Med hårda vindar som idogt susar över ankarviken och som hindrar oss från att ta oss i land (eftersom en god sjöman stannar ombord och håller koll så inte ankaret släpper) så kände jag plötsligt hur rastlösheten började slå rot. Vad hittar man på medan man väntar på att regnet ska upphöra och vinden mojna? Rätta svaret är såklart; GÖRA GLASS!

Sakteliga jobbar jag på att vänja mig vid mitt nordiska fädernesland (det vill säga Sverige, vilket kanske ter sig konstigt eftersom jag reser bort så ofta). Men i skarvarna mellan jobb och privata resor ”tar jag mig an” allt mer av den plats som jag nu bestämt mig ska få utgöra min geografiska plats på planeten; Halmstad…

”Jag vill åka över och säga hej” utbrast jag till Konstruktören så snart det stod klart att det var samma segelbåt som jag sett på Grönland några månader tidigare. Till vår ankarvik här i Portimão hade en tvåmastad segelbåt – rejält stor och byggd i stål – plötsligt dykt upp och nu låg den en bit längre ut från land för att få tillräckligt med svängrum. Direkt när jag fick syn på segelbåten slog det mig att den verkade bekant på något vis, men jag kunde inte dra mig till minnes från var…

Ännu kvar i Portimao där blåst och stökig sjö förhindrar oss från att segla vidare. Vi har gömt oss en bit längre upp i floden för att komma ifrån det värsta ovädret och vi stannar ombord för att kunna agera utifall ankaret skulle släppa. Van som jag är från tidigare seglingsår så finner jag det rätt mysigt ändå; vi fikar, pratar och vi reflekterar kring så mycket; denna gång om att känna sig attraktiv fast åren börjar bli många till antal…