Missar operationstiden…

Så blev operationen inställd…jag hann aldrig bli frisk. Att vara sjuk hjälper lite mot att orka reagera på besvikelsen. Det är som det är, det är inget jag kan göra åt. Den höga febern har nu släppt sitt grepp om min kropp och bara det känns otroligt skönt. För under ett par dygn mådde jag så dåligt att jag låg i feberdvala, med surrealistiska drömmar. Först nu inser jag hur nedsatt min uppmärksamhet måste varit; för när febern väl släppt upptäckte jag hur en ansenlig mängd yoghurt av någon outgrundlig anledning fastnat i håret. Jag måste somnat med en skål grekisk yoghurt i sängen…

Läs mer »

FEVER!

Så hände det som inte fick hända, jag blev sjuk lagom till operationsveckan. Plötsligt fick jag hög feber, 39 grader med huvudvärk och ont i varenda cell i kroppen. Jag misstänker att det är influensa och jag tror jag blev smittad på flyget. Många passagerare runtomkring satt och snorade, hostade och snörvlade…

Läs mer »

Att återse havet

Så släppte jag taget om land. För första gången sedan allt det tråkiga hände; min förlust av Tjoppe. Jag trodde aldrig jag skulle segla igen. Men här står jag igen, på en segelbåt med solen i mitt hår. Med drömmar som hänger i luften och måsar som på himlen far förbi mina bruna ögon. Visst var det orättvist. Det gjorde ont att förlora något så värdefullt…

Läs mer »

Den försenade födelsedagspresenten

Ledsen att dagarna för dig inte är så roliga här med allt meck” ursäktade sig Konstruktören en av dagarna han stod med hydraulolja upp till öronen. Jag bedyrade att det var lugnt, att jag förstod att styrningen var rätt så viktig att få dit innan vi kunde hitta på något annat. Nog för att jag hade några personliga önskemål. Men samtidigt är jag den som trivs i det enkla, inte minst är jag van att leva på liten yta där ständigt underhåll pågår (vilket tenderar vara fallet när man bor på en segelbåt). Får jag bara möjlighet att krypa upp i soffan med en kopp te och en bunt böcker och papper och penna, så trivs jag. Men så kom dagen trots allt, fast den satt lite hårt inne. Dagen då det hydrauliska styrsystemet åter fungerade så Konstruktören kunde lägga ifrån sig verktygen. Nu skulle jag äntligen få min försenade födelsedagspresent…

Läs mer »

Farväl Wilma

Wilma, mitt älskade flytande hem har nu blivit såld. Hennes nya hemmahamn blir Themsen i London och hennes nya ägare, Mr. N, är en god vän till en av mina bästa vänner. Kopplingen upptäckte vi av en ren slump, efter han hittat Wilma via mäklaren. Mr. N känns helt rätt för Wilma och jag önskar dem båda lycka till. Av hela mitt hjärta hoppas jag det uppstår kärlek mellan dem, även om det sägs att man inte ska bli kär i en båt…

Läs mer »

Tillfälligt andrum

Det är knappt så jag vågar yppa det. Men de senaste dagarna har jag haft ett välmående jag inte upplevt sedan dödsdomen föll i mars. Fri från gallstensanfall. Men än hoppfullare är att ensamhetens dimmor något lättat från mitt hjärta. Ännu skört och införstådd med att det kan röra sig om ett tillfälligt andrum. Men likväl en indikation på att sorgens förlamning äntligen börjar släppa…

Läs mer »

Ärrad

Kirurgen pillar vid min navel och frågar ”vet du varför de gjorde så?”. Mitt lilla operations ärr ser speciellt ut; mer som något som man finner bland korsordssidorna i tidningen Allers. Fint läkt och blekt förvisso. För det otränade ögat knappt synbart, mer uppenbart för en kirurg. I minnet letar jag efter svaret och försöker erinras gångerna jag blivit opererad. ”När jag tänker efter så har de nog varit in med kamera via titthål mer än en gång”. Jag känner mig lite dum när jag svarar, för att jag inte är säker. Ens ärr borde man ha koll på…

Läs mer »

Nedbäddad i sängen

Det sägs att sorgens ord inte dödar någon, utan ordlösheten. Ambitionen att skriva står därför fast. För jag tänker att smärtan behöver ord för att övervinnas. Den inflammerade gallblåsan har börjat göra mig sjuk. Trött och orkeslös håller jag mig hemma. Smärtan är dov och den bränner och trycker inne i bröstet. Jag har ingen feber men är matt och jag avvaktar för att se vart den leder. För att ge kroppen en chans att svara på medicinen, den som förutom mot smärtan hjälper mot inflammation. Mina barn står beredda att ta mig till akuten. Att hålla ut till tisdag känns i stunden högst osäkert…

Läs mer »

Tröskeln

Jag fastnar i orden. Börjar om och om igen i ett försök att få ur mig det som hindrar mig från att komma framåt. Det blev ännu en sväng till akuten. Denna gång var det inget tvättäkta gallstensanfall. Utan symtom som kunde tyda på en akut inflammation. Proverna visade inte på något katastrofalt, så jag fick åka hem. Med en inplanerad tid hos kirurgen på tisdag så hoppas jag gallblåsan nu håller sig lugn…

Läs mer »