Ännu ombord

Jag är ännu ombord på Freya som befinner sig i de kalla vattnen runt Tromsö. Omgivningarna är spektakulära med dess fjordar och vidunderliga berg som nu är snöbeklädda. Vattnet är klart och djupblått. Här på den 69e breddgraden, 300 kilometer norr om polcirkeln ser vi knölval och späckhuggare för att nämna några. Med påtagligt kortare dagar, solen går upp halv elva och försvinner ner bakom horisonten redan halv två på eftermiddagen, ger sig våra expeditionsgrupper av mot dagens skådning av valar redan i gryningen…

Läs mer »

Simma med valar

Förutom det mest uppenbara med vad jag som mässman gör ombord på M/S Freya, så finns mycket annat jag får uppleva på jobbet. Jag skulle varje dag kunna skriva om något som händer utöver det vanliga. Men dels har jag svårt att finna tiden till att skriva, därtill avlöser roligheterna varandra i en sån ryslig fart att jag till slut inte vet vad som sticker ut mer än något annat. Tala om att vara bortskämd. Vad jag dock vet, är att jag tack vare mitt jobb får vara med om något som de flesta andra aldrig kommer i närheten av…

Läs mer »

Att se det komiska

Jag är åter ombord på M/S Freya på väg mot Nordnorge för ett nytt äventyr. Denna gång står valsafari på schemat. Sträckan tar några dagar att gå. Men nu grinar väderprognosen i ilsket rött. Därför är det med viss spänning vi hoppas kunna gå hela vägen utan att behöva söka skydd. Långa sträckor kan vi turligt nog gå inomskärs. Men när vi inte har något annat val än att gå utanför de skyddande öarna, ja då rullar det rejält ute på havet…

Läs mer »

Kocken, chiefen och jag…

När sista expeditionen på Grönland var avklarad drog vi raka vägen till Norge. Någonstans halvvägs passerade vi nollmeridianen och det firade vi med att äta en tvårätters och duka extra fint till middagen. Och jag gled glatt ner i något färggrant plagg som andades kvinnlig fägring, ensam tjej bland gossar som jag är…

Läs mer »

Allt är frid och fröjd, tills…

Medan gäster och guider är iväg på en längre tur passar jag på att kliva ner i badtunnan. En välbehövlig paus – och det känns sanslöst gott att låta hjärteblodet få sakta in något, samtidigt som blicken vilar över det vidunderliga landskapet. Med ljuset riktat mot mig själv och bara låta tankarna få sväva fritt. Kvar ombord är endast jag och övrig besättning. Och någon gång kommer någon av dem förbi för att se så jag mår bra, vilket jag gör. Allt är frid och fröjd tills…

Läs mer »

I grönländska vatten flyter jag fram

Otal är de gånger jag suttit och drömt om Grönland och andra arktiska platser. I sjökort och böcker har jag letat mig fram i vikar och fjordar – och i fantasin har jag besökt små samhällen. Men det stannade inte med en lös tanke; anledningen till att tog vi upp Wilma på varvet i Lissabon var för att förbereda henne för kommande äventyr och då framförallt för seglingar på höga latituder. Det var när vi just isolerat taket i pilothuset som cancerdiagnosen slog drömmen i spillror…

Läs mer »

Mystisk plats på jorden

När jag varit till sjöss en längre tid brukar de första stegen på fasta mark kännas konstiga eftersom sinnena hunnit anpassa sig till ett liv till havs. Jag har aldrig någonsin varit sjösjuk, det verkar jag inte kunna bli så lätt. Tvärtom känns det för mig onormalt med ett fast underlag som inte rör sig under fötterna; står jag stilla i en kö lite för länge börjar jag snart känna behov av att få röra och gunga kroppen lite…

Läs mer »