast men säkert en 4-5 kg var. Helena får nog passa sig för annars blir det så lite kvar att det kanske kommer förbi en hungrig fiskmås och med ett pick är hon borta.

Land i sikte!

Tjoppe och Helena

När vi dök upp vid varvet på onsdagen så möttes vi av en helt orädd skarv. Den dök upp flertalet gånger under dagen och gjorde oss sällskap vid fikat. Lustig fågel det där.

Plastandet har vi kommit igång med och nu fått upp tekniken. Vi valde onsdagen åt att spackla klart hela skrovet på friborden då vi märker att plastandet ändå går ganska fort när man är några man (och kvinnor). Vi har gjort av med ungefär 100 kg spackel så här långt.

Alla drev och ojämnheter fylls. Och sen slipas det. Vi har hunnit slipa halva fribordet på babord och styrbords sida.

Vi har hunnit få lite besök, dels så dök en kompis upp som har plastat en skuta för egen del. Handfasta och goda råd fick vi, tusen tack, den stunden sparar oss mycket tid i slutändan. Och förre ägaren likaså, tack för böckerna och glassen, det satt fint med en paus och trevligt sällskap. Efter satte vi fart rejält och la i en växel till, här gäller det att ligga i.

Efter en lång dag i solen så åkte vi hem. Vi är såpass sent hem från båten att vi numera vet när det börjar mörkna på kvällarna. Hösten kommer med stormsteg, men det gäller att njuta, än är det sommar (och SOL). 

Så här tornar vår skuta upp sig på landbacken, med Janne Giraffer på span. Vi har spacklat klart och slipat närmare hälften. Målen är att ha plastat klart friborden denna vecka, totalt fyra lager glasfiber och hunnit skjuta i spik efter lager två. Det vore väldigt skönt om vi kunde börja spackla och plasta underkroppen nästa vecka.

Aj aj Kapten!

Tjoppe och Helena