Ibland bryts kontakten med omvärlden; vårt internet stängs medvetet av eller försvinner spontant. Anledningen kan dels vara att vi befinner oss i ett område där vi inte får störa känsliga instrument som används i forskningssyfte. Det kan också bero på att vi befinner oss så pass långt norrut på jordklotet att satellitbanorna glesar ut…
Läs mer »
Det har nu gått en månad sedan jag mönstrade ombord på M/S Freya och jag kan knappt fatta att tiden rusat på så fort. Initialt trodde jag i min enfald att jag skulle finna massor av tid för att skriva, men arbetet till sjöss slukar många timmar. För mig som jobbar såväl tidiga mornar som sena kvällar har därför en vila mitt på dagen och då försöker jag ta igen lite av det uppdämda sömnbehovet jag bär på – och så klart vill jag hinna uppleva naturen som aldrig slutar fascinera…
Läs mer »
Så vad är det jag gör i Norra Ishavet? Det enkla svaret är att jag jobbar. Ombord på expeditionsfartyget M/S Freya är jag Mässman. Och utanför mitt arbetsfönster flyter fantastiska isformationer förbi…
Läs mer »
Här kommer beviset på att jag i ett tillstånd av halvt vansinne hoppat i det iskalla havet på åttionde breddgraden i ett minst sagt iskallt vatten; -0,8 grader Celsius. Min tapperhet har belönats med ett diplom och av alla utmärkelser jag genom åren fått, är väl detta det mest udda…
Läs mer »
Anfallet höll i sig närmare tolv timmar. Men som tur var hade jag medicin mot gallstenssmärtor kvar hemma; så jag kämpar mig igenom anfallet på egen hand och faller snart in i en orolig sömn. Några timmar senare vaknar jag och jag tror först att jag blivit överkörd av en buss. Jag mår inte alls bra, har ont och jag känner mig konstig, omtöcknad. Och stapplande går jag på toaletten och kissar. När jag tittar ner i toalettstolen så ser jag något som jag inte alls vill se; urinen är ilsket färgat av kroppsämnet bilirubin. Jag försöker slå akutnumret 1177 men kopplas av någon anledning bort. Men tar mig på något vis upp på cykeln och rullar med så få tramptag som möjligt bort till sjukhusbacken. Klockan är tre på natten. Sista biten leder jag cykeln och innanför dörrarna på akutmottagningen blir jag snabbt omhändertagen…
Läs mer »
Jag räknar ner dagarna och införskaffar de få ting som ännu saknas. Stolt klappar jag mig själv på axeln; nu kan jag snart bärga den skörd av ansträngningar jag bevattnat med sorgens tårar. Den tid som återstår innan jag ger mig av lämpar sig fint till att stanna upp och reflektera. Över året som passerat och vad jag lyckats uppnå. Där jag trots förtvivlans snyftningar vågat vara orädd och nyfiken nog att söka mig en ny djärv väg framåt…
Läs mer »
Som en knallgul sol dyker Karin upp vid min dörr och ber flämtande om att få låna min toalett. Föga förvånande eftersom jag vet att bilfärden från Stenungssund tar exakt så lång tid som det krävs för att fylla en urinblåsa. När Karin försvunnit in i mitt kaklade nödrum får jag syn på de överdimensionerade solglasögonen som sticker upp ur hennes sommarväska, ungefär i samma stil som mina egna – och med ens känner jag på mig att vår dag tillsammans kommer fyllas av kvicktänkta skämt och fyndigheter…
Läs mer »
Inom kort blir det nytt utseende på bloggen. Den mellanperiod jag haft – mellan seglingen och det som nu blir min stig framåt i livet – lägger jag bakom mig; året med förlust, förändring och sorg. Nu blir det något annat och jag hoppas att du vill fortsätta följa mig och mina äventyr…
Läs mer »
Äntligen har jag en idé om framtiden med en tydlig stig utstakad framför mig. Den har inte kommit lättvindigt, inte gratis. Utan det har krävt ansträngningar där jag målmedvetet strävat mot att komma till det läge som jag nu befinner mig i. Äntligen, vill jag säga. Som en kraft ur motgångarna. En tidigare brittisk premiärminister lär en gång ha sagt; ”man ska inte använda sitt förflutna som en soffa, utan som en språngbräda”. Jag är benägen att hålla med…
Läs mer »
Min resa tog mig inte så långt bort denna gång, däremot gjorde det för Caroline som flög ända från Toronto för att träffa mig. På flygplatsen i Köpenhamn mötte jag henne på ett smått överraskande sätt; med mig hade jag en skylt där det stod ”Caroline, jag är din nya övervakare”. Det blev många skratt i ankomsthallen, inte bara för Caroline utan även från andra som passerade skylten…
Läs mer »
projektsunshine.se 