Jag minns hur vi barn på sjuttiotalet satt klistrade framför teven med andan i halsen för att se Ingemar Stenmark kasta sig utför den isiga Axamer Lizum i Innsbruck. Det var en hel nation på spänn. Platsen kom att bli den där vår svenska alpina stjärna visade sin stora potential genom sin OS-medalj – den första på herrsidan någonsin. Och det är dit jag rest nu, till Innsbruck…
Läs mer »
Tillbaka i Halmstad med en insikt rikare: Från Arktis isiga vidder till Kanarieöarnas varma klimat hängde min kropp inte alls med. Plötsligt blev det så uppenbart att jag vant mig vid kylan och inte längre tålde värmen som jag brukade göra…
Läs mer »
Jag vaknar med utsikt över bron ”Ponte 25 de Abril” som ligger som ett rött streck över floden Tejo. Jag möts av Jesusstatyn Cristo Rei, som sträcker ut sina armar mot mig i en välkomnande gest. I förgrunden ser jag marinan där jag tidigare låg med segelbåten, där även mäklaren som ombesörjde försäljningen av Wilma har sitt kontor. Jag är tillbaka i Lissabon, om än tillfälligt. Och allt jag tänkt skriva om är som bortblåst. Plötsligt har jag fångats av att vara tillbaka…
Läs mer »
Äntligen studsade barnbarnen ut ur tågvagnen likt två popcorn på hög värme – vi skulle till Tivoli i Köpenhamn och ha roligt. Idén hade jag pitchat tidigare under sommaren när det stod klart att vi skulle ses. Och som tur var högg de på idén om ett tivoliäventyr, för jag är inte direkt mormor-materialet som står och knådar bullar med stickning i högsta hugg och tekanna på stand-by. Nej, jag är mer typen som ser världen som en gigantisk karusell, och nu var det barnbarnens tur att få snurra med…
Läs mer »
Att inte ha något nytt reseäventyr inplanerat direkt efter hemkomst känns gott; nu finner jag tid för att fixa med hemmet och uträtta ärenden som stått på vänt. För så blir det när man varit ute till havs en period; i avsaknad av samhällsfunktioner ombord så skapas med tiden uppdämda behov eftersom håret tenderar växa och mediciner jag behöver, tar slut…
Läs mer »
Vid första anblick låter det nästan lite för bra för att vara sant; hur lyckas man ens knipa ett jobb där naturen är så bedövande vacker så man vördnadsfullt bugar inför det storslagna. All denna vita näst intill orörda natur. Jo, här är jag. Men för att komma hit så behövde jag på något vis ta kommando över den situation jag hade hamnat i, där jag mitt i sorgen behövde starta om på nytt i livet…
Läs mer »
Dagarna i Halmstad blev ungefär som jag tänkt mig. Dels har jag ägnat mig åt förberedelser inför nästa arbetsperiod; det gäller att uträtta ärenden som jag inte kommer åt att göra sen (bland annat har jag förnyat mitt pass). Jag har även träffat vänner och varit ute i det soliga men kalla vädret, mestadels på cykeln. Det finns också en annan lite mer odefinierbar syssla jag ägnat mig åt…
Läs mer »
För en tid sedan började jag tänka på min mormor Valborg. Hon var till skillnad mot mig ingen ung mormor, hon var sextiosex år när jag föddes. Men annat gemensamt hade vi, som att vi båda blev änkor i femtioårsåldern och att mormor bodde i en pytteliten lägenhet, precis som jag gör…
Läs mer »
Åter i Halmstad för att landa lite. Denna gång var det kanske för första gången jag stack nyckeln i dörren utan att känna ett uns av blandade känslor; tiden som gått och allt jag fyllt dagarna med senaste halvåret har verkligen gett mig ett skutt framåt till att känna ett mer varaktigt välmående…
Läs mer »
Oj, det var inte alls planerat utan plötsligt hörde Hanna från M/S Freya av sig. Hon befann sig i Stockholm och hennes fråga löd; ”Följer du med till Stampen i Gamla Stan?”. Och jag som precis landat på svensk mark behövde fatta beslut snabbt…
Läs mer »
projektsunshine.se 