En sen eftermiddag anordnade vi en grillfest för våra vänner, likt den vi hade i Portimao förra året. Den festen (den i Portomao) hade ingen av oss glömt. För det var då som jag tappade bort mina finaste solglasögon. Det hela hade slutat med att vi alla sov under bar himmel på stranden, i hopp om att finna brillorna så snart nästkommande morgons solstrålar åter börjat lysa. Men icke, mina solglasögon var förlorade och jag fick efteråt beställa nya, från Afrika av alla ställen. Festen hade dock varit den bästa någonsin. Därför hoppades vi på en repris denna gång, fast utan några förluster vill säga…

På en liten strand mellan de två varven i Amora ställde vi upp grillen och därefter kunde festen börja. Vi åt och drack och umgicks, några vänner kom senare medan andra gick tidigare. När mörkret lagt sig över vår lägerplats ekade skratten långt ut över vattnet. Kvällen var så där alldeles perfekt, till och med myggfri. Och noga höll jag koll på vart jag hade mina solglasögon, ville såklart inte tappa dem i sanden som senast. Men så plötsligt känner jag på min handled och inser att mitt armbandsur saknas. Så snart jag nämner för vännerna att jag inte kan hitta klockan skriker de unisont ”OH NOOO”. Ingen hade lust att leta, än mindre bli kvar över natten. Till allas glädje finner jag den snart. Vännerna andas ut, så även jag.

Någon gång sent börjar vi bryta upp festen. Men först då inser vi att det i mörkret inte kommer bli så lätt att plocka ihop våra tillhörigheter. Men vi lyckas ändå göra vårt bästa och snart kan vi börja leda cyklarna hem i natten. Konstruktören drar den mesta av packningen på sin påkopplade cykelkärra. Efter något som kändes som evigheter kommer vi till slut hem till Nómada.

Nästa morgon vaknar jag tidigt. Instinktivt känner jag att jag vill cykla tillbaka för att se om vi råkat tappa något längs med vägen, eller vid grillplatsen. Så jag väcker en något trött Konstruktör och så hoppar vi upp på cyklarna och börjar ta oss tillbaka samma väg som vi kom. När vi börjar följa cykelspåren börjar vi skratta hejdlöst, för de är krokiga som fan. Eller rättare sagt, Konstruktörens cykelspår är krokiga. Nog för att hans packning hade varit tung. Men jag tror att Konstruktören hade fått lite extra hjälp av det goda portugisiska vinet också.

Dagen därpå gjorde vi en utflykt till Sines, Vasco da Gamas födelsestad. Vi åkte med vår vän John som bor i trakterna och har bil. En härlig utflykt och det blev en promenad i denna historiska stad. Och en lunch innan vi for tillbaka till Amora.

En annan dag valde vi att återvända till platsen för vår bbq, bara Konstruktören och jag. För att där spänna upp hängmattorna i samma träd som senast; de var som gjorda för ändamålet. Mellan några andra träd spände vi upp en slack-line för att gå på lina. För mig var det första gången och det gick nog rätt så bra, även om jag tyckte det var svårt och behövde en hel del stöd för att inte ramla. Medan Konstruktören elegant gick på linan trots den försvårande blåsten.

Med semestern så gott som över börjar det bli dags att packa väskan på nytt. Men mer om det nästa gång…

// Coddi.

Och avslutningsvis en film från vistelsen i Portugal. Glöm för bövelen inte ljudet…