En svunnen tid!

Vi hade ett praktbråk utanför båten..en skarv hade lyckats fånga en fisk som var alldeles för stor för att svälja hel innan andra fåglar kom och gjorde anspråk på bytet. Skarven hade en brottningsmatch med fisken och som vanligt när man är framme med kameran så syns det inte så bra och så väl som man hoppats. Att vistas mitt i plurret är på många sätt fantastiskt då man har naturen rätt inpå näsan. Ibland kan det hoppa upp en jättstor lax mitt framför ögonen och så utbrister man -TITTA! Och när andra tittar dit, så är det bara stora ringar på vattnet kvar. Laxens språng var över på ett ögonblick.
 
Till höger pågår en kamp mellan fågel och fisk, tittar man noga så ser man en fena sticka upp på den rätt så stora fisken. Skarven har nästan hamnat under vattnet själv. Vem som vann..skarven. Två andra fåglar avvaktar tills skarven gjort grovjobbet med firren.
 
Annat som hänt är att vi har babylycka ombord. Kapten ombord har blivit morfar för andra gången, fyra barnbarn totalt och ytterligare tre bonusbarnbarn har han. Kanske vi skulle ha köpt en stor tanker istället. Ett gossebarn kom till världen under söndagen, dryga 4 kilo stadig. Vi gratulerar föräldrarna och Tjoppe såklart!
 
Ombord så har fernissaburken gjort entré.
Alla borden har fått en omgång stryk. Vi njuter av att se resultatet.
 
Diskussioner har vi haft om vad vi vill pryda väggarna med..vi är lite rädda för att det ska bli lite honkytonk-krimskrams-billig-känsla med alla de marina prylar som branschen erbjuder. Heminredning i all ära men när man kommer till marina artiklar så är det mesta inte tillverkat för att ha en funktion, utan det blir lätt lite taiwan-känsla över sakerna. Riktiga block, ankare och andra gamla ting tycker vi om. Och på väggarna vill vi ju inte att det ska sticka ut för mycket. Svartvita foton har vi fastnat för – givetvis med fantastiska motiv som är kopplat till hav, fiske och båtar. Vi för diskussioner med en fotograf som rör sig ute i klorofyllen med sin kamera så fort han har möjlighet. Gamla foton är fina..det finns underbara bilder inte minst från vår hamn tagna från förr som minner om svunnen tid. Men upplösningen på dessa blir för dålig tyvärr.
 
Halmstad hamn med en av de gamla kranarna. Alla gamla fotona är plockade från http://www.hallandskonstmuseum.se/ där man kan söka och se gamla foton.
 
Men titta, här ligger ju våran båt idag. Tullhuset känns igen och kranen var ju flyttbar då rälsen ännu fanns och användes. Den sista biten räls togs bort häromåret till Tall Ships Races.
 
Skolskeppet Najaden kommer till Halmstad 1946. Det ska dröja ytterligar tio år innan man bygger slottsbron. Intresset var enormt och människor packade sig längs med kajkanterna för att vara med i festligheterna. Nu väntar dystert öde för skolskeppet som kommunen bestämt sig för att avyttra. Bristande kunskap och intresse hos styrande som inte förstått vikten av skötsel och underhåll har bidragit till den tråkiga utvecklingen av fartyget. Det hela är rätt sorgligt, en kommun är nog inte lämpad att äga en sådan här skatt. Iallafall inte Halmstad.
 
Förr så låg fartygen packade längs med Nissan. Liv och rörelse där man lossade och lastade, och i staden fanns många som livnärde sig som fiskare. En svunnen tid.
Längs med dragvägen så arbetade man med att lossa lasten. Namnet dragvägen kommer från att man drog fartygen från landbacken..för riktigt länge sedan så tog man ju sig fram med enkom segel. Och så drog man kärror med last längs med vägen också..det är därför dragvägen ligger precis utmed kajkanten. Någon har skickat bilden på Tjoppes födelsedag 19/6-04..fast året 1904. Själva bilden är tagen år 1902 då det var en julstorm som översvämmade Nissan och skadade många byggnader. Så Gudrun-stormar är inte ett nytt fenomen.
Dragvägen år 1879.
Även detta dragvägen men betydligt senare, kan det vara 40-50-talet?
 
Ja visst är det intressant med alla dessa gamla foton. Idag kan vi räkna fartygen längs med Nissan på bara en hand, fler är de inte. En stor eloge till alla människor som kämpar på med sina gamla fartyg..ett bevara ett fartyg för framtiden är otroligt tidsödande och kostsamt. Och draghjälp finns det ingen..trots namnet på vägen längs med Nissan, Dragvägen.
 
Från förr i tiden till dags datum så har Tjoppe ägnat sig åt baren.
Här målas det.
 
Och med en gammal båt renoverad för att oss med in i framtiden så ska vi förmedla känslan av hav och båtar med hjälp av bilder på väggarna ombord. Vi minns båda vår barndom i Vaxholm med fiskare Jansson, dit vi gick för att köpa en nyrökt böckling att dela på. En del saker var inte så dåliga förr..tiden gick långsammare och allt var inte så forcerat. Människor var ute på ett annat sätt. Idag sitter vi inne. Det var därför vi gav oss på detta projekt..för att bryta ekorrhjulet. Det bästa vi gjort!
 
