Efter en synnerligen intensiv fredag som resulterat i 20.000 steg så kände vi inte alls för att följa med cykelgruppen på deras 3,5 timmes långa cykelrunda dagen efter. Istället tog vi bilen till Bloor Street West, till Café Rouge Patisserie där Caroline beställde en kokoscroissant som jag också fick smaka. En ny upplevelse och den var farligt god…
Läs mer »
Det känns som jag varit här i flera veckor trots att det bara passerat några dagar; jag kom i början på veckan. Det upplevs nog så för att vi fyller dagarna från morgon till kväll med roligheter. Faktum är att vi mesta tiden är utanför Carolines dörr. Och inte slutar det här, mitt upptäckande av Toronto fortsätter…
Läs mer »
Toronto är den folkrikaste staden i Kanada och den dagsfärska siffran på hur många själar som bor här uppgår till 2 832 718. En av dem är Caroline. Första gången hon och jag träffades var i Monastir i Tunisien, dit vi båda sökt oss för ett vinteruppehåll med våra respektive segelbåtar. Inte hade jag någon aning om att vi skulle komma att bli så nära vänner…
Läs mer »
Så uppenbarade sig Mack och jag kunde inte slita min blick från skönheten. Vi hade tagit oss till kvarteren runt Yorkville, en stadsdel vars sidogator kantas av vykortsvänliga viktorianska hus. Med ett mer fashionabelt utbud i form av exklusiva boutiquer och fina restauranger som efterfrågade en större plånbok än min, gällde det att försöka smälta in i miljön. Vi lyckades nog rätt bra, såväl Caroline som jag. Tills Mack…
Läs mer »
Jag hann inte mycket mer än in i min lägenhet i Halmstad innan det var dags att resa igen; åter på Köpenhamns flygplats hoppade jag ombord på ett av Air Canadas ”kärror” som med en förväntad flygtid på åtta timmar och femton minuter skulle ta mig så långt bort som till Toronto, Kanada. Caroline och jag hade sedan en tid planerat för denna resa. Äntligen skulle vi få släppa den oglamorösa dataskärmen vi haft emellan oss under våra många och långa videosamtal. Att ses på riktigt skulle äntligen öppna upp för möjligheten att göra roliga saker tillsammans…
Läs mer »
Att under längre perioder vistas på platser där det helt saknas samhällsservice kan vara en utmaning; det gäller att ha ordnat för sig hemma så man för ett tag kan lämna allt det trygga bakom sig. För egen del tänker jag på att vara lite extra försiktig under tiden jag vistas bland avlägsna öar och djupa fjordar, så jag håller mig frisk och inte skadar mig…
Läs mer »
Så står han där framför mig, Öivind Sanden för en kram stor nog att rymmas allt det vi gemensamt delat och upplevt under de år vårt äventyr till sjöss varade. Senast vi sågs var på begravningen…
Läs mer »
När sista expeditionen på Grönland var avklarad drog vi raka vägen till Norge. Någonstans halvvägs passerade vi nollmeridianen och det firade vi med att äta en tvårätters och duka extra fint till middagen. Och jag gled glatt ner i något färggrant plagg som andades kvinnlig fägring, ensam tjej bland gossar som jag är…
Läs mer »
Medan gäster och guider är iväg på en längre tur passar jag på att kliva ner i badtunnan. En välbehövlig paus – och det känns sanslöst gott att låta hjärteblodet få sakta in något, samtidigt som blicken vilar över det vidunderliga landskapet. Med ljuset riktat mot mig själv och bara låta tankarna få sväva fritt. Kvar ombord är endast jag och övrig besättning. Och någon gång kommer någon av dem förbi för att se så jag mår bra, vilket jag gör. Allt är frid och fröjd tills…
Läs mer »
Medan M/S Freyas motor brummar och spinner tryggt och färden genom landskapet av is fortgår serveras middag i mässen; till bords har vi våra gäster samt de i besättningen som inte är i tjänst. Just denna kväll har jag fått den äran att laga efterrätten till och i ett försök att fånga lite portugisiska influenser väljer jag att göra bakverket Pastel de Nata…
Läs mer »
projektsunshine.se 