Med Helenas tidigare fadäs där hon försökte lacknafta dörrarna till ett något besviket resultat (det händer ju just ingenting) så gick det betydligt bättre nu. Vi hade först tänkt olja dörrarna, men efter lite goda råd från vår konult Felix af Lysekil så beställdes en burk halvmatt fernissa. Nu är inte halvmatt och halvblank samma sak, fast det är lätt att tro det. En ren djungel råder på alla dessa burkar, inte konstigt att det blir fel ibland. Och Helena tar till sitt favorituttryck och säger att det är ju helenastående hur knasigt det kan bli.

Tjoppe stryker med lätt hand.

Dörrbladen har vi lagt upp på bockar för att inte fernissan ska kunna rinna. Ytterkanterna av bladen ska vi måla som vi gjort med dörrkarmarna nere i salongen och hytterna. Troligtvis kommer även dörrarna, några av dem iallafall, att prydas med ventiler. Det finns lite häftiga ventiler med spegelglas i och det kanske inte är fel med en sådan i badrummet då man vill kunna beskåda sin kropp och kalufs från alla håll.

Men se där! Här har vi målat klart dörrkarmar och fått dit eklister runt om. Och blir det inte en ventil i så måste vi nog iallafall beställa en käck mässingsskylt som klargör nästa rums identitet. Att det till köket ska stå kabyss eller byssan är ju givet. Men till den främre hytten är vi inte klara med namnval. Vi har fått några förslag som vi grunnar på. Klassiskt är nog Captains Cabin, eller Kaptenshytten på svenska. Det kan ju även tänkas att man använder namn på öar eller sund. Nåväl, tid finns än. Dörrarna är ju inte ens klara.

Kanske att man skulle kunna kalla hytten för (S)kojplatsen. Ett ställe där det såväl rymmer en säng och man kan ha skoj. Notera att det kommit till en bred ekplanka  i änden på sängen och garderoberna.  Dessa har vi skruvat, limmat och pluggat nu.

Hemmastudier månne med home-made-plugs??!

Medan Tjoppe höll på med fernissan och listsättningen så stod Helena ute i solen. Den grå färgen hade fått respit för den mer gräsliga gröna kulören. Passar en officers-dotter, kommenterade Helena när hon öppnat locket och rört runt i den intensivgröna färgen.

Grönt som gräset. Undrar just vad Jenny II tycker om detta?! Jenny II är döpt efter Jenny I, Helenas dotter. Hon satt en kall januaridag i regn och blåst på däck och öppnade mååånga flytvästar och plockade ur flytmaterialet. Så det är gamla flytvästar som håller flotten på flyt. I ilskan så sa Jenny I att det minsta vi kunde göra för henne efter denna heroiska insats var att döpa flotten efter henne. Sagt och gjort.

Sakta sker förändringen, Hulken är nära!!

Japp, Grönt är skönt konstaterar Helena när hon är klar.

Därefter gick Helena ner till Tjoppe och hans lister. Det hade blivit rätt så skrufsigt, dammigt och stökigt av allt borrande och skruvande, en del letar sig ner genom trapp-öppningen också. Helena började röja upp.

Dessa rostfria skenor ska sitta på varsin sida om duschöppningen.

Även kanten runt vinkällaren hade blivit dammig. Glasskivan är tung och vi får hjälpas åt. Tjoppe är rädd om glasskivan (den går ju inte beställa sådär bara blev vi ju varse om när leveransen hakade upp sig gång på gång*ler*). Helena är rädd om dropparna. Sjörullat vin är få förunnat. Inte ett vin men dock Linjeakvavit är sjörullat. Den sägs ha sitt ursprung i en försändelse av brännvin till Australien år 1805 och brännvinet kom i retur efter att köparen gått i konkurs. Och spriten visade sig vara godare efter det den lagrats och sjörullats på fat. Och namnet linjeakvavit kommer just av att spriten fraktats över linjen, dvs ekvatorn. Än idag så säljs linjeakvavit och lite lustigt nog så har akvaviten från Norge, vårt grannland kört runt med sin sprit över ekvatorn innan den landat på Systembolagets hyllor, tala om omväg. Nu tror vi inte vårt vin kommer bli ett linjevin, men dock sjörullat på Kattegatt eller liknande vatten.

Här tar vi paus, och molnen har tornat upp sig. Ja då var nog det fina vädret över för denna gång. Vi har varit bortskämda med 23-24 graders värme i ett par veckor. Temperaturen skönk och det började droppa från himlen. Rackarn blev Helenas kommentar, hur går det då med den nymålade flotten?

Men turligt nog så hade färgen torkat tillräckligt och vattendropparna la sig som ett vackert mönster över ytan.

Men regnet blev inte någon större tröskel att ta sig över för det klarnade snart upp och Tjoppe tog fram sin (ja vart sitter den månne?!) eller rättare sagt båtens tröskel.

Här ska det bli en rund fin kant.

Tjoppe i stilstudie, koncentrationen på topp.

Och så slipades träbiten tills den blev len som en barnrumpa.

Snyggt, nu är den på plats. Även denna ska ytbehandlas.

Några fler lister kom på plats..

..och vi åkte därefter hemåt. Vi kände oss rätt så nöjda med dagens uppdrag.

Och hemma så börjar träden prunka, grönt är allt en bra färg!

Och grannens träd är det inget större fel på.

Vi avslutade i sedvanlig ordning med lite god mat och dryck och somnade som två klubbade sälar i soffan. Ibland undrar man varför man äger en säng.

Hålla kursen!

Tjoppe och Helena