Så blev operationen inställd…jag hann aldrig bli frisk. Att vara sjuk hjälper lite mot att orka reagera på besvikelsen. Det är som det är, det är inget jag kan göra åt. Den höga febern har nu släppt sitt grepp om min kropp och bara det känns otroligt skönt. För under ett par dygn mådde jag så dåligt att jag låg i feberdvala, med surrealistiska drömmar. Först nu inser jag hur nedsatt min uppmärksamhet måste varit; för när febern väl släppt upptäckte jag hur en ansenlig mängd yoghurt av någon outgrundlig anledning fastnat i håret. Jag måste somnat med en skål grekisk yoghurt i sängen…

Att febern till slut släppte sitt grepp har jag lite att tacka min granne för. Grannen bor vägg i vägg och bär samma förnamn som ett av mina barn. Varje dag sedan jag blev sjuk har han skickat meddelande och frågat om jag vill ha något handlat. Varje gång har jag svarat att jag inget behöver, för kylskåpet har varit fullt och aptiten dålig. Men vid ett tillfälle svarar jag honom att jag önskar mig ett trollspö, för att kunna trolla bort den höga febern. Jag skrev det mest på skämt, för egentligen tror jag inte på den sortens magi.

Någon timme senare får jag ett textmeddelande från grannen och jag läser; ”uppdraget fixat, kolla dörren”. Jag stapplar upp och finner på utsidan av dörren en påse. Påsen kommer från DIY-butiken Panduro – och när jag nyfiket tittar ner i den finner jag penslar, färg och träpinnar; precis vad som behövs för att tillverka mig ett eget trollspö/trolleristav. Min omtänksamme granne har även lagt ner tröstgodis i form av choklad. Jag blir alldeles rörd av den generösa gesten och till råga på allt är jag ju en pysseltjej.

Men jag mår lite för dåligt för att orka pyssla, så jag stapplar direkt tillbaka till sängen. Snart somnar jag med påsen bredvid mig i sängen och jag minns inget förrän jag fyra timmar senare vaknar. Då bokstavligen badar jag i svett och min skjorta jag somnat i är alldeles blöt, liksom lakanen. Det känns som jag svettats ur mig en massa feber, att den lämnat min kropp. Och när jag tar tempen får jag det bekräftat, febern är borta. Som i ett trollslag. Så får jag syn på påsen bredvid mig i sängen, den från Panduro (med delarna till min ännu ogjorda trolleristav) och en metafysisk tanke om övernaturlighet far igenom min skalle. Tala om magi! Därefter kliver jag upp för att bädda rent och jag tar en dusch, fast klockan är mitt i natten. Sen somnar jag om.

Nästa morgon skickar jag meddelande till grannen och berättar vad som hänt, att prylarna haft effekt och det innan jag ens hunnit montera ihop trollspöet. Svaret jag läser är kort och koncist; ”Då var det starka grejer”. Jag håller med.

Även om jag nu är feberfri, är jag på långa vägar ännu inte återställd. En envis hosta och heshet med halsont dröjer sig kvar. Operationen missar jag. Men så snart jag är bra nog, ska jag till kirurgmottagningen för provtagning. Därefter kan de sätta upp mig på en ny tid. Som det verkar kommer jag inte behöva vänta ytterligare nio veckor, utan de försöker peta in mig någonstans i närtid. Jag är ödmjuk, inte kaxig. Bara tacksam. Med viss tro på magi. Och halva håret skönhetsbehandlat med yoghurt.

//Coddi.

”When the sun loves the moon
Her golden light, her silver hues

A beautiful song, how they long

For dawn”.

(lyrics from the song ”when the sun loves the moon”)

Butiken Panduro säljer magi…

I min säng sov jag med pysselpåsen som grannen gett mig… här med nybäddade lakan efter mina nattliga febersvettningar…