Emellanåt kommer tankarna, en stilla påminnelse om att jag fortfarande vandrar den långa, slingriga vägen mot en ny tillvaro. Det kanske kan låta märkligt när jag säger så – jag som till det yttre lever ett till synes fullkomligt liv, fyllt av möten med människor från hela världen och resor som för mig långt bortom alla horisonter. Men just de här upplevelserna, som förändrar mig på djupet, påminner mig också om att jag fortfarande är på väg…
Läs mer »
Här i den svenska huvudstaden, med sjöfartshotellet som tillfällig hamn, vandrar jag försiktigt genom lager av tid: historiens ekon, barndomens doft, släktens röster och de enkla papper som binder mig till havet igen…
Läs mer »
Asså, jag har aldrig riktigt älskat att shoppa kläder. Inte för att jag aldrig behöver något, men att dröja för länge i en butik utan en tydlig lista gör mig rastlös inombords. Under seglingsåren köpte jag nästan ingenting – jag använde mina kläder tills de blev så slitna så Tjoppe fick använda dem som trasor i verkstaden. Allt medan mina vänner i Sverige skickade ner sina utrensade plagg till mig, istället för till välgörenhet, så jag slapp gå naken…
Läs mer »
Jag står på Göteborgs Central denna lördag och inser plötsligt att bussarna till Lysekil är så uselt synkade att jag har nästan två timmar att slå ihjäl. Magen är nyligen fylld av termoskaffe och färdkost, så att slå mig ner på något café känns fel. Planlöst börjar jag strosa runt på stationen, sveper förbi bokhandeln och glider in bara för att se vad som finns. Där, mitt på ett bord, ligger den. Bea Uusmas senaste bok om Andrées expedition; ballongfärden i slutet av artonhundratalet som slutade i katastrof. Jag lyfter upp ett exemplar och går rakt till kassan utan att läsa på den, utan att kolla priset. Den här boken ska jag ha…
Läs mer »
Min tid i Österrike håller på att rinna ut. Därför ville Miss B hinna visa mig Stubaital, där hon bor – en dal som slutar tvärt i sydväst, i den blinda änden med en glaciär så man snällt får vända om…
Läs mer »
Hur är det ens möjligt att slå gårdagens upplevelser? Men det går tydligen. Andra morgonen vaknade vi till strålande solsken – och nyfallen snö som pudrade Serles, berget som reser sig precis intill. Efter en lång, mysig morgon klädde vi på oss och gav oss iväg mot linbanan…
Läs mer »
Jag minns hur vi barn på sjuttiotalet satt klistrade framför teven med andan i halsen för att se Ingemar Stenmark kasta sig utför den isiga Axamer Lizum i Innsbruck. Det var en hel nation på spänn. Platsen kom att bli den där vår svenska alpina stjärna visade sin stora potential genom sin OS-medalj – den första på herrsidan någonsin. Och det är dit jag rest nu, till Innsbruck…
Läs mer »
Tillbaka i Halmstad med en insikt rikare: Från Arktis isiga vidder till Kanarieöarnas varma klimat hängde min kropp inte alls med. Plötsligt blev det så uppenbart att jag vant mig vid kylan och inte längre tålde värmen som jag brukade göra…
Läs mer »
Jag vaknar med utsikt över bron ”Ponte 25 de Abril” som ligger som ett rött streck över floden Tejo. Jag möts av Jesusstatyn Cristo Rei, som sträcker ut sina armar mot mig i en välkomnande gest. I förgrunden ser jag marinan där jag tidigare låg med segelbåten, där även mäklaren som ombesörjde försäljningen av Wilma har sitt kontor. Jag är tillbaka i Lissabon, om än tillfälligt. Och allt jag tänkt skriva om är som bortblåst. Plötsligt har jag fångats av att vara tillbaka…
Läs mer »
Äntligen studsade barnbarnen ut ur tågvagnen likt två popcorn på hög värme – vi skulle till Tivoli i Köpenhamn och ha roligt. Idén hade jag pitchat tidigare under sommaren när det stod klart att vi skulle ses. Och som tur var högg de på idén om ett tivoliäventyr, för jag är inte direkt mormor-materialet som står och knådar bullar med stickning i högsta hugg och tekanna på stand-by. Nej, jag är mer typen som ser världen som en gigantisk karusell, och nu var det barnbarnens tur att få snurra med…
Läs mer »
projektsunshine.se 