Man får inte vara knusslig när man har en båt som ännu inte är utrustad med moderna bekvämligheter. Vi kan när vi önskar använda oss av sjömanskyrkans toaletter. Som medlem får vi nyttja toa, dusch och tvättstuga. Men ska man nu göra det lilla jobbet så är det enklare att ta till vår mobila enhet, hinken. Den fyller sin funktion på ett utmärkt sätt tycker vi.

Tjoppe och Helena!

Nu har vi flyttat vår pärla till nya kajplatsen. På söndagkvällen gav vi oss iväg och vi valde att gå ut med henne mot kusten en sväng för att känna på hur hon betedde sig med styrning och så. Med spänd förväntan startade vi motorn och lossade förtöjningarna.

Aj aj Kapten! Och Matros Stålgren fick lyda order. Det är med stor respekt man framför en båt på 80 ton.

Och hon rör sig ju inte så snabbt när kroppen är tung. Sakta sakta tar vi oss ut från vår gamla kajplats och ut i friheten..

Vi behövde få med oss Jenny II, vår flotte och hade surrat henne i sidan. Men när vi ökade farten något så visade det sig att flotten har mycket bra flytegenskaper men att den absolut inte kan liknas en båt. Flotten började ploga vatten och reste sig på högkant. I plurret försvann vår fina arbetsbänk..

Men båten gick otroligt fint och det var ju det viktiga. Vi drog ner på farten så flotten kunde samarbeta och följa med oss snällt.

Strax före vi var framme vid vår nya kajplats så la vi oss bredvid en liten oljetanker vars personal ska låna flotten några dagar för att kunna underhålla deras båt. Flotten har visat sig vara ett bra ting att äga, man kan hjälpa andra och vi kan se om vårt eget och inte minst att vi har nyttjat flotten till att ha roligt på, grilla för att nämna något.

Väl framme vid oljetankern så hoppade Helena ner på flotten och surrade fast flotten vid tankern. Sen gick hon iland och fick ett bra kort på vår båt mitt i Nissan.

Mycket skickligt angjorde kapten Norberg den nya kajplatsen. Här bor hon nu, vårt kära skepp. Och för den som är lite bevandrad i staden så är det alldeles nedanför minnesmonumentet kranen i hamnen.

Väl på plats var klockan mycket som alltid när vi håller på. Middagen serverades kl 23, något sent kan tyckas och även vi. Middagen bestod i baconinlindade färsbiffar med stuvad färsk vitkål och sparris till. Och vi skålade för den lyckade och roliga dagen i ett glas rött av spansk modell. Här ska hon bo nu, Orskär.

Full fart fram!

Tjoppe och Helena

Nu har vi haft ännu en kalashelg på båten. Solen sken och det var varmt och skönt. På fredagen behövde vi jobba båda två och då med arbete av lite mer inkomstbringande karaktär. Men på lördagen var vi på båten men fick bryta ganska tidigt då vi var bjudna på grisfest med båtklubben. God mat och tipspromenad och trevligt folk att prata med bjöds det på.
På söndagen så dök vi upp vid lunchtid på skutan. Och vi började arbetsdagen med lunch på däck. Man ska inte stressa..

Sill och potatis..

Vi hoppade efter lunchen i våra arbetskläder och så satte vi igång. Helena fräste nåt på däcket och Tjoppe fixade bordläggningen.

Timmerman Norberg..

Det var varmt i solen och det gick åt mycket vatten att dricka. Tjoppe fick hoppa upp på land och såga och över till båten med virket och sen ner på flotten och kolla mätningen och sen upp i båten igen och upp på land och såga och tillbaka till båten och ner på flotten osv. Det är ju inte direkt några raka plankor på en gammal båt och sista biten fick han hyvla in på plats. Svetten lackade och vi tog en paus på eftermiddagen och då klämde vi i oss en halv vattenmelon var. Och man blir faktiskt mätt, två kilo melon tar plats i magen och sväljer luft gör man visst också blev vi varse om*ler*.

