När kocken Jesse inte visste bättre råd än att tillverka en födelsedagstårta inne i sin hytt, ja då började det likna ett arrangemang av större mått. Men han hade inte kommit på något säkrare ställe eftersom det inte fick upptäckas av mig; tårtan var till min ära och tillika en överraskning eftersom det var min födelsedag…

Jag hade förvisso mina misstankar eftersom det på sistone hade tisslats och tasslats i korridorerna. Ibland kunde några arbetskamrater märkligt tystna så fort jag närmade mig. Men jag tänkte väl att samtalsämnet inte berörde mig; ombord på vår begränsade yta kan det vara svårt att prata om mer känsliga ämnen eftersom det riskeras att uppfattas av andras öron. Så jag visade hänsyn och tänkte väl inte mer på det. Men samtidigt så var jag nyfiken, jag visste ju att Jesse gärna uppvaktar gäster som fyller år. Därför hade jag i flera dagar gått runt på jakt efter bevis, efter något som kunde tyda på att en tårta skulle bakas (strössel, grädde, varm ugn utan anledning). Jag letade till och med nere i lastrummet, i stora kylen uppe och i skafferiet. För säkerhets skull så kollade jag också racket där vi har blecken, om Jesse möjligtvis bakat en tårtbotten och lagt den högst upp så inte jag kunde se vad som fanns däri. Men där låg inget. Vartefter timmarna gick så började jag att tvivla. Men det var ju också bara en vanlig födelsedag som vilken dag som helst, nästan.

För jag är inte van att bli firad. Såklart brukade jag få några gratulationshälsningar under åren vi seglade, men så mycket mer blev det inte. Det blir lätt så när man lämnat alla dem där hemma bakom sig. Så jag hade väl inga höga förväntningar egentligen. Dessutom var det ju på en dag jag jobbade och var borta från familjen.

Min födelsedag löper så på; flera säger grattis (såväl besättning, guider och gäster). Och när kvällen kommer med gästernas sittning för en tvårätters, ja, då visste jag ju att det inte skulle bli någon tårta eftersom det planerades glass till dessert. Plötsligt ursäktar sig kocken Jesse och säger till mig och Karim, min kollega, att han måste rusa till hytten för han mår inte riktigt bra. . -”Ahaaa”, tänkte jag…”nu ska han säkert ner till lastrummet och hämta något han förberett”. Men när jag ser Jesse försvinna i riktning upp mot sin hytt istället för neråt i Freya, ja då känner jag mig lite taskig som ens tänkt tanken, istället borde jag ha känt medlidande med Jesse.

Efter en stund kommer Jesse tillbaka och han ser märkbart stressad ut. Han fortsätter i byssan där allt stått stilla ett tag medan gästerna ätit sin huvudrätt. Men så hör jag plötsligt hur det börjar brumma och låta konstigt från korridoren utanför mässen. Och när jag vänder mig om så dyker en isbjörn upp; en vit fluffig björn som dessutom verkar kunna sjunga. ”HAPPY BIRTHDAY TO YOU”. Snart dyker ännu en isbjörn upp – med TÅRTA! Och jag fattar ingenting, hur i all sin dagar har de lyckats med detta utan att jag märkt, jag som far mest överallt i båten. Så där står jag alldeles överraskad och får ta emot allsången, tårtan (som är två till antal och misstänkt likt ett par kvinnobröst, han har humor min kock). Och ett jättefint födelsedagskort som ena guiden ritat fylld med namnen på alla som var där och sist men inte minst, ett jättefint handgjort hjärta i aluminium som Klara (vår praktikant) tillverkat med knappa resurser nere i verkstan.

När jag till slut lyckats samla mig försöker jag mig på ett tacktal till alla, men jag är så rörd så glädjetårarna hotar hela tiden att tränga fram. Men jag får fram något fast jag nu i efterhand knappt minns vad jag sa. Vad jag däremot vet och minns är att jag aldrig förut blivit besjungen av en sån stor grupp av fantastiska människor där två fluffiga vita björnar (tvåbenta och fnittriga) tagit täten. Och aldrig har någon bakat en tårta till mig i en hytt (sovrum) där ingredienserna fått smugglats upp eftersom det är jag som har koll på alla bak-ingredienserna ombord. Jag har heller aldrig tidigare firat någon av mina födelsedagar på den sjuttionionde breddgraden, rätt nära nordpolen, förut. Där dagen (förutom två fluffiga fejk-björnar) bjöd på en riktigt polarbjörn; jag såg den från bryggan tidigare på dagen där den vandrade utmed vattnet nedanför ett berg. Vad kan slå detta, egentligen?

// Coddi.

Vilka störtsköna kollegor jag har…

Ett fint födelsedagskort som vår guide Lianna målat och så hjärtat i aluminium som Klara tillverkat…

Thank you so much all of you, you made my day best ever! // Mässman.