I ett tidigare inlägg så skrev vi om Helenas mammas kusiner, Lasse och Thore Sundell, som är något av två veteraner inom sitt område, de betraktas som propellerspecialister. Det har gjorts en dokumentärfilm om deras arbete och liv.

Nu finns filmen att beställa för den som önskar, klicka in på www.krapsan.se. Det är vår förhoppning att även filmen kommer att kunna visas för allmänheten här i Halmstad lite längre fram i år.

Och tack Susanne för att du dokumenterat en bit av vår familjehistoria, tusen tack! Och till huvudpersonen Lasse hälsar vi så gott, vi hörs av!

Tack och adjöss – nu går jag till sjöss! (Ett Thoreuttryck om vi förstått det rätt)

Tjoppe och Helena

Även denna dag bjöd på sol, dock var temperaturen betydligt mer kylig än dagen innan. Vårt gedigna arbete att putta bort is och flytta flotten blev på sitt sätt kortvarig. Isen hade lagt sig på nytt kring båt och flotte. Tur att flotten inte ligger så nära någon båt nu så den inte skaver mot något.

Tjoppe förklarade högt för vädergudarna att isen, ja den ska ligga i drinken och ingen annan stans. Isen ser tunn ut men ack så stark redan. Vi lyckades inte knäcka den.

Soligt och fint, men hade fåglarna hittat sin mat månne? Tveksamt, vi får nog börja med lockrop. Och när vi står och tittar på våra goda fina talgbollar så ser vi något vid låset på dörren. En lapp är ditstucken.

-Vi har fått post, ropar vi glatt!

Ja visst hade vi fått post, ditburet av avsändaren själv. Han hade varit förbi när vi inte var där, och lämnade en hälsning innan han for vidare. Kul att även den alternativa postgången fungerar. Synd att vi inte var på plats när vännen kom förbi, men det blir nog fler tillfällen.

Väl inne på båten så fortsatte vi med vårt golvande.

Här har vi märkt ut vart golvvärmen går. Det ska på en list sedan och bakom listen kommer man se markeringarna. Så behöver man skruva något och inte vet vart det går bra så är det bara att kolla bakom listen. Listigt va?!

Vilken skillnad att ha såväl tak, väggar som golv klart. För ett år sedan så var här bara bröte.

Klart, skönt. Nu ska lister upp och så ska vi få dit säng, garderob och lådor inom snar framtid.

Nudlar till lunch, möjligtvis tråkigt men ganska gott såhär efter all julmat. Efteråt blev det frukt, Helenas nyårslöfte skulle hållas.

Med golvet klart så gav vi oss på klacken som kaminen ska stå på. Först mallade vi.

Tjoppe sågade till skivan som vi ska kakla på.

Därefter provlade Helena klinkerplattorna. Nöjd så plockade hon undan dem igen. Klockan var lite mycket så det var ingen idé att börja kladda med fixet.

Nu väntar vi på en kakellist och en ny dag att fortsätta vårt arbete på. Innan vi for hem så satte vi oss ner och njöt av det kommande resultatet. Det här blir smutt!

Kluck Kluck!

Tjoppe och Helena

Nu har det gamla året gått över i ett nytt. Och på något sätt är man alltid båtägare, även då man har nyårsmiddagen och skumpan innanför västen. Här i Halmstad så började det blåsa upp rejält på natten mellan 2010 och 2011, en sydvästvind med starka byar. Det sämsta tänkbara, då brukar Nissan stiga rejält. Så vi tog helt sonika våra skumpaglas och resterande skvätt i flaskan med oss och promenerade ner till båten för inspektion. Det blåste och nederbörden som var någon blandning mellan snö och regn slog i ansiktet så man ville hellre gå baklänges längs med kajen för att skydda sig något.

Väl nere vid båten så såg allt bra ut, nästan. Ingen fara med båten men däremot så låg flotten illa. Den hade kilats fast rejält mellan båtar och kaj och hörnet på flotten som är beskodd med en järnbit för att kunna förtöja flotten, låg och skavde mot skrovet. Vi hoppade ner på flotten och försökte få bort isen men det var omöjligt. Istället tog vi stora släggan och slog bort järnbiten. Tjoppe slog en kullerbytta på flotten men klarade sig från att ta ett nyårsdopp. Väl klara och uppe på kaj så såg vi båtgrannen stå och titta på oss från sin styrhytt. Klockan var närmare ett på natten, han hade hört vårt oväsen så han gick och tittade vad det var för något. Och där möttes vi, blickar mot blickar och vi drog upp vår flaska ur snön och höjde ett GOTT NYTT ÅR mot grannen. Han skålade tillbaka. En minst sagt konstig situation, men är man båtägare så är man och vädrets makter styr vi inte över, inte ens på nyårsnatten. Sen lomade vi hemåt, Tjoppe tyckte flaskan var otymplig att släpa på utanför kroppen så han tömde innehållet och la flaskan i en papperskorg vi passerade. Och väl hemma så drog vi av oss ett dygnsurt plagg efter plagg.

