Det kommer ett mess mitt i natten och Helena läser yrvaket meddelandet. Yngsta dottern som arbetar skift och har osedvanliga pigga perioder mitt i natten är i farten. Frågan löd -Är du vaken? Helena funderar vad man svarar på det. Ett nej blir inte helt sant och definitivt inte ett ja heller, kanske att man nyss sov fram till plinget störde nattsömnen. Kontakten etablerades mellan mor och dotter med den följden att det tio minuter senare blev en kopp te och en bunt knäckemackor då dottern dök upp, umgängessjuk och hungrig. Tjoppe sov medan detta pågick som vanligt som en stock. Tillslut klev mor och dotter ner i varsina bingar, det är bra att fartyget har ett gästrum. Innan dottern somnar så frågar hon -Kan du väcka mig klockan 14, och kan man få pannkaka med hallonsylt då?! Denna dotter är lite av en gourmetdam så mamman svarade ”Javisst” på frågan och var glad att det inte var havskräftor som stod på önskelistan. När klockan några timmar senare slog 14 så väcktes dottern. Under tiden så hade byggnation på båten pågått för fullt. Pannkakorna avnjöts tillsammans, Tjoppe och Helena och dottern medan trevligt prat pågick. Samtalet gled in på vår forne vän Janne Giraffer. Vi har en hel del nya bloggföljare och för den ovetande så kan vi berätta att på den tiden vi hade båten intäckt av ett stort tak så hade vi en maskot på taket. En giraff utsågad ur plywood som var målad i glada färger. Anledningen till att han kom till var att så många promenanta människor längs med kajen uttryckte sig att vår båt likande Noaks Ark. Och då tänkte vi att då måste vi ju ha djuren med ombord. Och likt en lång hals så stack bara giraffhuvudet upp över taknocken. Senare kom båten i folkmun att kallar för giraffbåten. Nu när vi satt där och avnjöt våra pannkakor och pratade om giraffer så berättade dottern att hon numera också har en giraff. Ingen i plywood utan ett mjukdjur som är döpt till Graffi.  Det här med giraffnamn verkar ju vara ett roligt tema i vår familj. Dottern berättar följande; -Jo jag har döpt min giraff till Graffi, men min kompis, när hon vill vara elak mot Graffi så kallar hon honom för Khadaffi! Vi bröt ut i ett vansinnigt skratt. Ja vad är det med giraffer i vår familj egentligen. Sen hade dottern en teori om att det var Khadaffi som tog slut på Janne Giraffer, men det tyckte vi två gamlingar lät orimligt då det verkar långsökt att Khadaffi varit på Halmstads Soptipp och letat upp vår plywoodvän. Dessutom fraktades Janne Giraffer till tippen ett halvår efter Khadaffis död. Så vi misstänker att det var en grävskopa som giraffen föll offer för.

 

Det var ett kort och trevligt besök från dottern och hon skuttade glatt ut i regnet någon timme senare för att försvinna ur våra liv ännu ett tag. Och Helena tänkte att det är bäst att se till att man har hallonsylt på lut till nästa gång.

 

På båten har det hänt en del, vilket är ett smått under på grund av allt regnande. Solen har tittat fram ibland också, kanske en hel kvart men annars har det pinkats från himlen likt någon som går på vätskedrivande medicin. Något har totalt hakat upp sig vädermässigt och det märks på turismen, däremot går säkert Turkiet-resorna bra. Nu ska vi inte hänga läpp för denna lilla bagatell, trots att vi har en regnhatande Tjoppe ombord. Det finns ju många veckor till kvar på sommaren och än finns det hopp.

 

En morgon hade vi faktiskt sol och då passade vi på att äta frukost uppe på styrhyttstaket. Ägg och bacon, en given tradition på svenska fartyg om söndagarna.

 

Så underbart trevligt, det gäller att njuta nu av allt. Solen värmen och inte minst av porslinet. Framåt vintern när vi ska bygga köket så kommer vi att stuva undan det mesta i köket och äta på engångstallrikar då vi inte kan sköta disk som vanligt.

 

Med frukosten avklarad så plockade vi fram landgången på kajen.

 

 

Fyra lager fernissa ligger nu och ytan blänker i solen.

 

Helena grundmålar undersidan och sidorna på landgången.

 

 

Och under tiden har Tjoppe tagit sig upp på styrhyttstaket.

 

 

Tjoppe håller här på med att sätta upp ett rostfritt räcke där diverse antenner och annat ska sitta.

