Memories from Eastern Greenland

Egentligen hade jag ett helt annat inlägg på gång, en text som låg klar och var så gott som färdig för publicering. Men den får vänta lite, eftersom jag så gärna vill dela med mig av denna film jag knåpat ihop. Den är gjord av bilder från min mobil, tagna under veckorna på Östra Grönland. De betyder något särskilt för mig, och jag har de senaste dagarna beställt en fotobok så att några väl valda foton inte bara lever digitalt, utan kan bläddras i hemma. Om jag eller någon som hälsar på vill titta…

Läs mer »

Stungen och förälskad

Jag fastnar i orden, i labyrinter av möjliga ordval och beskrivningar för att förklara allt jag får uppleva. Det jag vill säga finns det knappt någon uppfunnen vokabulär för. De senaste veckorna har jag befunnit mig i en bubbla fylld av känslor, överraskningar och förundran. I mitt innersta har jag berörts, allt omslutet av en stor mängd is som, trots sin frusna temperatur, inte förmått kyla ner mitt klappande hjärta. Jag tror jag har blivit stungen av den arktiska myggan…

Läs mer »

Mot Northeast Greenlands

Nu är vi i full gång med expeditioner på östra Grönland, denna gång lite längre norrut i farvatten jag inte varit i förut. Få ställen på jorden är så avlägsna och orörda som denna del av Grönland och området besöks inte av särskilt många turister. Att få uppleva detta är en sann ynnest. Men för ett tag såg det osäkert ut; våra gäster blev fast på Island eftersom Nerlerit Inaat grusbana inte kunde ta emot några flygplan på grund av regn…

Läs mer »

Långt från civilisationen

Varje resa vi gör vill jag mena är unik; det finns alltid någon upplevelse som ingen annan fått ta del av, en stund så speciell att den blir varje gästs egen. Därför går det inte att jämföra dem. Men om jag ändå ska säga något, så är det att den senaste resan utmärkt sig på så sätt att den varit extra lång, närmare tre veckor. Därav har vi kunnat vistas längre tid uppe vid packisen, vilket vi gjort i närmare tio dygn. Norr om den åttionde breddgraden – omslutna av en värld utan minsta spår av mänsklig närvaro – infinner sig efter några dagar en känsla som är smått overklig, det känns lite som att sväva i en rymdfarkost. Men i vårt fall är det ett fartyg som burit oss så långt från civilisationen man kan komma. Och i detta oändlighetens land har ett lugn infunnit sig, en ro man bara finner när avståndet till människans värld och dess brus blivit tillräckligt stort…

Läs mer »