När sista expeditionen på Grönland var avklarad drog vi raka vägen till Norge. Någonstans halvvägs passerade vi nollmeridianen och det firade vi med att äta en tvårätters och duka extra fint till middagen. Och jag gled glatt ner i något färggrant plagg som andades kvinnlig fägring, ensam tjej bland gossar som jag är…
Läs mer »
Medan gäster och guider är iväg på en längre tur passar jag på att kliva ner i badtunnan. En välbehövlig paus – och det känns sanslöst gott att låta hjärteblodet få sakta in något, samtidigt som blicken vilar över det vidunderliga landskapet. Med ljuset riktat mot mig själv och bara låta tankarna få sväva fritt. Kvar ombord är endast jag och övrig besättning. Och någon gång kommer någon av dem förbi för att se så jag mår bra, vilket jag gör. Allt är frid och fröjd tills…
Läs mer »
Medan M/S Freyas motor brummar och spinner tryggt och färden genom landskapet av is fortgår serveras middag i mässen; till bords har vi våra gäster samt de i besättningen som inte är i tjänst. Just denna kväll har jag fått den äran att laga efterrätten till och i ett försök att fånga lite portugisiska influenser väljer jag att göra bakverket Pastel de Nata…
Läs mer »
Otal är de gånger jag suttit och drömt om Grönland och andra arktiska platser. I sjökort och böcker har jag letat mig fram i vikar och fjordar – och i fantasin har jag besökt små samhällen. Men det stannade inte med en lös tanke; anledningen till att tog vi upp Wilma på varvet i Lissabon var för att förbereda henne för kommande äventyr och då framförallt för seglingar på höga latituder. Det var när vi just isolerat taket i pilothuset som cancerdiagnosen slog drömmen i spillror…
Läs mer »
Efter en hel del krångel med förseningar och inställda flyg kom jag till slut fram till Akureyri på norra Island. Nu är jag åter ombord på M/S Freya för en ny arbetsperiod…
Läs mer »
En sen eftermiddag anordnade vi en grillfest för våra vänner, likt den vi hade i Portimao förra året. Den festen (den i Portomao) hade ingen av oss glömt. För det var då som jag tappade bort mina finaste solglasögon. Det hela hade slutat med att vi alla sov under bar himmel på stranden, i hopp om att finna brillorna så snart nästkommande morgons solstrålar åter börjat lysa. Men icke, mina solglasögon var förlorade och jag fick efteråt beställa nya, från Afrika av alla ställen. Festen hade dock varit den bästa någonsin. Därför hoppades vi på en repris denna gång, fast utan några förluster vill säga…
Läs mer »
Jag har precis slagit ihop boken jag högläst ur, den om hur tre män i slutet av artonhundratalet ger sig av mot Nordpolen i en vätgasballong. Andrées polarexpedition slutar verkligen inte lyckligt, samtliga dör på Vitön (en glaciärö i Arktis där jag nyligen befann mig). Medan jag läser bokens sista rader med Konstruktörens huvud vilandes mot mitt knä, slår det mig att detta är den bästa slags semester man kan ha…
Läs mer »
Kontrasten från ishavets kalla friska luft till Sydeuropas tryckande augusti-värme är påtaglig; jag har återvänt till Portugal för lite välbehövlig semester. Och för att hänga med Konstruktören som sedan vi senast sågs, återvänt till Amora – platsen där mitt liv fick en sån plötslig vändning förra året…
Läs mer »
Mitt i packandet hörde jag av mig till väninnan Marie; lärde känna henne förra sommaren under inspelningen av Gyllene tiders film ”Sommartider” som nu haft biopremiär. Vi var båda statister. Nu frågade jag henne om hon ville följa med på bio och se filmen…
Läs mer »
När jag varit till sjöss en längre tid brukar de första stegen på fasta mark kännas konstiga eftersom sinnena hunnit anpassa sig till ett liv till havs. Jag har aldrig någonsin varit sjösjuk, det verkar jag inte kunna bli så lätt. Tvärtom känns det för mig onormalt med ett fast underlag som inte rör sig under fötterna; står jag stilla i en kö lite för länge börjar jag snart känna behov av att få röra och gunga kroppen lite…
Läs mer »
projektsunshine.se 