Vi har haft tur med helgvädret, fortsatt sol, men tyvärr även fortsatt kallt. Men solen förlåter det mesta så vi hoppade glada i våra blåställ på förmiddagen och gav oss iväg. Några ärenden först och sen kom vi ner till båten. Tack och lov hade vi inte fått någon ny gran i present utan kajen var ren från bråte.

Det var så rent och fint så vi nästan fick leta efter vår båt. Nissans vattennivå var extremt låg och båten låg långt ut från kaj då vinden blåste från nordost. Förtöjningarna var hyggligt slappa nu efter det höga vattenståndet veckan innan. Uppskattningsvis så är det 1,80 meter mellan högsta och lägsta nivå, tala om ebb och flod.

Utanför dörren så såg man en hel del av sidan på kajen. Tjoppe fick upp låset och dörren nätt och jämt utan att behöva bada så vi kunde kliva ombord. Och Helena fick gå på en provisorisk landgång, avståndet var i längsta laget för att hoppa. Dumt och chansa nu när vattnet är så kallt.

Ganska raskt var vi igång med kaklingen, det är många kvadratmetrar att sätta, trot eller ej.

Vi gjorde den krångligaste väggen först. Har de kapare utanför Somalias kust så är det ingenting mot kaparen på Orskär. Helena kapade kakelplattor för glatta livet. Tjoppe var förste kakelsättare. Timmarna gick och vi började känna hunger. Vi bröt upp när den ena väggen var klar.

Soldatens favorit – ärtsoppa. Fantastiskt gott, särskilt kalla dagar.

Sen drog vi till solen och värmen med första bästa flyg.

Och där gick vi i 25 graders värme och njöt av vackra fina båtar på stranden.

HA HA!!! Där lurade vi er allt. Nä, så långt kommer vi inte på vår lunchrast. Efter sopplunchen så blev vi då sugna på varsin kaka ur vår fina fiskebåtsburk. Varsin kaka i munnen och…

-TVI och FY FAAN!! Vi spottade båda ut kaksmulorna fortast möjligt. De hade tagit smak av plastningen och de smakade styrén så till den milda grad. De smakade kemikalier och vi undrade stilla om kombinationen styrenkakor och metangas-soppa var en olämplig kombination. Explosivt eller nåt. Men det hände inget, annat än att smaken satt kvar i munnen ett tag. Resterande kakor åkte i soptunnan, den fina burken sparade vi dock.

Snuvade på våra kakor så fick vi nöja oss med det enda i kak-väg vi kunde hitta. Kak-el!

Andra väggen hade mer raka sidor så den gick fortare och sätta, sen ville vi nog bli klara med detta moment. Kakling är kul, men inte timmavis. Det kan jämföras med julbordet, gott i början och på slutet kräks man.

När vi satt punkt för dagens kakling så kunde vi pyssla lite med annat. Nu har vi då en hel del kakel kvar att sätta, men vi har bestämt oss för att ta en bit varje dag för att inte lessna totalt. Istället så tog vi fram vårt handfat och spegel som vi ska bygga in.

Här ska det bli handfat med tillhörande skåp. Bakom skåpet ska det längst ner rymmas rör och ovanför mellan vägg och skåp ska det bli förvaring som man kommer åt från sidan.

Spegel spegel på väggen där, säg mig vem som vackrast är??! Även bakom spegeln kommer det bli förvaring.

Och kanten ska kläs med eklist, här testade vi med en liten bit list.

Lite trötta som man blir i slutet på dagen och efter tre års byggande så spårade vi ur en aning. Som en stökig skolklass framåt eftermiddagen. Vi spånade och spexade och skrattade. Hade vi varit elever hade vi nog blivit utskickade från klassrummet. Vi tror faktiskt inte att det hände någon gång i skolan, när vi var barn. Förutom den gången vi gjorde en rökbomb så hela skolan rökfylldes. Det var ett ofarligt men inte uppskattat bustrick som vi kan berätta mer om en annan gång…

Men nu är det tack och lov vår båt så vi kunde hålla på med våra miner och skämt. Här kommer några smakprov..

Spegel spegel på väggen där, säg mig vem som vackrast i världen är. Tjoppe-i-en-vacker-pose. Och den elaka häxan var då Helena..

Nu får Tjoppe passa sig, häxan försöker lyfta taket och komma och ta den sköna och vackra varelsen.

Vi skrattade gott och lyckades samla oss. Kakel Spektakel skulle man kunna säga, var säkert kakorna fel. Styrenförgiftning är inte att leka med!

Innan vi åkte hem så åkte vi upp till verkstan och tittade på stoppen till motorn som Tjoppe arbetat med.

Här är den, vårt ställdon och Tjoppe har tillverkat ett fäste till den;

Den kan vi snart montera på motorn.

Denna spektakelfyllda dagen tog till slut slut, och vi åkte hem för lite mat och sömn. Tur att det kommer nya dagar och veckor.

Hela havet stormar!

Tjoppe och Helena