Stockholm – min födelsedagsfinal

Jag ville visa Caroline Stockholm, min ungdoms stad och skärgården där jag växte upp. Som ett fint avslut på min födelsedagsresa – min present till mig själv innan jag kliver in mitt nya årtionde och strax därefter flyger upp till Svalbard för en ny period av jobb i Arktis…

Här i Stockholm har vi varit på Vasamuseet, promenerat längs Djurgårdens stigar och strosat runt i Gamla Stans gränder, hängt på Stampen, ätit köttbullar och semlor och blivit bjudna på hotpot av min bror och svägerska. Solen har badat oss och stockholmarna. Vattnet kring holmarna har silverglittrat när vi gått utmed kajerna och över stadens broar. Caroline och jag har varit en svårstoppad frisk bris i huvudstaden, fulla av spontanitet och äventyrslusta som vi är. Men vi har också haft stunder när vi vilat och reflekterat.

Caroline är sannerligen den bästa reskamraten man kan ha. Vi har båda lätt att komma till beslut, vi finner det mesta roligt och ingen är så van att resa som Caroline – det spelar ingen roll vart i världen hon befinner sig, hon tar sig fram som om det vore i hennes egen bakficka. Särskilt i städer rockar hon.

Min resa har – mitt i äventyret – samtidigt gett mig eftertanke och insikter; kring det återkommer jag en annan gång. Nu ska jag bara njuta av de sista dagarna här. Ta båten ut till skärgården och visa Caroline platsen där jag växte upp.

// Coddi.

Det här är Stockholm…

Stockholm på fjorton öar – där vattnet och grönskan alltid får plats att sträcka ut sig mellan husen…

Old Town – Gamla Stan…

Man kan åka båt mellan flera av öarna…

En gång Sveriges mäktigaste örlogsfartyg – Vasaskeppet sjönk 1628 efter bara några minuter till sjöss. Bärgat 333 år senare och nu ett av världens bäst bevarade vrak, fullt av detaljer från livet ombord och epokens skulpturkonst…

Fredens kvinna – hon blickar ut över vattnet med en hand som inbjuder till en bättre värld – På Djurgården…
Gustav Vasa (Gustavo Erici) i brons framför Riddarhuset. Han som bröt Kalmarunionen och formade grunden till dagens Sverige. Via hans dotter Prinsessan Sofia är jag släkt i rakt nedstigande led – en liten personlig tråd i den stora historien…
Jag står och väntar på båten som ska ta oss till Vaxholm, min barndoms stad. Och i bakgrunden syns den tremastade fullriggaren af Chapman byggd 1888. När svärfar Felix levde och var ung, var han med och riggade fartyget.

Skärgården nästa!

Lämna en kommentar