De kom tyst och svepte förbi anklarna, runt vaderna och sakta, nästan andäktigt – mellan benen. Deras släta hud borstade lätt mot min, en levande beröring under ytan och inte alls som jag föreställt mig…
Läs mer »
Kategori: Kap Verde
Vänner som överlever hav och tid
Marcus är en av dessa, vi träffades i Gibraltar för många år sedan – och vi seglade över Medelhavet (ett gäng båtar) och kontakten har aldrig riktigt brutits. Sporadiska meddelanden för att emellanåt ses någonstans eftersom vi båda reser mycket. Vi bär alltid känslan av att aldrig riktigt tappa varandra. Och nu dök han upp här på Sal, som om det vore det mest självklara…
Läs mer »
Sanden yr och saltet läker
Som sjöman lär man ju känna en hel del människor, andra sjömän inte minst. Så när det svenska tremastade segelfartyget T/S Gunilla häromdagen gled in i vår vik damp det ner en fråga: ”Är du här?”. Den kom från Hanna, som jag jobbade tillsammans med för ett år sedan. Senast vi sågs var på en svängig jazzklubb i Stockholm…
Ett försiktigare 2026
2026, känn på den. Ett nytt år som öppnat sig likt ett oskrivet blad, redo att fyllas med sånt jag kan påverka – samt händelser som livet bjuder mig som jag inte styr över. Mina förväntningar på detta år är nog lite mer försiktiga än de brukar vara. Jag är ju en flicka som oförtrutet blickar framåt, som ofta badar i tron på solsken och lycka. Som vågar drömma stort och äventyrligt. Så varför känns det inte nu lika konkret och starkt som tidigare? Jag har funderat… och tror mig kanske ha något på spåren…
Läs mer »
Film – sköna vibbar i Espargos
När jag kommer till en ny plats brukar jag vilja ”dyka rakt ner i grytan”. Vad jag menar är jag vill landa mitt bland lokalbefolkningen på en plats som inte är anpassad för turister.
Och eftersom jag på de flesta resmål har vänner som bor där, kommer jag snabbt in i värmen. De tar med mig runt, visar hur allt hänger ihop, och plötsligt känner jag mig hemma – jag vet vart jag ska gå, hur saker fungerar och vad som är värt att se och göra. På så sätt får jag snabbt nya vänner på ett naturligt sätt, utan ansträngning. Särskilt bland seglare går det extra fort; ofta har den jag ska hälsa på redan berättat om min ankomst för sina vänner så nyheten sprids som ringar på vattnet…
Afrikansk entré med stil
Jag har nu landat i ankarviken utanför Palmeira, den lilla fiskebyn på Sal i Kap Verde. Ryktet om min ankomst hade redan hunnit före mig, så när jag steg ut på flygplatsen stod Konstruktören och Werner redo. De har varit här ett tag nu och hunnit lära känna en hel del folk, så det var ingen överraskning att de hade fixat transport. De hade nämligen fått låna bilnycklarna av byns polisman – hans privata bil, ska jag snabbt tillägga, ingen officiell polisbil med sirener och allt. Men jag måste erkänna att det kändes lite extra välkommet att rulla in i Palmeira på det sättet… nästan som en hedersgäst med eskort…
Läs mer »
projektsunshine.se 