Nu är vi ju inte bara båtägare, utan även föräldrar. Så väl hemkommen så ringde Helenas dotter som hade blivit rejält sjuk under natten, feber och yrsel. Och inte kan man köra bil när man är champagnetankad. Nästa dotter, Tjoppes i det här fallet fick rycka ut tillsammans med pojkvännen i en hjältegärning. De körde Helena och dottern kunde plockas upp för att bäddas ner i hemmet. Tusen tack för hjälpen passar vi på att säga. Ungdomen är det ordning på som håller sig nyktra, värre är det med oss gamlingar…

Och från att ha varit en vädermässigt busruskig natt så vaknade vi till en klarblå himmel och sol. Plus två grader och vi sa nästan i munnen på varandra att vi måste skynda ner till båten och det härliga vädret. En frukost först så var vi sedan på språng.

Nere på kajen så badade båten i solsken. Det var glashalt efter nattens blåst och vi gav oss på vår bångstyriga flotte igen.

Vi baxade bort lite isflak för om båten och sen satte sig Helena på förförtöjningarna medan Tjoppe släppte på springet och akterförtöjningarna något. Båten gav sen plats för Tjoppe att kunna komma loss med flotten. Och så gan gav sig ut på årets första seglats.

Här kommer han, vår Tjoppe på flotten som har fått lite slagsida på grund av all is.

Ett snabbt snack med Helena som fortfarande satt på förtöjningen om var vi skulle lägga vår JennyII. Vi bestämde oss för att lägga flotten framför den lilla lilla fiskebåten vi har framför oss. Sagt och gjort.

Det ser ut som ett förtöjt isflak, ungefär lika galet som båtgrannen norr om oss som hade fått slagsida på sin bogserbåt veckan innan. Hans fendrar hade totalt frusit fast i isen och akter om honom ligger ännu ett isflak, med ett gäng fendrar uppstickandes ur isen som ett bättre konstverk. Han fick helt enkelt kapa repen och skjuta undan isflaket och hänga dit nya fendrar. Nu väntar nog ägaren på töväder så han kan komma åt sina fendrar på nytt, ingen lär ju stjäla dem nu iallafall, då man får ett ton is med sig på köpet.

Med uppdraget avklarat så kunde vi hoppa upp på kajen igen..

En stilstudie i hur man kommer upp på en kaj utan att halka..

Inne på båten hade Tjoppe börjat ordna med mat, pippimat!

Talgbollar till hungrig pippi.

Tyvärr fick vi överge solen, den var ändå snart på väg ner bakom horisonten, och så gick vi ner under däck.

Där har stommen till sängen blivit klar. Helena får provligga..

Aningens hård tycker hon, men så ska det ju bli madrass och goa varma täcken och kuddar här vad det lider.

Och så skiner hon upp och ställer Tjoppe en underfundig fråga:

– Om man super i smyg, är man hemlighetsfull då??!

Ett gott skratt och så började vi jobba, på riktigt skulle man kunna säga.

Med var sin pensel så målade vi sidorna i salongen klart. Här syns Tjoppe uppe från däck. Sen blev det fikadax, frukt och dricka. Helenas nyårslöfte är att hon ska äta en frukt varje dag, Tjoppe har löftet att vara lite mer obstinat säger han. Obstinat betyder ju att vara krånglig och trotsig och alla som känner Tjoppe vet ju på vilket sätt, ett barnsligt ifrågasättande när folk är dumma. Han står gärna på den svages sida. Vi får väl se hur det går med den saken.

Därefter började vi lägga golvet i fören. Vi turades om att gå upp och såga. Sen kom grannen ner och tittade, han som vi skålat med natten tidigare. Lite trevligt snack och så fortsatte vi när han lämnat oss för att åka hem och äta kalkon.

Vi höll inte på så länge för vi blev hungriga också.

Vi åkte hem för lite mat och pysslade om Helenas sjuka dotter. Vi kom hyggligt tidigt i säng, skönt med sömn efter nattens bravader. Och innan vi somnade kom vi överens om att vi ska försöka fixa en kranbil som kan slänga upp flotten på kajen. Högst överens så somnade vi bums.

Gardera med kryss!

Tjoppe och Helena