Mörka moln på den blå himlen har vi. Oro över sjuk förälder och att Helena dras med tandvärk efter ett större ingrepp för någon vecka sedan. Hälsa går alltid först och därför så är vi maniskt oroliga för att något ska grusa vår planerade öppningsdag. Men allt som vi kan styra över, tar vi hand om. Det går säkert som planerat, men varje signal som kan hota, funderar man över.
Nu har vi baxat ner vår sjöbod ner till kajplanen.
Lite trix att få ut sjöboden ur magasinet.
Mot Kajplan!
Det går ju fint!
Ett hus är ute och åker på kajen!
Och slutligen på plats. Den ska justeras exakt när vi är helt klara med byggnationen, den ska måttas in på den givna platsen enligt bygglovet. Helena missade flytten av sjöboden då hon hade förlöpt staden för att vara hos sina föräldrar.
Nu jobbar Tjoppe hårt med att färdigställa sjöboden. Allt fler människor dyker upp på kajen och undrar om vi öppnat restaurangen. Känns gött. Och vi får två typer av kommentarer kring sjöboden.
-Vad bra det blir!! (En person hade kollat in sjöboden från andra sidan Nissan, kom tillbaka och var själaglad för att det ser så marint och fint ut)
Den andra kommentaren lyder:
-Har ni bygglov för den där??!
Lite förundrad blir man ju över att det är det första folk undrar, människor man inte ens känner. Det blir lite konstigt. Ungefär som när man köpt en bil och istället för att kommentera bilen så undrar man över om det finns en försäkring. Eller undrar om ens hund är stulen, eller om ens vinsamling är införskaffad på svarta marknaden.
Jo det finns bygglov på sjöboden. Den sista anmälan ska dock in när den är helt färdigställd, helt enligt gällande regler. Alla andra tillstånd finns också, det är så vi arbetar.
Men som sagt, de allra flesta är spontant glada över vad de ser, och de verkar vara hungriga. Vilket känns gott. Och de två som oberoende av varandra har kommenterat kring bygglovet, har säkert frågat av omtanke. Vi utgår från det!
Och själva är vi mycket nöjda, det är det viktigaste.
Vågornas brus!
Tjoppe och Helena
projektsunshine.se 