En vecka har förflutit. Under några dagar förlöpte Helena hemmet för en kurs. Hon hade några kämpiga dagar där det provades champagne och andra delikata drycker och inmundigade ankleverpaté, vaktelägg, pata negraskinka som kommer från vilda grisar som äter ekollon och där man ser ekollona som små delikata prickar i köttet, hummersoppa, ostar och förföriska efterrätter stod även på menyn.

Tjoppe var hemma och VAB-ade. VAB, det vill säga Vård Av Båt.

Vi kan konstatera att vi trivs bra på vår nya plats. Och som brukligt i vårt båtbyggarliv så bygger vi huvudsakligen utomhus under sommarhalvåret för att krypa in i vår grotta och bygge inne under vintern. Vår misil och tillika skorsten har vi målat klart och fraktat tillbaka till båten.

Här väntar skorstenen på styrhyttstaket.

Vi hjälptes åt att få till den svängda halvmånen av taket, den delen som sitter bakom skorstenen.

Och därefter kunde vi trä på skorstensröret.

Presenning på sen för nu väntar vi in plastarväder.

Istället gav vi oss på relingen, den gamla skulle väck. Tjoppe tog bort en fjärdedel. Och på babords sida vilket är lite lämpligare att börja. På nästan uteslutande styrbordssidan har vi förtöjt båten. Att slita bort relingen och därmed pollarna och förtöjningarna kräver lite tänk. Vi tror inte båten skulle ligga så länge vid kaj om vi kastade loss helt. Inte likt en väldresserad hund utanför butiken medan husse gör ärenden. Då mera som en unghund som fått vittring på en löpande tik.

Nu river vi det sista på båten, gammalt ska i land och forslas till tippen. Vi nyper oss i armen och tror knappt det är sant att det är den sista stora rivar-övningen på skutan. När Tjoppe tagit bort en bit av relingen så inspekterar han. Båtens spant ser mycket friska ut, och vår ventilation som sitter mellan varje spant inspekteras också.

Gammal reling tar farväl av båten.

Och hur bygger man då en reling. Det finns såklart flera sätt. Förr så gick de ut och letade upp rätt ek, rätt böjd där man kunde såga ur biten med samma böj som relingen krävde. Ett något svårt sätt idag då vi saknar en egen ekskog.

Vi började uppe vid stävbalken.

Oj vad plonkan sticker ut!

Den behövs tuktas. Vi hjälptes åt och skruvade den i båtens spant.

Första plankan på plats. Det ser lite tanigt och ostadigt ut. Men nu fortsätter vi att bygga på med nya plankor. Låter skarvarna ta slut på olika ställen hela tiden. Och så limmar vi och skruvar. Men andra ord använder vi samma teknik som när man gör limträbalkar. Och det är starkt så in åt h*e.

Tjoppe sågar bort lite av den plastade kanten, likt skägg, som sticker upp från brädgången. Att jobba på babords sida visade sig också vara trevligt då det är solsidan på eftermiddagarna.

Helena agerar levande tving. Hon håller i medan Tjoppe skruvar den limmade plankan.

Schysst kurva. Här har vi limmat och skruvat och den sitter fast i spanten rejält. Totalt blir det elva bräder i bredd för att nå rätt storlek på den nya relingen.

-Hej hej. Tjoppe drar skruv för glatta livet. När hela relingen är gjord så ska den slipas och formas i kanterna och därefter ska den plastas och målas.

Vi gav upp när det började bli sent och knorret i magarna kom. Innan vi avslutade helt tog vi lite diskussion. Vi konstaterade att vårt sätt att göra reling kommer att fungera mycket bra, det blir starkt och relingen blir lätt att forma och därefter plasta. Vi diskuterade våra nya pollare, hur de ska utformas och fästas. Då båten är en gammal dam på 80 ton så måste det vara rejäla saker som bultas fast i båtens spant. Likt hunden utanför affären är det ju bra om man inte använt sytråd som koppel. Vidare landade vårt snack på hur vi förtöjer båten när vi börjar närma oss pollarna. Då lamelltekniken går ut på att man sätter skarvarna omlott så är vi ju snart så långt gågna att vi måste slita bort relingen och därmed befintliga pollare. Vi kom fram till en bra lösning. Därefter plockade vi undan våra verktyg och gick in och åt gravad lax och till det en veteöl.

Något annat som hänt på båten är att vi numera inte behöver bli blöta när vi ligger och sover. Läckan i skylighten är fixad. Och nu har vårt rostfria galler kommit. Vi är enormt nöjda med gallret, snyggt arbete minst sagt.

Tjoppe stod länge och beskådade skylighten. Och så säger han till Helena;
-Skylighten är ju ingen stor pryl på en båt. -Nä, höll Helena med om. Tjoppe fortsatte; -Men den är sannerligen inte den billigaste delen på båten. Och så började han räkna ihop kostnaderna. Rostfria gallret, specialbeställda glaset, ekramen, gångjärn av modell rejäl och hög kvalitet (bara dessa kostade 1000 kronor). Och därpå byggmaterial, plast och färg med mera. När Tjoppe var klar med sin utläggning så har han räknat ihop. -Närmare 10.000 kronor har den gått på! Helena spärrar upp ögonen. Jo smakar det så kostar det.

Mycket glada är vi över vår dyra fina skylight. Och det har varit så generellt under vår byggartid. Att det kostar, oftast i tiotusenkronorsposter. För den som följt oss från början, minns säkert när vi insåg att när man bygger båt. Så tar det dubbelt så lång tid och dubbel peng mot vad man först planerade. Vi är nog benägna att säga att inte ens detta räcker. Det har nog såhär långt kostat det tredubbla och så även vad det gäller tiden.

Var det värt det? Svaret är ett rungande JA!!!!

Alle man på däck!

Tjoppe och Helena