Jo vi åt direkt ur naturförpackningen med sked. Och när vi klämt i oss melonerna så blev det då lekstuga en stund som så många andra gånger. Tur för oss att vi är våra egna arbetsgivare, annars hade man nog fått bannor av chefen. Mycket skratt och stoj, skepp o hoj!

Kolla in melonerna!

När vi lagt undan våra leksaker så fortsatte vi med däck och skrov. På slutet fick Helena släppa däcket för att vi behövde vara två på flotten och hålla i och passa in plankorna. När vi stod där så fick vi fint besök. Små dunbollar med mamma And på självaste mors dag. Vi bjöd på fika, solrosfrön. Dunbollarna var så fantastiskt söta och fulländande så att säga*hm*.

Elva stycken ungar till antal räknade vi..

Sen när mor var mätt och nöjd så tackade hon och simmade iväg med sina telningar i släptåg..

‘
Och vi undrade om det kanske var våran Andy som är pappan.

Vi körde på tills skrovsidan var lappad och så linoljade vi. Sen plockade vi ihop alla verktyg och städade upp för dagen. En riktigt bra och flitig dag. Men än var den inte över..

Så här långt har vi kommit nu. Däcket och skrovet är igenlagt och vi har kommit en bra bit med fräsningen.

15 maj 2008..

Tjoppe och Helena!

Vi har provkört maskin och backslag. Allt fungerar utan anmärkning ,dock är det något litet problem med automatstyrningen. Vi får göra en felsökning.. Vi ser fram emot att flytta båten till vår nya plats i helgen om allt går som vi tänkt.

Lätta ankar!

Tjoppe och Helena

Vi har nu tagit reda på vilken utbildning vi ska gå till vintern. (Vintern är ju bäst för då är det inte riktigt optimalt byggväder.) Tjoppe har ju förarbevis till sjöss sedan tidigare men gamla kunskaper behövs dammas av och sen har de klassificerat om dem under årens lopp så det är nog på sin plats med ett nytt. För Helenas del så blir detta helt nytt. Erfarenheten av att segla optimist och mirror räcker inte så långt. Vi tycker det är viktigt att vi kan framföra båten båda två. Det är lite tanken med det hela, att vi hjälps åt och sköter allt tillsammans. Detta ska bli spännande..

Denna skeppare står på restaurang Kajutan i Holmsund. I vår verksamhet kommer vi köra med riktiga skeppare.

Skeppare Tjoppe och Helena

Vi kom igång till lunchtid på söndagen och fortsatte att lägga däck. Och vi hann rätt så långt..
Förutom att lägga igen däcket så rensade vi lite fisk också som vi fått utav en kompis som varit ute och provat fiskelyckan. Det kändes lyxigt att sitta där på däck och rensa i solen. Vi bröt upp vid 19 tiden på kvällen och åkte hem och åt hemmagjorda köttbullar med gräddsås och potatis. När vi satt där på söndagkvällen och åt och pratade som vi alltid gör, så sammanfattade vi vår helg. Vi var rörande eniga om att det hade varit fantastiskt på alla sätt, värmen och solen, allt vi hunnit uträtta och inte minst vår härliga tur till Torekov med solnedgången och fåglarna. En helg utöver det vanliga.

Så här långt har vi kommit nu med däcket..

Full fart framåt!

Tjoppe och Helena

Ja det går inte att säga något annat efter att ha sett den vackraste solnedgången någonsin, och detta på en svensk strand på västkusten. Sverige är fantastiskt, på många sätt, och inte minst naturen som så här års visar sig från sin vackraste sida. Vi packade Miatan och gav oss iväg på lördagkvällen förväntansfulla för att få se Torekov där vår båt legat i hamn många år då den tjänade som Väderöbåt. Det är två år sedan hon slutade gå trafik mellan Torekov och Hallands Väderö. Detta är en av de vackraste platserna i Sverige och Torekov och Hallands Väderö är en av de varmaste platserna i hela landet. Det syns inte minst på växtligheten, där man ibland får en känsla av att vara någon annanstans där det är mer exotiskt. Men detta ÄR Sverige. Vägen till Torekov går längs Hallandsåsen och längs vägen så stod odlingarna prunkande fina och på ett ställe så sålde de potatis direkt från landet. Ja de skördar nu, i början på maj.

