Generellt så har vi ett bekymmer med syresättningen i våra sjöar och hav. Särskilt Östersjön har svårt att syresättas vilket medför att djurlivet påverkas negativt. Högre organismer såsom fiskar och kräftdjur klarar inte syrekoncentrationer som understiger 2 ml syrgas per liter vatten och dessa flyr från dessa områden för att inte krävas. Svår syrebrist i vatten kallas för hypoxi.

 

Syrebrist är symptom på tre saker,

 

1. Dåligt utbyte med Nordsjön där inflödena är för få och för små för att ersätta den syrekonsumtion som sker i djupvatten.

 

2. Dåligt utbyte med ytvattnet

 

3. Övergödning med algblomning som följd.

När det stormar så syresätts vattnet vilket är gott för inte minst Östersjön, men sannorlikt allt vatten. Många fiskar behöver rejält syrerikt vatten för att må som fina fisken och få fortplantning att fungera.

Ombord så gungar det oförtrutet, torktumlaren s/y Wilma är inne på tredje dygnet med stormar och inatt så har det varit vindstyrkor på trettio sekundmeter. Vattennivån har stigit men då vi ligger i havet och inte i ett vattendrag så är läget lugnt, vår kaj är hög och rejäl och byggd för större tonnage. Vad som däremot har ändrats är att vattnet har börjat att inta en turkos färg, det ser riktigt friskt ut. Och det måste bero på allt syre. Tyvärr är det svårt att uppfatta på bilden nedan men med blotta ögat så är denna färgskala inte alls det man brukar se inne i hamnen.

Jo det är sant, att vi snart kommer att lägga upp bilder på Wilma med lite före- och efterbilder. Mycket börjar komma på plats, även om det finns saker kvar att fixa som inte syns för ögat. Vi har medvetet hållit tillbaka på bilder för att kunna bjuda på en härlig makeover-känsla.

 

Snart börjar det efterlängtade glögg-minglet ombord. Goda vännerna på Viktoriagatan i Halmstad dyker upp nästa helg och vi kommer att mysa ombord tillsammans. Därefter kommer nära och kära att bjudas ombord, de som finns i Lysekil. Ni övriga långt borta får vi skåla glögg med på distans. (Eller så får man ta sig hit, det finns två extrabäddar ombord).

 

Skepp o Hoj!

 

 

Vi vaknade av ett brak. Kvällen innan hade vi flyttat Wilma så hon skulle ligga lite mer skyddad inför orkanvindarna. Gott om förtöjningar på och i övrigt rätt så väl sjösurrad. Men nu som sagt hände något kring fyra på morgonen som fick oss båda att plötsligt vakna upp. Kökslådorna stod alla öppna och visade gapande sitt innehåll. Vi kollade vindstyrkan, dryga tjugo meter per sekund. Med andra ord knappt en vindpust mot vad som komma skulle.

 

Vi har inte hunnit titta på någon bra sjösurrning för kökslådorna, vi är ju i byggtagen fortfarande. Men vi fick hitta på en bra provisorisk surrning. Foppatofflorna klämde vi fast i underkant på skåpsluckorna, perfekt faktiskt samt att vi drog elkabel över kökslådorna. Sen gick vi och la oss och somnade om gott fast det gungade rejält.

 

Vid halv åtta vaknade vi på nytt och då hade det börjat bralla i rejält. Vi la på lite fler förtöjningar och fixade lite frukost. Vi hade vid detta laget över trettio meter per sekund rakt in i stävern och Wilma försökte segla på masten. Det gick gäss på vågorna och Wilma gungade friskt.

 

Uttrycket ”gäss på vågorna” är en metafor då det vita skummet kan likna vita fåglar som flyter på vattentyan, och man säger ofta att ”det går vita gäss på sjön” för att därmed tala om att vågorna bryter.

Framåt tio tiden och timmarna därefter så började vattnet släppa från vågtopparna. Som ett flygande skum och vattenrök så fylldes luften av saltvatten. Bil- och båtrutorna blev alldeles kladdiga av saltvattnet. Framåt lunch så upplystes det på radion om att flertalet broar och båtturer blivit inställda. På Tjörnbron hade man uppmätt 44 meter per sekund. Själva valde vi att hålla till i verkstan för ombordn gungade allt rejält, vilket fick oss att känna oss som små popcorn. Vid denna tidpunkt så blåste det 38 meter per sekund. Wilma klarar oväder mycket gott, svårare blev det att ta sig fram på landbacken då det i vindbyarna blev omöjligt att gå utan att vinden tog tag i en. De uppmanar människor att inte vara utomhus.

Nu har det mojnat något, fortfarande över trettio meter per sekund men vinden har vridit sig till rent västlig och vi får mindre vågor. Vi är åter ombord och pysslar och fixar. Dock utan foppatofflor på för dessa har vi fortfarande utlånade till köksinredningen.

 

Åh Helga natt kan vi lugnt konstatera, för stormen Helga kommer fortsätta hela helgen även om den nu börjar mattas av. Vi mår bra och tycker det hela är rätt intressant. Vilka naturkrafter!

 

Skepp o Hoj!

 

 

Det här med julklappar har just ingen plats i vårt liv. De senaste åren har vi inte gett varandra något. Istället har vi gemensamt investerat i något vi tycker oss behöva och vilja ha. Något som oftast är förknippat med roligt och lustfyllt. Kablar och färg och skruv och sånt är inget vidare att köpa sig känslomässigt, även om det är nödvändigt när man renoverar. I år har vi inte bestämt något särskilt alls men så slog det oss att NU så har de ringt från Galant Plast i Göteborg och berättat att våra båtdynor är klara. Känslan av att kunna stuva ner dem på plats och sätta på glögg-pannan och mysa i soffan är en topp-tio-känsla. Det får bli vår gemensamma julklapp, båtdynor till Wilma.

 

Nu får vi bestämma en dag när vi åker ner och hämtar dessa. På gatan där företaget finns så är det lag om dubbfritt, och vi har dubbar på bilen. Så vi lånar Felix bil så blir alla glada i Göteborg.

 

Det börjar infinna sig en go känsla över lag, mindre rörigt och mer färdigt. Och snart möjligheten att kunna använda båten igen och få tillbaka funktionerna. Ingenting har fungerat när man klippt bort kablar till motor, ratt och segel. Men nu börjar sakerna hamna på plats och ifall tiden står oss bi och vädret är lugnt så åker vi ut med några vänner i skärgården och firar nyår tillsammans. På vintern när allt är stilla är skärgården en enormt vacker skådeplats.