Polarnatten kallar, jag springer

Här i Nordnorge befinner jag mig ombord på Freya med ett riktigt vinteräventyr på agendan; våra gäster simmar med späckhuggare och silljagande knölvalar i de iskalla fjordarna. Idag är det årets sista dag med sol ovanför horisonten, i morgon infaller polarnatten. Det är inte förrän en bit in på nästa år som solen åter tittar upp. Men det var nära att jag inte hann komma ombord innan avgång. Flyget var först kraftigt försenat, sedan helt inställt…

Det blev minst sagt svettigt att i tid försöka ta sig till båten. Aldrig tidigare har jag upplevt ett sånt kaos på en flygplats; en av de tre av-isnings-plattformarna havererade och plötsligt berördes 31 flygplan som antingen blev försenade eller inställda. Hela terminalen surrade av hundratals resenärer som försökte boka om och hitta hotell för natten. I väntan på min tur i den ringlande kön fick jag meddelande på mobilen om att jag blivit ombokad – nästkommande dag med byte i Bergen. Med ankomsttid långt efter att Freya skulle ha lämnat kaj. Men det gick ju inte.

Så jag lyckades knipa en av de allra sista flygbiljetterna hos en konkurrent som skulle landa i tid. Men när jag gick för att hämta upp mitt incheckade bagage gick jag bet; inga väskor dök upp och överallt dessa köande människor som ville ha hjälp. Jag fick veta att det kunde ta upp till fem timmar att få sitt bagage. Inget upplyftande besked när klockan började närma sig midnatt. Och än hade jag inte ordnat något hotellrum för natten.

Överallt dit jag ringde fick jag svaret att det var fullt. Men till slut fick jag tag på ett rum rätt långt från flygplatsen, i kvarteret som i forna dagar var känt för sitt skuggiga hjärta, där kärleken såldes i hemlighet bakom sammetsgardiner. Så utan bagage åkte jag dit och la mig raklång i den smala sängen med kläderna på. Tre timmars sömn blev det, men bättre än inget.

Knappt någon sömn och jag knäpper en bild på mig själv (med hotellrums-fönstret som spegel). Ungefär så här känner jag mig – trött och fundersam på om jag ska hinna till Freya i tid…

Tillbaka på flygplatsen försökte jag få tag i mitt bagage igen. Men min väska hade fastnat någonstans bland femhundra andra väskor i det osorterade kaoset. Så utan bagage flög jag upp till Tromsø med endast de kläder jag bar på kroppen.

När jag landat började tiden rinna ut så jag fick muta en norrman med tvåhundra kronor för att få åka med i hans taxi. Jag hoppade av vid köpcentret och svepte in som en tornado och plockade på mig trosor och andra basplagg samt hygienartiklar. Sen for jag ner till väntande Freya. Jag hann precis äta och ta en snabb dusch innan jag, ännu med blött hår, tog emot de första gästerna. Förvisso med brännande ögon eftersom jag har en pågående ögoninflammation och vars antibiotikadroppar mot åkomman ligger kvar i mitt förlorade bagage.

Det har snart gått en vecka sedan den svettiga resan och min väska är nu lokaliserad och skickad till Tromsø. Så om ett par dagar när vi kommer till hamn hoppas jag kunna hämta den.

För det är ju så det kan bli när man är sjöman; man måste göra sitt yttersta för att hinna i tid, om det så ska krävas att man mutar någon och sover på gatan med neonblink och nödköper underkläder. Och med polarnatten som till slut lägger sig som ett lock över denna del av världen vet jag att jag redan lever mitt livs vildaste saga. Med eller utan bagage.