Vad gör man när hemmet är en båt man sålt, men hjärtat fortfarande bor på havet? Jag befinner mig på Madeira, ombord på Nómada. Efter mina dagar i Lissabon så har jag fortsatt fundera över livets frågor. Förra inlägget funderade jag på vad mitt resande står för. Till att nu fundera över vart mitt hem är. Ja, vart är mitt hem, var bor jag? Om jag det visste…
Läs mer »
Jag vaknar med utsikt över bron ”Ponte 25 de Abril” som ligger som ett rött streck över floden Tejo. Jag möts av Jesusstatyn Cristo Rei, som sträcker ut sina armar mot mig i en välkomnande gest. I förgrunden ser jag marinan där jag tidigare låg med segelbåten, där även mäklaren som ombesörjde försäljningen av Wilma har sitt kontor. Jag är tillbaka i Lissabon, om än tillfälligt. Och allt jag tänkt skriva om är som bortblåst. Plötsligt har jag fångats av att vara tillbaka…
Läs mer »
Att vi redan kommit in i februari månad har jag lite svårt att förstå; det är med lättnad jag konstaterar att vargmånaden januari är förbi. Onekligen har det varit skönt att slippa ifrån de kallaste och mörkaste veckorna hemma. Och när jag snart reser så är det min förhoppning att jag kommer hem lagom till de tidigaste av vårtecken. Kanske inte i form av vårblomning, det är det nog för tidigt för, men kanske finns det annat som får vårkänslorna att spritta i kroppen; en nypumpad cykel som tar mig ut på tur på snöfria gator och få höra fåglarna kvittra…
Läs mer »
Min tid här i Portugal börjar så sakteliga att rinna ut, flygbiljett är bokad….
Läs mer »
Med hårda vindar som idogt susar över ankarviken och som hindrar oss från att ta oss i land (eftersom en god sjöman stannar ombord och håller koll så inte ankaret släpper) så kände jag plötsligt hur rastlösheten började slå rot. Vad hittar man på medan man väntar på att regnet ska upphöra och vinden mojna? Rätta svaret är såklart; GÖRA GLASS!
Läs mer »
Sakteliga jobbar jag på att vänja mig vid mitt nordiska fädernesland (det vill säga Sverige, vilket kanske ter sig konstigt eftersom jag reser bort så ofta). Men i skarvarna mellan jobb och privata resor ”tar jag mig an” allt mer av den plats som jag nu bestämt mig ska få utgöra min geografiska plats på planeten; Halmstad…
Läs mer »
”Jag vill åka över och säga hej” utbrast jag till Konstruktören så snart det stod klart att det var samma segelbåt som jag sett på Grönland några månader tidigare. Till vår ankarvik här i Portimão hade en tvåmastad segelbåt – rejält stor och byggd i stål – plötsligt dykt upp och nu låg den en bit längre ut från land för att få tillräckligt med svängrum. Direkt när jag fick syn på segelbåten slog det mig att den verkade bekant på något vis, men jag kunde inte dra mig till minnes från var…
Läs mer »
Ännu kvar i Portimao där blåst och stökig sjö förhindrar oss från att segla vidare. Vi har gömt oss en bit längre upp i floden för att komma ifrån det värsta ovädret och vi stannar ombord för att kunna agera utifall ankaret skulle släppa. Van som jag är från tidigare seglingsår så finner jag det rätt mysigt ändå; vi fikar, pratar och vi reflekterar kring så mycket; denna gång om att känna sig attraktiv fast åren börjar bli många till antal…
Läs mer »
Betänkligt är att universums framskridande aldrig tar paus. Ändå sätter vi människor skarvar i tideräkningen och de senaste tolv månaderna ligger nu förpackade i ett förflutet år. Och precis som många av er andra så ägnar även jag dessa dagar åt att reflektera bakåt. Och bygga förhoppningar framåt. Så vad ser jag fram emot och hoppas på under det nya året?
Läs mer »
Åter tillbaka i Amora och jag vet, jag vet, att detta sannolikt är den sista gången jag kommer hit. I vart fall på mycket länge. Att jag över huvud taget hamnade här var lite av en slump; min vän i London som jag skulle ha mött upp fick plötsligt förhinder. Och istället för att boka om resan och fara direkt hem till Sverige så valde jag Lissabon…
Läs mer »
projektsunshine.se 