Ja då var vår skuta framme vid varvet i Falkenberg. Vi klev upp tidigt på morgonen och gjorde färdkost, smörgåsar av olika valörer såsom salami, ägg och lax. Och vi hade laddat oss med en massa dryck inför denna varma dag.
Väl nere vid båten så började Helena och kompisen Anders att skruva ner ett par skivor i sidan på överbyggnaden, för något bättre sikt. Vi ställde iland de sista sakerna som inte skulle med upp till varvet. Under tiden var Tjoppe och hämtade elverket, flytvästar och sonen som skulle mönstra på inför vår färd.
Vi kände oss otroligt laddade och exalterade och var nog lite spända trots allt, skulle allt fungera?!
Sikt åt sidan iallafall..
En sista test före avgång..
Ja så här knasigt såg det ut när kaptenen tog plats i styrhytten. Men vi hade öppnat upp på diverse ställen och vi hade dessutom folk som höll utkik samt vår följebåt och mobilkommunikation med denne. Innan vi kastade loss så hade det dykt upp lite vänner som vinkade av oss och som tog lite kort på båten när vi lämnade kaj. (Vi lägger in dessa bilder lite senare).
Vi kastade loss och tog det ju givetvis väldigt lugnt. Ut svängde båten för att komma med fören mot utloppet. Och när vi hunnit ner en bit längs kajen så hakade följebåten efter så tuffade vi ut från Halmstad.
En man i varje hål som höll utkik.
Vår följebåt som ligger efter oss på väg ut ur hamnområdet.
Och tomt blev det vid vår kajplats när vi gett oss av..
Väl ute på havet så tog vi oss en första inspektion. Motorn fungerade utmärkt och generatorn laddade. Inget nämvärt vatten som kom in i båten, lite som skvalpade in vid friborden bara vilket är naturligt då hon legat vid kaj så länge och det är torrt och varmt. Vår följebåt la sig strax styrbord föröver så vi hade inga problem att veta vart vi skulle styra kosan.
Fiskebåten Cindy.
Vattnet låg som en spegel även ute på havet, vi hade inte kunnat välja en bättre dag.
Hav hav, på babords sida så ser man inget land. Det var just ingen trafik ute på havet heller.
Vi turades om att köra. Här får Tjoppe stå och snacka och umgås en stund.
När vi tuffat på ett par timmar så startade vi elverket och fixade kaffe och te och smörgåsar. Vi tömde det lilla vattnet som kommit in också, för att vara på den riktigt trygga sidan.
När vi kört i tre och en halv timme så såg vi Falkenberg långt bort. Det kändes som väldigt nära men det är en bra bit kvar, en och en halv timme för att vara exakt.
När vi hade en timme kvar innan vi skulle angöra hamn så bestämde vi träff med följebåten ute på sjön. Vi körde upp sida vid sida och tog ett snack om hur vi skulle lägga upp taktiken. Vi bestämde att följebåten går in först, för vi hade det inte helt på det klara på hur det såg ut eller vart vi kunde lägga till.
Det blev lite blickar när vi kom inglidandes med vår stora överbyggnad a la Noaks Ark med en giraff på taket. Dels hade de dockat ett stort fartyg i hamninloppet där det arbetades flitigt. Och tio nyfikna män ställde sig och tittade förvånat på vårt inträde till staden. Och vad gör man inte? Helena vinkade glatt där hon stod på babords sida och höll utkik och de vinkade tillbaka glatt alla gubbar. Man kan ju undra om de blev mest glada över båten eller flickan?!
Vår följebåt hade lagt till när vi närmade oss bryggan, och vi såg att det fanns gott om plats att lägga till. Men det strömmade väldigt bra så vi hade lite problem att försöka hålla kurs sista tjugo metrarna för strömmen tog tag i båten och fören kom för långt åt styrbord. För att inte hamna i vassen med de som inte fixat matchvikten inför beach 2009 så fick vi slå i backen för fullt och göra om proceduren, två gånger, innan vi lyckligt kunde lägga till.
Här har vi just hoppat i land efter våra fem timmar på Kattegatt.
Vår båt längst ut, framför ligger följebåten Cindy och uppe på slipen ligger en båt där det arbetas för fullt. När den båten är klar så ska Cindy upp på slipen före vår båt. Det känns skönt att vara på plats.
Rälsen som ska dra upp oss på land.
Falkenbergs hamn. Det dockade fartyget och vassen syns på bilden.
Och man kan förstå att den marina miljön intresserar många; havskluck och solglitter och en gammal vacker brygga.
Vi tog en till fika innan övrig besättning åkte tillbaka till Halmstad. Förre ägaren till vår skuta kom och hämtade i sin limousin. Tusen tack Bengt-Arne! Redarparet Tjoppe och Helena stannade kvar och återställde de borttagna skivorna och tittade över båten och pumpar med mera innan vi for hem. Vi passerade kajen på vägen för att hämta vår cykel och det så väldigt tomt ut när vår båt var borta.
BORTA! Konstaterar Tjoppe!
BORTA! Konstaterar Helena.
Vår resa gick över förväntan och vi är väldigt glada. Vi vill tacka vår besättning, tusen tack, för all hjälp Anders och Tom. Resan blev ju väldigt behaglig när inget krånglade så vi fick oss alla en trevlig dag ute på sjön. Tusen tack till Cindy med besättning, för lotshjälp och backup ifall något oförutsätt skulle hända. Och tack Piraten Björn och Bengt-Arne som mötte upp och fotade vår resa. Hoppas vi inte glömt att nämna någon.
Tusen tack alla!
På böljan den blå!
Tjoppe och Helena
projektsunshine.se 