Nu är jag inne på mina sista dagar i Arktis för denna gång. Det börjar bli dags att packa ihop mina saker och lämna över till min kollega. Här bjuder jag på ett potpurri av bilder från mina sju veckor ombord…
Läs mer »
Nu är jag inne på mina sista dagar i Arktis för denna gång. Det börjar bli dags att packa ihop mina saker och lämna över till min kollega. Här bjuder jag på ett potpurri av bilder från mina sju veckor ombord…
Läs mer »
Varje resa vi gör vill jag mena är unik; det finns alltid någon upplevelse som ingen annan fått ta del av, en stund så speciell att den blir varje gästs egen. Därför går det inte att jämföra dem. Men om jag ändå ska säga något, så är det att den senaste resan utmärkt sig på så sätt att den varit extra lång, närmare tre veckor. Därav har vi kunnat vistas längre tid uppe vid packisen, vilket vi gjort i närmare tio dygn. Norr om den åttionde breddgraden – omslutna av en värld utan minsta spår av mänsklig närvaro – infinner sig efter några dagar en känsla som är smått overklig, det känns lite som att sväva i en rymdfarkost. Men i vårt fall är det ett fartyg som burit oss så långt från civilisationen man kan komma. Och i detta oändlighetens land har ett lugn infunnit sig, en ro man bara finner när avståndet till människans värld och dess brus blivit tillräckligt stort…
Läs mer »
Vi stod på land, på ett varv i Lissabon, när beskedet kom som plötsligt förändrade allt. Alla förberedelser inför kommande seglingar blev i ett slag meningslösa; vår plan att segla till Gambia med solpaneler surrade på däck till ett välgörenhetsprojekt gick om intet. Likaså föll vår ansökan om B2-visum för att segla i amerikanska vatten. Och de mer långsiktiga planerna – att göra Wilma redo för arktisk kyla – blev aldrig av. När jag skriver dessa rader är det din födelsedag, Tjoppe. Eller skulle ha varit, om du fått leva…
Läs mer »
Freya befinner sig med allra största sannolikhet längre norrut än någon annan båt på jorden just nu. Här, där isen tar över, är det blott 497,9 nautiska mil – eller 923 kilometer – till Nordpolen. Känslan är svindlande. När jag står längst framme i fören på Freya, är jag den person på en båt som är närmast världens topp. Inte närmast av alla – forskningsstationerna längre norrut slår mig – men som sjöfarare är detta så nära man kan komma. Positionen lyder 81°40.608′ N, 29°24.820′ E. Detta är vildmarkens yttersta gräns och inget land som gör anspråk på. Och i detta isiga rike spanar vi in djurlivet…
Läs mer »
Ombord på M/S Freya har jag mitt i ishavets kalla famn hittat äventyret jag aldrig kunnat drömma om. Här bakar jag isbjörnstårtor och möter Arktis vilda själar. Inte sällan blir dagarna på dessa breddgrader lika oväntade som smakrika…
Läs mer »
Ombord på Freya har vi gott om finsk sisu; denna okuvliga mentala styrka som är präglad av mod och envishet. Hos den halva besättningen som är finsk lyser den stark. Och tro mig, finländarna tar täten när det gäller att bita ihop…
Läs mer »
Nu har jag kommit till Svalbard, men inte för att direkt efter ankomst kliva ombord på M/S Freya utan för att ha lite semester. Och det kan jag lova; detta är verkligen ingen vanlig plats på jorden…
Läs mer »
Färden gick till Stockholm där familj och vänner gett mig en välbehövlig dos av kärlek och skratt. Nu känner jag mig laddad för en ny jobbperiod uppe i Arktis, platsen där naturen regerar i frostig prakt…
Läs mer »
Jag bor på nätta tjugosex kvadrat. Här landar jag mellan jobb och resor. Det hör nog inte till vanligheterna att välja att bo så smått. Men med min livsstil känns det rätt smart. För att trivas (trots att starten på min adress i Halmstad inte började särskilt lyckligt) har jag jobbat på att göra lyan mysig och ombonad. Vill du kika in?
Läs mer »
Natten hade snott med sig sömnen utan att ge mig någon ro; hur mycket jag än försökte lura tankarna så lyckades jag inte. Jag visste att det berodde på datumet, den 28 april; två år sedan Tjoppes tid tog slut. Utan att finna kraft att möta dagen blir jag kvar i sängen…
Läs mer »