Vi packade vår lunchkorg på förmiddagen och åkte ner till båten. Det var ingen sol tyvärr, men hyggligt varmt, strax under nollan. Vi ställde in korgen och gick ner och grunnade lite på dagens agenda. Vi behövde åka och handla virke och skruv bland annat. Då kan man få tänka till så man inte missar något. Med en handskriven lista på en sämre kartongbit så åkte vi iväg.

Kakellist som är mässingsfärgad hittade vi efter lite om och men. Och när Tjoppe stod och letade efter sågblad till sticksågen så hör Helena honom säga; -och så behöver vi sågblad i trä. Helena passerade just bakom Tjoppe och vek sig dubbelt av skratt. Han vänder sig om och tittar på Helena och frågar -vad är det som är så roligt??? Med nöd och näppe så får hon fram – sågblad i trä, håller de verkligen för att såga med??? Nu blev Tjoppe varse om sin felsägning och föll med i skrattsalvorna. Nu är det trä vi ska såga, men knappast vill vi ha sågbladet av samma material. Annars är det Helena som står för grodor i munnen.

Reglar och skruv fick vi också med oss och när vi kom ner till båten så var vi redan hungriga.

Medan kålsoppan kokade upp så städade vi på båten. Nu är det rent på saker i lilla hytten och salongen. Badrummet har blivit fikarum och det ännu olagda golvet är försiktig inlagt framme i skansen.  Kålsoppa är förövrigt en Tjoppe-sed från hans barndom. På skinkspadet till jul så gjorde man förr ofta en soppa med vitkål och orökt prinskorv. Låter kanske inte så gott, men det är det! Kruxet är att hitta orökt prinskorv, men Tjoppe har sina kontakter. Vi njöt av den heta soppan och högg därefter in i arbetet som väntade.

Första kakelplattan på plats, Helena är förstekaklare på vårat bygge.

-Man kanske skulle ha blivit kakelsättare, det här är ju så himla kul, utbrister Helena.

Jo så här långt så är det ju ingen konst, men på slutet återstår att dela kakelplattorna så de stämmer mot kanten. Lite pyssel, Helena på knä och kämpar och lyckas tillslut tukta plattorna till önskad form.

När sista biten är lagd så försöker Helena att resa sig upp, stel som en pinna kämpar hon och sträcker ut sig. Tjoppe kommer just då ner från trappen och frågar; -vad gör du?? Helena svarade självklart; -jag viker ut mig!! Nu började Tjoppe skratta. -Heter utvikningsflickan miss Januari, då?? Frågade Tjoppe. Och så skrattade vi på nytt.

Medan Helena legat på alla fyra så hade Tjoppe hållit på i lilla hytten.

Här ska det bli en säng, Tjoppe tänker till så det ska bli rätt. Det ska rymmas lådor under och så ska det bli ett klädskåp som samtidigt ska inrymmas en inspektionslucka till kölsvinet samt ventilation.

Därefter skruvade han ihop konstruktionen. Här ska man kunna hyra in sig i framtiden, en trevlig hytt med säng för två och utanför en salong med sprakande brasa i en härlig marin miljö. När det passerar båtar så hör man kluck kluck från vattnet på andra sidan skrovet. Och vill man så kan man även få kluck kluck i glaset..

Lite diskussion kring sängen som kommer att behöva specialbeställas.

Innan vi kan lägga kaklet på fronterna av klacken så behöver vi lägga golvet. Och för att kunna lägga golvet så behöver vi såga upp bodegas, vår vinkällare. Helena tog till sticksågen, med rätt sågblad bör tilläggas och började öppna detta utrymme som varit igenbommat sedan snart ett år tillbaka.

Helena öppnade luckan i golvet och plockade ur isoleringen, sen sågade hon upp öppningen ända fram till reglarna som går på tre sidor om hålet. En fjärde regel ska till. Sen ska en låda, en vinlåda, snickras och sänkas ner vad det lider.

På god väg..

Tyvärr rann tiden iväg och Helena fick lägga ifrån sig verktygen för att fortsätta en ny dag. Men snart kan vi beställa glaset/locket till vinkällaren, ett stadigt glas som man kan gå på. Hemma väntar några av de viner vi har på lagring.

Och under tiden hade Tjoppe gett sig på klädskåps-inspektions-ventilations-skåpet.

Tjoppe reglade upp för inspektionshålet.

– Hur går det med ditt hål? ropar Tjoppe
– Bara bra, vinhålet börjar ta form, svara Helena
– Samma här, inspektionshålet blir också bra..

Egentligen ville vi inte sluta jobba, men vi var rätt så möra och om inte annat hungriga igen. Tjoppe hann aldrig knacka dit de sista två reglarna i hålet. Vi lämnade båten och åkte hem.

Hemma vankades det sjömansbiff som serverades med saltgurka och en kall öl. Denna marina rätt har sitt ursprung från flamländska sjöfarare som ville ha en mättande och enkel gryta till sjöss. Enkel och mättande och vansinnigt gott.

Hej och hå!

Tjoppe och Helena