Jag låser upp ytterdörren hemma i Halmstad och stapplar in med väskorna med Fofo i famnen och en månad av intensivt liv på Freya bakom mig. Klockan är sen, kroppen tung av trötthet – och jag vet redan att de första timmarna hemma alltid känns lite overkliga, som om jag svävar någonstans mellan två världar…
Läs mer »
Ingen av er trodde väl att jag skulle sitta still i min tjugosex kvadratmeter stora lägenhet i Halmstad under ledigheten från Freya?! Nej, upplevelserna är inte över bara för att jag tillfälligt lämnat Arktis. Istället är det nya väderstreck som väntar…
Läs mer »
Jag bor på nätta tjugosex kvadrat. Här landar jag mellan jobb och resor. Det hör nog inte till vanligheterna att välja att bo så smått. Men med min livsstil känns det rätt smart. För att trivas (trots att starten på min adress i Halmstad inte började särskilt lyckligt) har jag jobbat på att göra lyan mysig och ombonad. Vill du kika in?
Läs mer »
Att inte ha något nytt reseäventyr inplanerat direkt efter hemkomst känns gott; nu finner jag tid för att fixa med hemmet och uträtta ärenden som stått på vänt. För så blir det när man varit ute till havs en period; i avsaknad av samhällsfunktioner ombord så skapas med tiden uppdämda behov eftersom håret tenderar växa och mediciner jag behöver, tar slut…
Läs mer »
Vad flertalet kanske inte känner till om mig är att jag som barn spelade gitarr. Det höll i sig upp i tonåren. Men när jag väl blev vuxen blev min gitarr allt oftare lämnad åt sitt öde där den på någon undangömd plats i huset började samla damm. Idag har jag inte gitarren kvar, den har sedan länge min yngsta son i sitt ägo. Men så hände något oväntat idag…
Läs mer »
Dagarna i Halmstad blev ungefär som jag tänkt mig. Dels har jag ägnat mig åt förberedelser inför nästa arbetsperiod; det gäller att uträtta ärenden som jag inte kommer åt att göra sen (bland annat har jag förnyat mitt pass). Jag har även träffat vänner och varit ute i det soliga men kalla vädret, mestadels på cykeln. Det finns också en annan lite mer odefinierbar syssla jag ägnat mig åt…
Läs mer »
För en tid sedan började jag tänka på min mormor Valborg. Hon var till skillnad mot mig ingen ung mormor, hon var sextiosex år när jag föddes. Men annat gemensamt hade vi, som att vi båda blev änkor i femtioårsåldern och att mormor bodde i en pytteliten lägenhet, precis som jag gör…
Läs mer »
Mitt i packandet hörde jag av mig till väninnan Marie; lärde känna henne förra sommaren under inspelningen av Gyllene tiders film ”Sommartider” som nu haft biopremiär. Vi var båda statister. Nu frågade jag henne om hon ville följa med på bio och se filmen…
Läs mer »
Min resa tog mig inte så långt bort denna gång, däremot gjorde det för Caroline som flög ända från Toronto för att träffa mig. På flygplatsen i Köpenhamn mötte jag henne på ett smått överraskande sätt; med mig hade jag en skylt där det stod ”Caroline, jag är din nya övervakare”. Det blev många skratt i ankomsthallen, inte bara för Caroline utan även från andra som passerade skylten…
Läs mer »
Jag tog Medelhavets kulinariska landskap med storm; de platsbundna grönsakerna och frukten som fått mogna i solen, charkuteriernas sällsamma smaker med tusenåriga anor och ostarna som fyllde gomseglet med lycka. Olivoljan. Citronerna. Lokala specialiteter. Åren med Wilma kommer för all framtid ha en speciell plats i mitt hjärta…
Läs mer »
projektsunshine.se 