På samma pir i Göteborg som Freya ligger förtöjd ligger även Ostindiefararen Götheborg. Jag har aldrig tidigare lyckats få till ett besök, förrän häromdagen…
Läs mer »
Tillbaka i Göteborg
Nu är jag klar med Arktis för i år. Freya ligger åter vid sin hemmakaj i Göteborg, och precis som förra säsongen har även denna gett mig några av livets absolut häftigaste ögonblick…
Läs mer »
Valarna och min väntan
Emellanåt kommer tankarna, en stilla påminnelse om att jag fortfarande vandrar den långa, slingriga vägen mot en ny tillvaro. Det kanske kan låta märkligt när jag säger så – jag som till det yttre lever ett till synes fullkomligt liv, fyllt av möten med människor från hela världen och resor som för mig långt bortom alla horisonter. Men just de här upplevelserna, som förändrar mig på djupet, påminner mig också om att jag fortfarande är på väg…
Läs mer »
Polarnatten kallar, jag springer
Här i Nordnorge befinner jag mig ombord på Freya med ett riktigt vinteräventyr på agendan; våra gäster simmar med späckhuggare och silljagande knölvalar i de iskalla fjordarna. Idag är det årets sista dag med sol ovanför horisonten, i morgon infaller polarnatten. Det är inte förrän en bit in på nästa år som solen åter tittar upp. Men det var nära att jag inte hann komma ombord innan avgång. Flyget var först kraftigt försenat, sedan helt inställt…
Läs mer »
Stockholm viskar, jag lyssnar
Här i den svenska huvudstaden, med sjöfartshotellet som tillfällig hamn, vandrar jag försiktigt genom lager av tid: historiens ekon, barndomens doft, släktens röster och de enkla papper som binder mig till havet igen…
Läs mer »
Kamelflickans penna
”Ah, det är du som är kamelflickan!”
Inte hela redaktionen hade koll på vem jag var, trots att jag skrivit flera artiklar för Odyssé – tills en av dem blev påmind av en annan medlem om just det numret som gav mig priset för ”årets artikel”. Till skillnad från vanliga seglingsskildringar hade jag skickat in en bild med två kameler och fyra ryttare och en spännande text om hur det var att övervintra med sin segelbåt i Tunisien. Och till skillnad från de klassiska förstasidorna med bilder på blått hav, solnedgångar och horisonter, var det ju lättare att minnas två kameler. Att jag ändå behövde presenteras på nytt berodde förstås också på att min penna hade tystnat i tidningen i samma veva som Tjoppe plötsligt var borta…
Läs mer »
Perfekt passform
Asså, jag har aldrig riktigt älskat att shoppa kläder. Inte för att jag aldrig behöver något, men att dröja för länge i en butik utan en tydlig lista gör mig rastlös inombords. Under seglingsåren köpte jag nästan ingenting – jag använde mina kläder tills de blev så slitna så Tjoppe fick använda dem som trasor i verkstaden. Allt medan mina vänner i Sverige skickade ner sina utrensade plagg till mig, istället för till välgörenhet, så jag slapp gå naken…
Läs mer »
Vitön viskar, jag fylls…
Jag står på Göteborgs Central denna lördag och inser plötsligt att bussarna till Lysekil är så uselt synkade att jag har nästan två timmar att slå ihjäl. Magen är nyligen fylld av termoskaffe och färdkost, så att slå mig ner på något café känns fel. Planlöst börjar jag strosa runt på stationen, sveper förbi bokhandeln och glider in bara för att se vad som finns. Där, mitt på ett bord, ligger den. Bea Uusmas senaste bok om Andrées expedition; ballongfärden i slutet av artonhundratalet som slutade i katastrof. Jag lyfter upp ett exemplar och går rakt till kassan utan att läsa på den, utan att kolla priset. Den här boken ska jag ha…
Läs mer »
Solsken i skuggan
Min tid i Österrike håller på att rinna ut. Därför ville Miss B hinna visa mig Stubaital, där hon bor – en dal som slutar tvärt i sydväst, i den blinda änden med en glaciär så man snällt får vända om…
Läs mer »
Alperna ler och jag skriker!
Hur är det ens möjligt att slå gårdagens upplevelser? Men det går tydligen. Andra morgonen vaknade vi till strålande solsken – och nyfallen snö som pudrade Serles, berget som reser sig precis intill. Efter en lång, mysig morgon klädde vi på oss och gav oss iväg mot linbanan…
Läs mer »
projektsunshine.se 