Vad flertalet kanske inte känner till om mig är att jag som barn spelade gitarr. Det höll i sig upp i tonåren. Men när jag väl blev vuxen blev min gitarr allt oftare lämnad åt sitt öde där den på någon undangömd plats i huset började samla damm. Idag har jag inte gitarren kvar, den har sedan länge min yngsta son i sitt ägo. Men så hände något oväntat idag…
Läs mer »
Tro nu inte att jag är ute och åker båt någonstans, för det gör jag inte. Än är vi i hemmahamn (i Göteborg) där jag och övrig besättning jobbar ihärdigt med att få fartyget klart för avgång. I nästan varje vrå av båten känns det som det händer något; säkerhetsutrustning testas, motorn servas, en hytt byggs om och några duschar på mellandäck får nya våtrumsmattor för att nämna några…
Läs mer »
Dagarna i Halmstad blev ungefär som jag tänkt mig. Dels har jag ägnat mig åt förberedelser inför nästa arbetsperiod; det gäller att uträtta ärenden som jag inte kommer åt att göra sen (bland annat har jag förnyat mitt pass). Jag har även träffat vänner och varit ute i det soliga men kalla vädret, mestadels på cykeln. Det finns också en annan lite mer odefinierbar syssla jag ägnat mig åt…
Läs mer »
För en tid sedan började jag tänka på min mormor Valborg. Hon var till skillnad mot mig ingen ung mormor, hon var sextiosex år när jag föddes. Men annat gemensamt hade vi, som att vi båda blev änkor i femtioårsåldern och att mormor bodde i en pytteliten lägenhet, precis som jag gör…
Läs mer »
Att vi redan kommit in i februari månad har jag lite svårt att förstå; det är med lättnad jag konstaterar att vargmånaden januari är förbi. Onekligen har det varit skönt att slippa ifrån de kallaste och mörkaste veckorna hemma. Och när jag snart reser så är det min förhoppning att jag kommer hem lagom till de tidigaste av vårtecken. Kanske inte i form av vårblomning, det är det nog för tidigt för, men kanske finns det annat som får vårkänslorna att spritta i kroppen; en nypumpad cykel som tar mig ut på tur på snöfria gator och få höra fåglarna kvittra…
Läs mer »
Min tid här i Portugal börjar så sakteliga att rinna ut, flygbiljett är bokad….
Läs mer »
Med hårda vindar som idogt susar över ankarviken och som hindrar oss från att ta oss i land (eftersom en god sjöman stannar ombord och håller koll så inte ankaret släpper) så kände jag plötsligt hur rastlösheten började slå rot. Vad hittar man på medan man väntar på att regnet ska upphöra och vinden mojna? Rätta svaret är såklart; GÖRA GLASS!
Läs mer »
Sakteliga jobbar jag på att vänja mig vid mitt nordiska fädernesland (det vill säga Sverige, vilket kanske ter sig konstigt eftersom jag reser bort så ofta). Men i skarvarna mellan jobb och privata resor ”tar jag mig an” allt mer av den plats som jag nu bestämt mig ska få utgöra min geografiska plats på planeten; Halmstad…
Läs mer »
”Jag vill åka över och säga hej” utbrast jag till Konstruktören så snart det stod klart att det var samma segelbåt som jag sett på Grönland några månader tidigare. Till vår ankarvik här i Portimão hade en tvåmastad segelbåt – rejält stor och byggd i stål – plötsligt dykt upp och nu låg den en bit längre ut från land för att få tillräckligt med svängrum. Direkt när jag fick syn på segelbåten slog det mig att den verkade bekant på något vis, men jag kunde inte dra mig till minnes från var…
Läs mer »
Ännu kvar i Portimao där blåst och stökig sjö förhindrar oss från att segla vidare. Vi har gömt oss en bit längre upp i floden för att komma ifrån det värsta ovädret och vi stannar ombord för att kunna agera utifall ankaret skulle släppa. Van som jag är från tidigare seglingsår så finner jag det rätt mysigt ändå; vi fikar, pratar och vi reflekterar kring så mycket; denna gång om att känna sig attraktiv fast åren börjar bli många till antal…
Läs mer »
projektsunshine.se 