Jag står fortfarande på kanten av världen, här i Arktis, där tystnaden ibland talar högre än ord. Gästerna har klivit av och Freya ligger stilla, vaggad i skydd av land medan vi väntar på ett väder som ska bära oss till Norge. Veckorna på Grönlands östra sida har fyllt sinnena till bredden, och nu, i den dämpade tystnaden ombord, försöker jag summera allt…
Läs mer »
Jag fastnar i orden, i labyrinter av möjliga ordval och beskrivningar för att förklara allt jag får uppleva. Det jag vill säga finns det knappt någon uppfunnen vokabulär för. De senaste veckorna har jag befunnit mig i en bubbla fylld av känslor, överraskningar och förundran. I mitt innersta har jag berörts, allt omslutet av en stor mängd is som, trots sin frusna temperatur, inte förmått kyla ner mitt klappande hjärta. Jag tror jag har blivit stungen av den arktiska myggan…
Läs mer »
Det ryster och skakar i Freya när hon kämpar sig fram mellan isflaken; vi befinner oss där Östgrönlandsströmmen drar med sig kallt vatten och is från norr. Klimatet är strängare här än kring Svalbard – och extremt isolerat. Utan minsta spår av mänsklig närvaro finns här bara iskallt hav. Och is, is, is och de djur som kallar detta kalla habitat för sitt hem…
Läs mer »
Jag har sett narval! Detta djur som kallas havets enhörningar för att de har en spiralvriden bete som sticker upp ur vattnet likt ett sagoväsen. Att få se dem i det vilda är en exklusiv upplevelse, få förunnat – för de är skygga och svåra att komma nära. Det är så häftigt att det slår volter i magen…
Läs mer »
Nu är vi i full gång med expeditioner på östra Grönland, denna gång lite längre norrut i farvatten jag inte varit i förut. Få ställen på jorden är så avlägsna och orörda som denna del av Grönland och området besöks inte av särskilt många turister. Att få uppleva detta är en sann ynnest. Men för ett tag såg det osäkert ut; våra gäster blev fast på Island eftersom Nerlerit Inaat grusbana inte kunde ta emot några flygplan på grund av regn…
Läs mer »
Grönlandshavets vidder gungar Freya sakta och tryggt – från bog till bog – alltmedan vi bärs mot den disiga horisonten. Vi är på väg mot en av världens mest glesbefolkade platser på jorden, där naturen är lika vidunderlig som dramatisk och svåråtkomlig för de flesta: Östra Grönland. Om några dygn kommer vi fram…
Läs mer »
Tillbaka i Halmstad med en insikt rikare: Från Arktis isiga vidder till Kanarieöarnas varma klimat hängde min kropp inte alls med. Plötsligt blev det så uppenbart att jag vant mig vid kylan och inte längre tålde värmen som jag brukade göra…
Läs mer »
Hej, här kommer en liten reflektion från resans vägkant. Jag befinner mig på ännu en flygplats – vilken i ordningen detta år har jag tappat räkningen på, men miljön känns välbekant. Kanske för att jag jobbade på en flygplats i några år. Min stund här är rätt lång, men väntan? Nej, det vill jag nog inte kalla det ändå…
Läs mer »
”Du har vänner över hela jordklotet!” utbrast en vän, och jag log – det ligger något i det. Mina vänner, var och en en gnistrande juvel, är utströdda som stjärnor över en ökenhimmel. Tiden räcker inte alltid till för att hålla dem nära, men när hjärtat kallar eller en glimt av anledning tänds, flammar kontakten upp igen. Ibland är det de som sträcker ut en hand, ibland jag, och ibland sker det för att själen längtar efter deras ljus. På varje resa vävs vänskapsbanden samman, och vilka trådar som flätas beror på resmålet, sammanhanget och var i livet våra vägar mötts…
Barfota bränner däcket mina sulor, och jag trippar snabbt för att nå en bit skugga. Solen gassar het och vi ligger i en ankarvik på Teneriffa. Jag bär min våtdräkt, den jag en gång gav bort till Konstruktören i tron att jag aldrig mer skulle se den, än mindre använda den. Men nu sitter den åter på min kropp och jag är i full gång att göra mig klar för ett dopp. Denna kravlösa tillvaro med lata dagar känns så välbekant från åren med Wilma. Här guppar vi rätt ödsligt, så pass att inte ens internet når oss. Och av alla skeenden en seglare råkar ut för – dåligt väder, jobbig sjö, trångt och trasigt i perioder – så förlåter en dag som denna allt slit…
projektsunshine.se 