Jag slängde fram kinden framför doktorn och frågade:
”Är detta något att oroa sig för?” Han tog fram sitt dermatoskop, tittade länge och sa ett ord jag aldrig hört förut: aktinisk keratos. En solskada. Ett förstadie till skivepitelcancer…
Jag slängde fram kinden framför doktorn och frågade:
”Är detta något att oroa sig för?” Han tog fram sitt dermatoskop, tittade länge och sa ett ord jag aldrig hört förut: aktinisk keratos. En solskada. Ett förstadie till skivepitelcancer…
Jag har just vaknat upp till min första dag iland, fortfarande i Göteborg ett stenkast från där Freya låg till alldeles nyss, hon har nu avseglat mot Arktis. Tiden att förbereda henne inför en lång säsong är äntligen avklarad, ett gediget arbete med stort fokus eftersom hon inte kommer tillbaka till hemmahamnen förrän i december. Intensivt, men också roligt…
Läs mer »
Det blev nästan ett stående skämt. Varje gång Per försökte boka in intervjun befann jag mig någon annanstans: i en långsam boardingkö, längst upp i isen ombord på Freya eller med sand från en afrikansk strand som fortfarande rasslade i ryggsäckens fickor. Men efter drygt ett års väntan lyckades vi äntligen få till den där intervjun…
Läs mer »
Jag är tillbaka ombord på Freya. Tidigare i veckan togs hon upp på varv och nu står hon här på slipen ute på Öckerö med en rejäl lutning. Finns det någon miljö jag verkligen har lärt mig att älska, så är det just varvsmiljöer: stålljuden, det råa och obrutna, båtar som äntligen får den upprustning och det underhåll de har väntat på. Så många dagar som blivit till veckor och månader – oj, som jag sparkat grus på någon varvsplan långt bort i perioder. Sammantaget pratar vi om år av min tid…
Läs mer »
Jag är tillbaka i Halmstad – till min bas, där jag möter stillheten och kan landa på riktigt. Kroppen bär spåren av de senaste veckornas äventyr: bland annat har jag i Afrika vadat bland nyfikna citronhajar, flutit viktlös som en kork i en uråldrig saltgruva, sjunkit ner i Ourays varma källor i Colorado med snötäckta berg runt mig, och dragit upp regnbåge ur ishål i trakterna av Glenwood Springs. Men mest av allt har jag träffat så många varma, genuina människor längs vägen – deras leenden, samtal och delade stunder påminner mig om varför jag gör det här…
Läs mer »
Jag började skriva i bloggform för att dokumentera båtbyggarprojektet – fisketrålaren som vi la ner hela vår själ i och förvandlade till en vacker restaurangbåt. Det var även ett sätt att ge min pappa och svärfar insyn, eftersom ingen av dem bodde nära oss och fartyget. Jag minns så väl de första inläggen…
Läs mer »
Jag låser upp ytterdörren hemma i Halmstad och stapplar in med väskorna med Fofo i famnen och en månad av intensivt liv på Freya bakom mig. Klockan är sen, kroppen tung av trötthet – och jag vet redan att de första timmarna hemma alltid känns lite overkliga, som om jag svävar någonstans mellan två världar…
Läs mer »
På samma pir i Göteborg som Freya ligger förtöjd ligger även Ostindiefararen Götheborg. Jag har aldrig tidigare lyckats få till ett besök, förrän häromdagen…
Läs mer »
Nu är jag klar med Arktis för i år. Freya ligger åter vid sin hemmakaj i Göteborg, och precis som förra säsongen har även denna gett mig några av livets absolut häftigaste ögonblick…
Läs mer »
Här i den svenska huvudstaden, med sjöfartshotellet som tillfällig hamn, vandrar jag försiktigt genom lager av tid: historiens ekon, barndomens doft, släktens röster och de enkla papper som binder mig till havet igen…
Läs mer »