En vacker bild från vår skuta, genom ventilen ombord så badar Nissan och Halmstad i höst. Bilden är tagen av vår trogne påhejare Thomas B. http://www.picassoparken.com/ Tusen tack!

 

Livet ombord på en båt är mestadels underbar, havsutsikt och en stilla rörelse som man knappt märkbart noterar. För vår del så blir ju levnadsstandarden minst sagt hög, med närmast en villastandard med golvvärme, kamin, vanliga toaletter och full ståhöjd som exempel. Men det är klart att oväder och snabb ändring av vattennivån kan ställa det bekväma livet lite åt sidan. Det här med sjöfart är ju intressant, rent historiskt så har ju människan snickrat flytetyg i årtusenden för att kunna färdas över vatten. Redan på vikingatiden som varade mellan 800-1100 e kr ungefär så byggde man många olika sorts båtar, där man än i dag kan imponeras av byggtekniken. Halland tillhörde Danerna, dvs Danmark. Och Bohuslän tillhörde Norge. Gemensamt för dessa båtar var att man la bordläggningsplankorna omlott, det vi kallar klinkerbyggd båt. Denna byggteknik anses ha skandinavisk härkomst och det var först på 1400-talet som kravellbyggda båtar slog igenom i Norden. På kravellbyggda båtar så ligger borden mot varandra och inte omlott och på fartyg så byggde man enligt kravellmetod med ett kilformat nåt avsett för drevning. Idag finns det inte många fiskebåtar kvar i trä, där man behöver ta upp båten med jämna mellanrum för att dreva om. Men i somras när vi var i Danmark så kunde  vi se att den fina traditionen lever vidare. Fiskebåtar som fortfarande tjänade sitt levebröd gav sig av i ottan, nymålade och nydrevade med dess klassiska ljusblåa skrovfärg. Träskutan är utrotningshotad och till viss det så är det sorgligt att vi valt att plasta skrovet på vårt fartyg. Men då nästan inga nya träskutor byggs så kommer själva skrovformen bli ett minne blott med tiden, och då kommer vår skuta trots sin plast, att finnas kvar för framtiden. Det ska bli intressant att se var vi står historiskt med vår skuta om ytterligare 20 år…

 

På vår skuta så fortsätter vårt idoga byggande. Köket börjar bli högst provisoriskt. Vår köks-ö med diskbänk och spis flyttas flitigt runt i den lilla byssan. Och spisen har fått en oroväckande stor lutning så när man steker ägg så ligger alla äggen i ena hörnet. Man får ständigt vrida stekpannan så de glider över till andra sidan tills värmen har fått dem att stationera sig i pannan på ett mer estetiskt normalt sett. Eller så orkar man inte bry sig, varför inte två ägg på varandra stekta i ett hörn..en ny kulinarisk båtspecialitet som går under benämningen Båtbyggar-ägg.

 

Hurmöret (jo för Tjoppe heter det hurmör, det är ett humör som skapas när det pågår ett hurtänkande) är dock på topp även om Tjoppe haft lite huvudbry gällande väggen som vätter mot styrhytten. Snett och krokigt och böjd och slangar, kopplingar och rör. Helenas bykymmer att bemästra äggen ter sig enklare minst sagt.

 

En känsla – kan man skapa en sådan?! Jo visst kan man det, men samtidigt räcker inte med en massa substantiv i omgivningen. Vi ska försöka förklara närmare. Om du sig nu vill gå ut och få dig en kopp kaffe någonstans. Då kanske du redan i förväg väljer ett ställe som tycker om på grund av vissa saker. Kan vara humana priser eller det att någon där brytt sig om hur det ser ut. Själva går vi gärna på ställen som känns mysiga – som man får en trivsam känsla av att vistas där. Detta förstärks ofta av vissa substantiv, saker. Kan vara gulliga värmeljus, eller att det är lågt i tak för att huset är gammalt, eller en vidunderlig utsikt för man har panoramafönster.

 

I vår blivande verksamhet så funderar vi mycket över detta. Och vi vill ju inte helt ologiskt förmedla en känsla av hav, skärgård, båtar och frihet. Och vilka saker förstärker då denna känsla. Det vassaste vapnet vi har är ju själva båten. Ett café på landbacken mitt i stan som vill smycka sitt café med en marin känsla får jobba rätt så hårt. Mindre hårt behöver ju ett café intill vattnet göra – och på en båt, now we´re talking!! Men det är ändå otroligt viktigt hur vi tänker kring detta. Och hur marint vi än fyller vår båt med hängande block och fiskenät, bojar och lanternor eller vad de nu må vara – så når vi inte fullt ut ända fram till gästen om vi inte själva andas denna känsla. Musik som förstärker, kanske en raspig röst från en av våra stora sjömän och diktare -så länge skutan kan gå, sålänge hjärtat det slå, så länge solen den glittrar på böljan den blå. Och kanske att serveringspersonalen kan klä på sig något marint. Vi fick ju minst sagt lite inspiration när vi hade fototeamet här i somras. Och tillslut, ett vänligt bemötande, att känna sig välkommen. Och att det som serveras är tilltalande och prisvärt. Låter givet – javisst, men det sker inte av en slump! Det ska bli fantastiskt spännande att gå in i nästa fas när det väl är dags och få ta hand om alla underbara människor som vill i lugn och ro spendera en stund på vår skuta. Där vi sitter nära varandra, bokstavligen i vattnet och där servicen finns direkt inpå dig som gäst. Ingen påträngande, men mycket påpassligt. Det började med en dröm, en nattlig dröm där Helena stod på en skuta i snickarkläder och byggde om ett fartyg till café. På båten låg lite verktyg utspridda på däck och på relingen stod en kopp te rykande i den tidiga arlastund. För den som har kommit in senare och inte följt vår resan sedan början kan vi säga att det kan vara en god idé att blicka tillbaka. Det är en gedigen resa vi gjort och fortfarande gör, och allt för en dröm, en känsla och stolthet över en liten egen verksamhet där man får vårda och värna om sina gäster. Du ska känna dig välkommen som vår gäst, du är inte bara vem som helst hos oss – utan någon, som av någon anledning valt just vårt café för en stund. Det ska bli ett sant nöje!

 

Men än har vi lite kvar att göra på båten. I köket eller byssan så håller vi på med väggar. Nu är snart allt isolerat och skivor är uppsatta.