Emellanåt kommer tankarna, en stilla påminnelse om att jag fortfarande vandrar den långa, slingriga vägen mot en ny tillvaro. Det kanske kan låta märkligt när jag säger så – jag som till det yttre lever ett till synes fullkomligt liv, fyllt av möten med människor från hela världen och resor som för mig långt bortom alla horisonter. Men just de här upplevelserna, som förändrar mig på djupet, påminner mig också om att jag fortfarande är på väg…
Just nu ligger vi i Nordnorge med valsafari högst upp på agendan. Under den korta blå timmen – den där stunden då det gryr och snart skymmer igen utan att solen ens visar sig över horisonten – åker gästerna ut i zodiakerna med sina guider. Från fartyget ser jag valarna på håll i det dämpade polarljuset.
Jag hade kunnat följa med ut någon gång, men just nu räcker min egen inre resa mer än väl. I mina stunder av vila låter jag istället Freyas motor spinna tryggt under mig, det fyller mitt behov mer än nog. Men kanske nästa gång, och det blir inte i år, vill jag absolut glida i vattnet själv.
Tills dess lever jag på gästernas berättelser när de kliver ombord igen och jag får höra om knölvalen som plötsligt rest stjärtfenan rakt upp bara meter bort eller späckhuggarna som nyfiket smugit förbi så nära att man nästan kunnat klappa dem. Att se det i gästernas tårade ögon och brustna röster räcker gott för mig. Det är ju för deras skull jag är här och det är ett privilegium att få se någons allra högsta önskan gå i uppfyllelse.
Men så till det andra, tankarna…
Att befinna mig ombord på ett fartyg långt ifrån stadens brus påverkar mig på två sätt. Å ena sidan blir vi som en liten familj här, ett flytande kollektiv där resten av världen känns avlägsen, nästan overklig. Det vi har ombord räcker mer än väl.
Å andra sidan står tiden hemma stilla så fort jag återvänder till Arktis. Min egen väg mot en ny plattform för framtiden har pausats. Just nu upptar dessa tankarna en del av min tid. För plötsligt ville känslor bryta sig igenom ytan och min situation blev med det så uppenbar. Att sluta jobba vore förödande i detta läge, innan jag ens vet hur jag vill forma mitt liv som landbaserad.
Jag tror att jag ibland helt enkelt behöver ge tankarna lite plats och påminna mig om att min sorg, enligt allt jag läst, är extra segjusterad – jag förlorade ju inte bara Tjoppe utan också hemmet och hela min vardag på en och samma gång.
Så hur jag ska få mina rötter att bättre slå rot på land har jag inte riktigt svaret på ännu. Men just nu räcker det att hålla kursen här ute – rötterna får vänta tills jag själv är redo att plantera dem.
// Coddi.
projektsunshine.se 
Dina rötter jobbar för fullt med att leta sig runt i ditt inre och i det yttre. Det är bara att du inte märker av de just nu. Du har fullt upp med att vara i ditt nya NU. När de har hittat en bra säker plats för dig så kommer det att visa sig. Du kommer kanske få små ledtrådar under vägen, om du märker de eller inte spelar inte så stor roll.
Dina rötter och du kommer komma fram dit du ska. Det är bara tiden som är osäker på hur länge den ska vara inblandad. ❤ Och du är alltid välkommen till mig med rötter och allt 🙂
GillaGilla
Hej finaste, jo det är nog så, precis som du skriver, att jag jobbar på det fast jag bara inte märker av det. Så jag tänker att jag fortsätter som jag gör, reser i jobbet och på fritiden där jag med öppet sinne kanske hittar min plats… eller i vart fall för mig närmare. Och blir jag trött på vägen så vet jag att det finns te och kärlek hemma i ditt kök. Kram ❤
GillaGilla
Hej finaste, jo det är nog så, precis som du skriver, att jag jobbar på det fast jag bara inte märker av det. Så jag tänker att jag fortsätter som jag gör, reser i jobbet och på fritiden där jag med öppet sinne kanske hittar min plats… eller i vart fall för mig närmare. Och blir jag trött på vägen så vet jag att det finns te och kärlek hemma i ditt kök. Kram ❤
GillaGilla
Häftigt med valar, vi var ut på valsafari i nordnorge men jag skulle inte sätta mig i en zodiak, skulle vara rädd att de skulle få för sig att leka och tippa den.
Vackra bilder du visar från din ventil.
GillaGilla
Så häftigt att du varit här i Nordnorge på val-safari. Det är onekligen en upplevelse. Vi har hållit på med detta i flera år men aldrig varit med om att någon zodiak slagit runt av att någon val lekt med den. Men viktigast är att man känner sig trygg. Vi har gäster ombord som njuter gott av att stanna ombord, på bryggan har vi enormt bra kikare – så man blir inte utan upplevelse även om man väljer att stanna på fartyget. Var det länge sedan du var i dessa vatten? Tack för fin återkoppling. Kram.
GillaGilla
Ja det var länge sedan 2018 och skulle mer än gärna göra om det men som sagt inte ut i en zodiak. När man sett hur stora de är, känns det helt ok att vara på en båt. Önskar dig en fin 2:a advent, var än du befinner dig på havet.
GillaGilla
Tack, trevlig adventstid till dig också…
GillaGilla