Resväskan är packad. Nu ger jag mig av mot en ny destination. En plats där jag varit förut. För att söka efter mitt solsken och finna vägen framåt. Jag kommer ägna tiden åt att skriva och umgås med vänner. Och leta efter en keramikmugg. Vad det sistnämnda handlar om återkommer jag till. Med resan hoppas jag kunna börja laga min trasiga livskompass, så jag kan sätta ny kurs. Lika mycket som det handlar om en fysisk resa, är det en inre. Som jag inte vet vart den för mig. Det både kittlar och skrämmer…

I sann Coddi Wompler anda bokade jag därför bara en enkelbiljett. För att kunna hålla alla dörrar öppna. Jag vet därför inte när jag kommer hem igen, eller om jag drar vidare någon annanstans. Mitt kylskåp ekar tomt och den sista blomman som var vid liv, har jag gett till grannarna. Posten tar sonen hand om. Snart vrider jag om nyckeln i låset och stegar bort mot tågstationen. Så mycket längre blir inte det här inlägget. Utan jag skriver från min nya plats, från den lägenhet jag får låna. Jag lovar berätta om jag finner något solsken. Och om inte, får jag väl dra vidare. Inte svårare än så.

//Coddi

”To find the sun that we miss,

That burns all our sorrows

The sun that chases us.

Oh come back SUN, SUN…”

(Textrad ur den franska sången ”Soleil, soleil” med Pomme).

Här som en fin cover…