Att inte ha något nytt reseäventyr inplanerat direkt efter hemkomst känns gott; nu finner jag tid för att fixa med hemmet och uträtta ärenden som stått på vänt. För så blir det när man varit ute till havs en period; i avsaknad av samhällsfunktioner ombord så skapas med tiden uppdämda behov eftersom håret tenderar växa och mediciner jag behöver, tar slut…
Läs mer »
Vid första anblick låter det nästan lite för bra för att vara sant; hur lyckas man ens knipa ett jobb där naturen är så bedövande vacker så man vördnadsfullt bugar inför det storslagna. All denna vita näst intill orörda natur. Jo, här är jag. Men för att komma hit så behövde jag på något vis ta kommando över den situation jag hade hamnat i, där jag mitt i sorgen behövde starta om på nytt i livet…
Läs mer »
Dagarna i Halmstad blev ungefär som jag tänkt mig. Dels har jag ägnat mig åt förberedelser inför nästa arbetsperiod; det gäller att uträtta ärenden som jag inte kommer åt att göra sen (bland annat har jag förnyat mitt pass). Jag har även träffat vänner och varit ute i det soliga men kalla vädret, mestadels på cykeln. Det finns också en annan lite mer odefinierbar syssla jag ägnat mig åt…
Läs mer »
För en tid sedan började jag tänka på min mormor Valborg. Hon var till skillnad mot mig ingen ung mormor, hon var sextiosex år när jag föddes. Men annat gemensamt hade vi, som att vi båda blev änkor i femtioårsåldern och att mormor bodde i en pytteliten lägenhet, precis som jag gör…
Läs mer »
Åter i Halmstad för att landa lite. Denna gång var det kanske för första gången jag stack nyckeln i dörren utan att känna ett uns av blandade känslor; tiden som gått och allt jag fyllt dagarna med senaste halvåret har verkligen gett mig ett skutt framåt till att känna ett mer varaktigt välmående…
Läs mer »
Oj, det var inte alls planerat utan plötsligt hörde Hanna från M/S Freya av sig. Hon befann sig i Stockholm och hennes fråga löd; ”Följer du med till Stampen i Gamla Stan?”. Och jag som precis landat på svensk mark behövde fatta beslut snabbt…
Läs mer »
Äventyren på Helsingfors isiga gator har fortsatt och nu börjar det lacka mot sitt slut i denna fantastiska finska huvudstad; det blev en fin final på vistelsen. Hotell Ax där jag och Caroline bott i dagarna fyra har varit en inspirerande upplevelse och resmålet i sig likaså. Staden har varit trevlig att återse, senast var för mer än fyrtio år sedan…
Läs mer »
Helsingfors av alla ställen på jorden; hur hamnade vi här egentligen, jag och Caroline? Att jag befinner mig i den finska huvudstaden beror främst på att jag är här på ett uppdrag. Vilket smidigt kunde utökas till en semesterresa. Och Caroline var inte sen att haka på; ”I am coming” var hennes spontana kommentar. Och så hoppade hon på flyget i Toronto med byte i Frankfurt. Snart möttes vi upp i ett synnerligen kylslaget Helsingfors…
Läs mer »
Blott hemma i Halmstad i trettio timmar och när jag ska ut genom dörren för att ta tåget till flygplatsen så upptäcker jag till min förskräckelse att han är borta, min nallebjörn Fofinho ”Fofo” Tryggve Wompler. Han som följt mig överallt sedan ”förlusten” och senast jag såg honom var när jag skulle kliva av tåget i Halmstad…
Läs mer »
Nu ligger Freya förtöjd vid sin kaj i Göteborg och säsongen 2024 är därmed över. Det har varit ett obeskrivligt äventyr, de långa arbetsdagarna till trots. Att ha ett jobb som ger stunder så förtrollande att man livslångt kommer kunna återkalla dess minnen är få förunnat; mer än en gång har det vackra livet i Arktis rört mig till tårar…
Läs mer »
projektsunshine.se 