Medan gäster och guider är iväg på en längre tur passar jag på att kliva ner i badtunnan. En välbehövlig paus – och det känns sanslöst gott att låta hjärteblodet få sakta in något, samtidigt som blicken vilar över det vidunderliga landskapet. Med ljuset riktat mot mig själv och bara låta tankarna få sväva fritt. Kvar ombord är endast jag och övrig besättning. Och någon gång kommer någon av dem förbi för att se så jag mår bra, vilket jag gör. Allt är frid och fröjd tills…
Jag kliver upp och bryter mitt tillstånd av inre frid för att gå ner i mässen och äta lunch. Men när jag kommer ner ser jag inte till någon, alla är borta och jag undrar om jag missat något. Och dörren till byssan (som alltid brukar stå öppen) är stängd. Det är först när jag förgäves ryckt i handtaget ett par tre gånger som jag ser lappen. Jag läser;
”På grund av dåligt kundunderlag och kopiösa springnotor har vi valt att stänga restaurangen. Besök gärna fartygets nyöppnade korvlucka ute på däck”.
Med mitt ännu blöta hår halvspringer jag ut på däck för att se vad som är på gång. Och snart finner jag kollegorna (som även de förpassats ut) och de står och köar till något som verkar vara en korvkiosk. För i luckan ser jag Jesse stå och sträcka fram korv med bröd. Stämningen är munter, så när som på galet glatt. Så jag ställer mig också i kö och när det blir min tur så beställer jag en ”kokt med bröd”. Och räksallad med torkad lök på. Och till det en burk Ramlösa.
Vilket förlösande och roligt påhitt av Jesse. Samma morgon innan jag gått på rast hade han varit hemlighetsfull. Och i smyg utan att någon märkt hade han bakat korvbröd och förberett allt.
Snart står vi gänget som har M/S Freya som arbetsplats med en korv i handen – i solskenet – och njuter av stunden. Stämningen är skojfrisk och vi diskuterar huruvida detta möjligtvis kunde vara den nordligaste korvmojen i världen. Eller den enda på Grönland. Eller i vart fall den enda på östra Grönland. Hur som helst den enda på position N70º35.1 W028º03.6 i en grönländsk fjord där isen ser ut att flyta runt som i ett gigantiskt glas med gin och tonic. Vi var dock rörande överens om att detta var ”the best lunch ever”. TACK JESSE!!!
// Coddi.
Tjingeling!
projektsunshine.se 
Hej igen jag följer dig sedan denna resa började för ca ett och ett halvt år sedan. Har varit lite dålig på att kommentera dina inlägg pga dtrul med World press. Men nu är jag up and running. Jag har en tysk vän en resande kvinna som gärna skulle vilja taga del av din resa. Om detta är ok så kan du kanske lägga till henne på din maillista. a.langhammerrostfrei@gmail.com
GillaGilla
Hej Peter, alltid lika kul att höra ifrån mina följare. Och din tyska väninna får enormt gärna följa mig också. Så jag har lagt in henne som prenumerant och hon bör få notis om det varje gång det kommer ett nytt inlägg. Verktyget Google Translate hittar hon på bloggen, i mobilversion får man skrolla ner en bit innan den dyker upp – från en dator ligger den till höger rätt högt upp. Hör av dig om prenumerationen inte verkar fungera, men det vill jag tro. Vi syns och hörs! // Helena (Miss Coddi)
GillaGilla
Ha haha vilken upplevelse. Måste ju vara kanon. Tur att det finns sådana Korvgubbar som har förmågan att hitta på.
Kallt ute och få bada i tunna. Alltså det är ju kanon.
GillaGilla
Ja detta är livet, så fantastiskt att sitta i ett varmt bad i denna miljö med isbitar som flyter runt fartyget. Och kocken vi har ombord är en ren fröjd; påhittig och skicklig matlagare där inget tillsynes är för svårt eller krångligt. Tack för fin återkoppling/Helena
GillaGilla
Hej och tack för snabbts svar, ha det fortsatt bra bland isbjörnar och Inuiter
GillaGilla