 

Först placerades alla rostfria ”fötter” ut på sina rätta platser sen sattes de dit en efter en, sika undertill och därefter rejäla skruv.

 

Och när alla tio fötterna satt på plats så kapade Tjoppe rostfria rör i rätt längd.

 

Tjoppe påväg till kapstationen på kajen med ett rostfritt rör. På vägen tränar han relingsdans.

 

 

Bit för bit börjar bitarna komma på plats.

 

Han kan ett och ett annat denne man. Även stå på ett styrhyttstak.

 

 

Och till sist så är då räcket på plats. Häruppe ska det med tiden rymmas en hel del. Räddningsflotte, flytvästar och en hel del annat som har med navigering att göra.

 

Här flikar vi in med en vacker blomma som pryder bordet inne.

 

 

En annan blomma än just denna finns också. Tjoppe plockade en dag en bukett blommor till Helena i väntan på ett möte. Han gick ut i klorofyllen och plockade en stor bukett och ställde på bordet. Och när Helena kom hem så noterade hon inte buketten trots att hon nästan strök axeln mot blommorna. Och Tjoppe som stod precis bakom Helena väser mellan tänderna -Du kanske skulle tjacka upp dig på ett par brillor! På Stockholmsslang uppmanar han Helena att köpa sig ett par glasögon då hon verkar helblind. Och just då hon hör Tjoppes kommentar så får hon syn på blommorna och skrattar gott och tackar så mycket. Ja här gör han sig till och inget ser hon. Situationen känns nog igen fast oftast är det då det omvända, att kvinnan ordnat och fixat något i hemmet och mannen ser inget när han kliver in över tröskeln.

 

En annan dag, inte fullt så solig, så målades landgången svart.

 

Och den rostfria avdelningen kapade rör till landgången som ska bli stolpar till räcket att hålla sig i.

 

Tjoppe kapar och svetsar för fullt.

 

 

Till slut så är de fyra stolparna till landgången klara. Denna delen är den som ska sitta nedåt och som ska stickas i hålen som löper på ena sidan av landgången. Nu väntar en sista strykning av svart innan vi kan forcera landgångsprojektet.

 

Med detta avklarat så hoppade vi glada i hågen in i bilen för att hämta våra pollare som hade blivit klara.

 

Mycket glada och nöjda över resultatet. Från designavdelningen till kapning, svetsning och tillslut polering. Och alla är olika då de är måttade efter vår reling. Nu ska de fraktas hem för att se om de passar.

 

Väl framme vid båten så tog Tjoppe den första pollaren och satte dit den och den satt som en smäck!

 

Fantastiskt, och därefter provade vi med alla sex pollarna. Nu kan vi när det slutar regna någon gång bulta fast dem. Vi har specialbeställt bullt och de kostar en rejäl slant bara dem. Pollarna ska fästas såväl uppifrån som genomgående i sidan med tio fästpunkter, dels genom spanten, för att kunna klara påfrestningarna.

 

Här ser man hur allt är måttat efter just vår reling, pollaren svänger snyggt med relingen.

 

Och så skålar vi för våra pollare. Så fantastiskt nöjda och glada, som på självaste julafton. Och så vill vi härmed tacka alla företagen som hjälpt oss med dessa, det blev förutom oss själva fyra företag som engagerade sig i våra pollares tillkomst. Tusen tack, mycket bra arbetat och även ett tack till alla för att detta kunde göras såpass fort. Nu kan vi snart knyta båten på säkert och sedvanligt sätt.

 

Och extra glada blev vi när vi märkte att pollarna hade en multifunktion. Vinglaset passade ypperligt!

 

Därefter kom regnet så det blev en sista handpåläggning i styrhytten innan vi gjorde kväll.

 

Här börjar sakerna komma på plats. VHF, start och stop-knapp och navigationsutrustning och diverse dragningar av antennkablar med mera. Vi städade upp, torkade ventiler och intrumentbrädan och dammsög golvet.

 

I övrigt så kommer vi delta i Dragvägens Maritima dagar som går av stapeln den 11-12 augusti. Gå gärna in på http://www.hv-ss.se/ och ta en kik. Här kommer det finnas många intressanta marina mål längs med Dragvägen. Dragvägen heter så då man förr i tiden drog fartygen längs med kajen, på den tiden det inte fanns motorer ombord.

 

Skepp och Hoj!

 

Tjoppe och Helena