Vi började vår resa med att åka motorvägen söderut mot skåne..

Kameran var med såklart..

Vi tog av vid Hallandsåsens början mot Båstad och Torekov. Här bjuds ett fantastiskt landskap och en liten sträcka kallas faktiskt för Italienska Vägen för att den slingrar sig utefter kusten och bjuder på en fantastisk utsikt.

Utsikt från Italienska vägen..

Framme vid Torekov och hamnen..

I hamnbassängen låg en ensam segelbåt..

Vi letade upp en plats längre bort längs stranden där vi kunde slå upp vårt tält. En filt och så korkade vi upp ett glas vitt och åt pastasallad, bröd och ost medan vi tittade på fåglarna och solnedgången..

Lite svårt att få vinflaskan och glaset att stå stadigt i sanden, men man har ju sina lösningar på saker..

Och här satt vi och mådde gott medan vi bjöds på ett fanstastiskt skådespel. Det fanns massor av sjöfåglar och de ramade in solnedgången perfekt med sina läten och vackra siluetter. Vi var fullkomligt tagna av stunden och när vi trott vi sett det vackraste hittills så bjöds det på ytterligare ännu vackrare skådespel. Solen fullkomligt brann i gult och rött medan den gick ner bakom horisonten och luften var alldeles varm.

En svan befann sig i förgrunden..

Först badade hela havet i gult..

Och vi kan intyga att bilderna bara är hälften så bra mot verkligheten..

Torekov 10 maj 2008..Kärlek till livet.

Och allteftersom solen gick ner så blev himlen och havet allt rödare..

Och när solen hade gått ner så blev himlen åter blå och skuggorna långa då det började mörkna för natten..

Och medan det fortfarande gick att se något så slog vi upp vårt tält på stranden. Biltema har bra tält som man får upp utan beskrivning samtidigt som man är salongsberusad kan vi tipsa alla om. Då vi var tagna av den vackra kvällen och rätt så trötta efter ett hårt arbete på båten med en stekhet sol så somnade vi bums. Och när vi vaknade på morgonen så öppnade vi tältetöppningen för att få in morgonljuset. Är Torekov vackert på kvällen så var inte morgonen helt illa heller då det första vi ser är detta vackra fartyg..

Vi åt frukost och därefter plockade vi ihop vårt pick och pack. Vi stuvade ner allt i bilen och därefter gick vi till ett café och fick oss en kopp te. Sen gick åkte vi tillbaka till båten i Halmstad.

Känslan av att leva i nuet kan inte vara större än så här och vi kommer för alltid spara denna till många sätt anspråklösa kortsemester som ett av våra underbaraste och lyckligaste stunder. Med ett tält, en enkel pastasallad och några timmar vikta för att njuta av naturen tillsammans är allt som behövs för att må riktigt riktigt bra.

Och det slår oss hur mycket man tänker på framtiden och det som varit istället för nuet. Någon känd diktare har någon gång sagt följande;

Dagen idag är en märkvärdig sak
Tänk,
evighet fram
och
evighet bak

Det är bara idag och för stunden vi lever i nuet. Mycket tänkvärt..

Tjoppe och Helena

Lördagen ägnade vi åt att lägga igen däcket och plugga hålen. Vi jobbade på så långt vi hann innan vi bröt upp för vår lilla minisemester. Vi hann en hel del..

När vi sen har nåtat så ska vi slipa däcket, ska bli fint som ett dansgolv..

Tjoppe och Helena!

Nylackad och klar står hon nu. Och så fantastiskt röd. En jobb-och-sol-dag på båten och sen bär det av mot Båstad och Torekov (vinet har vi inte glömt).

Tjoppe och Helena

Tjoppe fräser nåt på däck. Notfräsarna går åt i god takt intygar Tjoppe! Men fint blir det.

Paus i solen..hallå där nere på flotten, går det bra??

Frivakt!

Tjoppe och Helena