Dagen efter fiskeäventyret packade vi ihop och fortsatte söderut. Målet för dagen var Ouray, den lilla bergsbyn som ofta kallas för ”The Switzerland of America”. Och det förstår man direkt när man ser de höga, vassa topparna som reser sig rakt upp runt den trånga dalen; det känns verkligen som att naturen har kramat in hela byn i ett hårt, vackert grepp – precis som i många schweiziska dalar. Men innan vi rullade in i Ouray var det ett annat mål som brände i mig: jag ville äta ”en riktig amerikansk burger” på amerikansk mark. Jag har förstås ätit hamburgare massor av gånger förr, men aldrig här – aldrig i själva burgarnas hemland. Det kändes nästan lite heligt på något sätt.

Läs mer »

Jag inser att de mer långa och välarbetade texterna inte kommer hinnas med, allt för tätt händer spännande saker i mitt liv nu. Som sjöman har jag heller inga oceaner av fritid eftersom jobbet till sjöss fyller den mesta av tiden. Därför kommer inläggen framöver bli lite kortare, men förhoppningsvis dyka upp mer frekvent. Men det förutsätter ju såklart att fartyget har internet. Härom natten var vi uppe vid packisen, så långt norrut det går att komma med båt. Och på dessa breddgrader lyser satelliterna emellanåt med sin frånvaro…

Läs mer »

Jag skulle vilja presentera honom för er, vem det är som kommer följa med mig på mina resor. Inte alls lika resvan som jag, men trygg ändå. Nu kommer han följa mig vart än jag går. Och jag som först hade tänkt resa ensam – men det gick helt enkelt inte att säga nej när jag såg hans vackra ögon…

Läs mer »

Efter en timmes tjat ger jag med mig. Barnbarnet som just tagit studentexamen sitter i soffan med sina kompisar och över rummet har jag hört hennes röst repetitivt eka; ”Kom igen mormor, du kan väl följa med oss ut ikväll?”. Ungdomarna har som plan att åka in till Nyköping och gå på krogen – och nu vill de ha mig med…

Läs mer »

Här kommer ett inlägg utifrån havet. Vi har just lämnat en ankarvik 25 nautiska mil från Villasimius på södra Sardinien, där vi stannat för en god natts sömn. Tanken var inte alls att vi skulle segla som igår, planen var tvärt om att ta oss in till stan för att handla mat. Men sista natten i Villasimius rullade svallen in från en i övrigt vindfattig natt. Wilma la sig med bredsidan mot och krängde obevekligt sin svulstiga kropp från sida till sida. Och sömnen fick lida.

Men eftersom vi har gott om mat sånär som på frukt och grönt, tog vi beslutet att lämna Villasimius helt och fortsätta vår färd västerut. Det är tio dagar sedan vi senast besökte en mataffär och det kommer dröja ett par dagar till som det ser ut. Men det är ingen risk att vi svälter, för det behövs minst en månad eller två.

Dagen lovar fina vindar snett akterifrån och det blir sannolikt en lång dag på havet då prognosen lovar hård blåst i morgon. Men genom att komma närmare Carloforte kommer vi bort från den allra värsta blåsten. Livet är i övrigt gott, solen skiner och Kapten har just släppt ut fiskelinen så den går på släp bakom båten. Snart väntar frukost.

Skepp o Hoj

Over and Out