Hur är det ens möjligt att slå gårdagens upplevelser? Men det går tydligen. Andra morgonen vaknade vi till strålande solsken – och nyfallen snö som pudrade Serles, berget som reser sig precis intill. Efter en lång, mysig morgon klädde vi på oss och gav oss iväg mot linbanan…

Tänk att Miss B bor så nära skidbacken att hon slipper ta bilen. Hon sätter bara på sig skidorna hemma och susar rakt ner till liften! Och när dagen är slut kommer hon uppifrån berget, sneddar in strax under trädgränsen och glider in på terrassen som en riktig pro. Hemma på nolltid! Det måste vara en dröm för alla utförsåkare.

Men nu var det inte skidor vi skulle åka – snön var nyfallen och backen inte öppen än. Det finns så mycket annat som skidanläggningen bjuder på, som vandring med alpvyer, plaskande lek vid sjön, eller bara sitta med en kaffe och njuta av stillheten. Det kom att bli dag jag sent kommer att glömma och jag är nog lite kär; i bergen, i landskapet som bjuder på vinterskrud och i alla vackra upplevelser jag får vara med om. Jag påminner mig ideligen om vilket privilegium det är att vara frisk, ha vänner och möjligheter.

Så häng med på en hänförande dag – från huset hos Miss B, upp till höjderna på Serles och tillbaka på eftermiddagen för att landa på hennes terrass med ett glas bubbel i handen. Ibland överträffar verkligheten drömmen, så är det. Och på frågan om jag känner att livet leker? Så in åt helvete, jag skriker av glädje!

Utsikten från huset är sagolik och promenaden ner till skidliften/linbanan tar bara några minuter att gå. När jag far upp mot toppen så ser jag huset där Miss B bor, jag pekar mot det. Och väl uppe så ligger nyfallen puderlätt snö, vilken lycka!

Först spanar vi in utsikten, därefter går vi till det lilla kapellet som bjuder på en panarama-vy…

Vi promenerar ett varv runt sjön, hit brukar Miss B ta sig med mountainbike under sommarhalvåret…

Skepp o hoj! Som skeppare på flotten forcerar jag is, så nu får nog Kapten på Freya se upp så jag inte tar över rodret när jag mönstrar på nästa gång…

Vi åker rutschkana och skriker av förtjusning…

Det känns som vår i luften; fåglarna kvittrar och solen värmer…

…tills vi kommer fram till en stuga…

Det här är bland det mest underbara som finns, att sitta på en fjälltopp i solskenet och fika. Och så klart beställde jag in en apfelstrudel till mitt kaffe. När vi efteråt besökte badrummet fick vi oss ett gott skratt, spana in skylten…

Vår vandring fortsätter och plötsligt får jag feeling…

Leklusten är det då inget fel på…

Innan linbanan stänger för dagen drar vi oss hemåt för att sen sitta på terrassen och smutta på ett glas bubbel i solen och njuta av den bedårande utsikten…

// Coddi