En svunnen tid!
 
Tjoppe och Helena
 
 

Ägg och Bäjkon

Vi prickade in en dag med solsken..båda lediga, som förvisso kanske inte var så revolutionerande då det var en helgdag och med en fantastisk bygglust. Stadig frukost i form av ägg och bäjkon. En något ny stavning på den saltrökta grisen. Och så satte vi på radion ombord och började. Sida vid sida medan småsnacket pågick. Och med solen som skiner in så det blir rejält ljust ombord och att luften är klar och lite värmande när man ska upp på kajen och såga. Då är det lätt att leva!
 
Bar-Bord-El har varit på agendan.
Tjoppes barbygge. Häromdagen så fick Tjoppe en stark känsla av att NU..nu ser vi ljuset i tunneln, slutet på bygget och att vi håller på att knyta säcken. Vi är inte alls klara..men nu blev allt greppbart och återstående arbete väldigt lätt att överblicka.
När Tjoppe höll på att slipa bardiskens ekskiva på den övre liggaren så tog han dammsugaren till hjälp för att suga upp det värsta dammet så gick strömmen. Poff..och så blev det tyst. Tjoppe hoppar ut och får igång strömmen igen och när han står där ute så hör han inne från båten..kaboom, duns..dunk dunk! Jävlar, hann han tänka och ströp strömmen på nytt. Han hade lämnat slipmaskinen kvar ovanpå disken med strömläget på och så började den slipa och studsa runt själv. Detta hade Tjoppe insett när han hörde oväsendet och han sprang in och tittade. Jodå..maskinen hade farit som en visp runt omkring och ner på en av bänkarna och ner på däcket. Och längs med hela vägen så hade slipmaskinen skadat den fernissade ytan. Ja har man inte jobb så skaffar man sig lite extra..men det kändes onödigt. När senare konstruktören kom förbi och vi visade skadan som slipmaskinen orsakat så skrattade han gott och utbrister -var glada att det var slipmaskinen och inte cirkelsågen!
Helena ägnade sig åt att slipa ner pluggarna och därefter städades matsalen ren från allt slipdamm.
                                                                                 

Tjoppe drog el. Han hade tidigare fått en lysande idé om var och hur han skulle placera alla elkontakter. Sladd drogs hit och dit..och även till den röda och gröna belysningen som sitter i golvet, bakom de gamla prismorna. Där ramen ska målas först..men det får ni se en annan dag.
Helena började på att olja borden. Genast så mörknade träet i samma nyans som övriga möblemanget. Nästkommande dag ska det på med fernissa.
Grundmålning av baren.
Vi hade tidigare under dagen haft besök av två mycket trevliga äldre herrar. De var mäkta imponerade även om de var en smula besvikna på att caféet inte var öppet ännu. De påtalade flertalet gånger att ”hit kommer vi och fikar”. De slog sig ner och ville inte riktigt lämna sin behagliga plats..utan de satt och tittade och njöt av känslan ombord. Mycket trevligt tyckte vi och Tjoppe sa efteråt till Helena. -Du kommer få många härliga gubbar att serva med kaffe vad det lider! Jo gärna..alla i allmänhet men äldre män i synnerhet tycker om den marina miljön.
 
Tjoppe avslutade med att tillverka och måla en skateboard till baren.
Ja och vad ska man då med en skateboard till? Jo till våra ölfat, två till antalet ska stå härpå och som ska skjutas in i ett skåp så de blir surrade då vi ju håller till på flytande mark. Allt måste klara sjögång och ölfaten väger fulla 30 kg styck och då fixade vi hjul under plattan och så när man ska byta ölfaten, ja då släpper man på spärren, drar fram plattan och faten och byter och så vips så har man nya öl att kunna servera. De kommer med andra ord att bo i en låda så de både döljs och skyddas från att ramla omkull. För säkerhetsskull så provåkte Tjoppe sin skapelse..skateboard backen ner, ner, ner..nerför backen ner! Den höll för tyngden..men han kommer inte ansluta sig till något gäng och vända kepsen bak och fram. Nä vill man leva farligt så kan man ju alltid bada.
 
En vacker skymning och med att bra dagsverke i ryggen så njöt vi av en kväll i soffan med tända ljus och lite trevlig tv-underhållning.
 
Tut Tut Tut – Min maskin går back!
 
Tjoppe och Helena
 
 
 

 

Nu och Då

På den nuvarande platsen där vår båt ligger så har vi dragvägen på andra sidan som utsikt. Vi har under det senaste året tagit några foton med samma motiv men med växlande årstid. Och som lite grädde på moset har vi hittat ett gammalt foto på lasarettet.
 
En sommardag..till höger i bild syns det gamla lasarettet.
Höstens färger har tagit över..snart faller löven.
Utsikten från båten för några veckor sedan. Isen har lagt sig och endast en liten ränna finns på mitten.
 
Och så en riktigt gammal bild.
Bilden är från Hallands Konstmuseums samlingar. Gamla lasarettet stod färdigt 1869.
 
Ja då väntar vi väl in våren så vi kan göra bildserien komplett med alla fyra årstiderna.
 
Flaggan i topp!
 
Tjoppe och Helena