Otal är de gånger jag suttit och drömt om Grönland och andra arktiska platser. I sjökort och böcker har jag letat mig fram i vikar och fjordar – och i fantasin har jag besökt små samhällen. Men det stannade inte med en lös tanke; anledningen till att tog vi upp Wilma på varvet i Lissabon var för att förbereda henne för kommande äventyr och då framförallt för seglingar på höga latituder. Det var när vi just isolerat taket i pilothuset som cancerdiagnosen slog drömmen i spillror…
Läs mer »
Efter en hel del krångel med förseningar och inställda flyg kom jag till slut fram till Akureyri på norra Island. Nu är jag åter ombord på M/S Freya för en ny arbetsperiod…
Läs mer »
En sen eftermiddag anordnade vi en grillfest för våra vänner, likt den vi hade i Portimao förra året. Den festen (den i Portomao) hade ingen av oss glömt. För det var då som jag tappade bort mina finaste solglasögon. Det hela hade slutat med att vi alla sov under bar himmel på stranden, i hopp om att finna brillorna så snart nästkommande morgons solstrålar åter börjat lysa. Men icke, mina solglasögon var förlorade och jag fick efteråt beställa nya, från Afrika av alla ställen. Festen hade dock varit den bästa någonsin. Därför hoppades vi på en repris denna gång, fast utan några förluster vill säga…
Läs mer »
Jag har precis slagit ihop boken jag högläst ur, den om hur tre män i slutet av artonhundratalet ger sig av mot Nordpolen i en vätgasballong. Andrées polarexpedition slutar verkligen inte lyckligt, samtliga dör på Vitön (en glaciärö i Arktis där jag nyligen befann mig). Medan jag läser bokens sista rader med Konstruktörens huvud vilandes mot mitt knä, slår det mig att detta är den bästa slags semester man kan ha…
Läs mer »
Kontrasten från ishavets kalla friska luft till Sydeuropas tryckande augusti-värme är påtaglig; jag har återvänt till Portugal för lite välbehövlig semester. Och för att hänga med Konstruktören som sedan vi senast sågs, återvänt till Amora – platsen där mitt liv fick en sån plötslig vändning förra året…
Läs mer »
Mitt i packandet hörde jag av mig till väninnan Marie; lärde känna henne förra sommaren under inspelningen av Gyllene tiders film ”Sommartider” som nu haft biopremiär. Vi var båda statister. Nu frågade jag henne om hon ville följa med på bio och se filmen…
Läs mer »
När jag varit till sjöss en längre tid brukar de första stegen på fasta mark kännas konstiga eftersom sinnena hunnit anpassa sig till ett liv till havs. Jag har aldrig någonsin varit sjösjuk, det verkar jag inte kunna bli så lätt. Tvärtom känns det för mig onormalt med ett fast underlag som inte rör sig under fötterna; står jag stilla i en kö lite för länge börjar jag snart känna behov av att få röra och gunga kroppen lite…
Läs mer »
Ibland bryts kontakten med omvärlden; vårt internet stängs medvetet av eller försvinner spontant. Anledningen kan dels vara att vi befinner oss i ett område där vi inte får störa känsliga instrument som används i forskningssyfte. Det kan också bero på att vi befinner oss så pass långt norrut på jordklotet att satellitbanorna glesar ut…
Läs mer »
Det har nu gått en månad sedan jag mönstrade ombord på M/S Freya och jag kan knappt fatta att tiden rusat på så fort. Initialt trodde jag i min enfald att jag skulle finna massor av tid för att skriva, men arbetet till sjöss slukar många timmar. För mig som jobbar såväl tidiga mornar som sena kvällar har därför en vila mitt på dagen och då försöker jag ta igen lite av det uppdämda sömnbehovet jag bär på – och så klart vill jag hinna uppleva naturen som aldrig slutar fascinera…
Läs mer »
Det lustiga är att jag inte alls saknar värmen, vilket man kanske skulle kunna tro när man som jag lämnat Sverige mitt i sommaren för ett jobb i Norra Ishavet. Och jämför jag med åren då jag seglade på varmare breddgrader så skiljer det sig än mer. Här kommer ett axplock på hur mitt nya liv ser ut…
Läs mer »
projektsunshine.se 