Snart (men inte riktigt än) kommer jag att mönstra av för denna gång. Då har jag tangerat femtio arbetsdagar och det känns – såväl kroppsligt som mentalt visar sig insatsen och känslan påminner lite om när man varit iväg på ett större kalas där det bjudits på alltför mycket god mat, dans halva natten och man träffat en massa sköna människor; hur kul det än må vara så måste man nu få vila innan det är dags igen…
Läs mer »
Vid första anblick låter det nästan lite för bra för att vara sant; hur lyckas man ens knipa ett jobb där naturen är så bedövande vacker så man vördnadsfullt bugar inför det storslagna. All denna vita näst intill orörda natur. Jo, här är jag. Men för att komma hit så behövde jag på något vis ta kommando över den situation jag hade hamnat i, där jag mitt i sorgen behövde starta om på nytt i livet…
Läs mer »
När kocken Jesse inte visste bättre råd än att tillverka en födelsedagstårta inne i sin hytt, ja då började det likna ett arrangemang av större mått. Men han hade inte kommit på något säkrare ställe eftersom det inte fick upptäckas av mig; tårtan var till min ära och tillika en överraskning eftersom det var min födelsedag…
Läs mer »
Ett litet väderfönster öppnades upp för att korsa Barents hav och det utan att för den sakens skull lova någon behaglig överfart. Men eftersom det var det bästa som vädergudarna kunde leverera så fick vi acceptera, så iväg bar det från Tromsö sent på lördagen…
Läs mer »
Nu befinner vi oss i Tromsö i avvaktan på att korsa Barents hav. Resan uppför den norska kusten bjöd på ett äventyr jag sent kommer att glömma. Här följer ett axplock på några av upplevelserna och visst är det en fantastisk arbetsplats jag har; för i stunder hinner jag faktiskt se lite annat även om dagarna mestadels är fyllda med jobb…
Läs mer »
Äntligen är vi på väg, på väg mot norr där naturen är orörd och vidunderlig och där isbjörnarna har sitt rike. Men innan vi kommer så pass långt att vi passerar den åttionde breddgraden har vi hela den långa norska kusten att avverka. Samt att vi måste korsa Barents hav…
Läs mer »
Tro nu inte att jag är ute och åker båt någonstans, för det gör jag inte. Än är vi i hemmahamn (i Göteborg) där jag och övrig besättning jobbar ihärdigt med att få fartyget klart för avgång. I nästan varje vrå av båten känns det som det händer något; säkerhetsutrustning testas, motorn servas, en hytt byggs om och några duschar på mellandäck får nya våtrumsmattor för att nämna några…
Läs mer »
Nu ligger Freya förtöjd vid sin kaj i Göteborg och säsongen 2024 är därmed över. Det har varit ett obeskrivligt äventyr, de långa arbetsdagarna till trots. Att ha ett jobb som ger stunder så förtrollande att man livslångt kommer kunna återkalla dess minnen är få förunnat; mer än en gång har det vackra livet i Arktis rört mig till tårar…
Läs mer »
Nu lutar jordens rotationsaxel så långt från solen att den inte orkar upp ovanför horisonten. Allt vi får i form av dagsljus är en kort stund av gryning och skymning mitt på dagen. Förändringen har gått fort, på några få veckor. Och förutom det uppenbara att det mesta tiden är mörkt runt fartyget, så märker jag det även på hur kroppen reagerar; med förhöjda melatoninnivåer i kroppen som inget solljus bryter ner så bär jag ständigt på känslan av att det skulle vara skönt att sova lite till…
Läs mer »
projektsunshine.se 