Farväl Freya…

Jag har just vaknat upp till min första dag iland, fortfarande i Göteborg ett stenkast från där Freya låg till alldeles nyss, hon har nu avseglat mot Arktis. Tiden att förbereda henne inför en lång säsong är äntligen avklarad, ett gediget arbete med stort fokus eftersom hon inte kommer tillbaka till hemmahamnen förrän i december. Intensivt, men också roligt…

Eftersom vi blev försenade på varvet så blev tiden enormt komprimerad på slutet. Tillbaka vid hemmakaj kunde vi åter börja använda båten fullt ut, en hel del hade fått stå på vänt medan vi var uppe på land; det gick inte att tvätta sängkläder eller använda vatten i vanlig bemärkelse och därtill lutade hon betänkligt på det sluttande underlaget under tiden vi stod på slipen; jag sov inte så bra och någon gång halvvägs in på natten behövde jag krypa upp till kudden igen och få in fötterna som plötsligt hade rymt över sängkanten. Men den bristande sömnen har också varit fylld av andra diverse tankar, så som livet många gånger är.

Nu är Freya knökfull med allt som överhuvudtaget går att bunkra redan nu. Självklart behöver vi under månaderna få leveranser av färskvaror, men allt som går har vi tagit ombord för så lång tid som hållbarheten klarar. Förvånansvärt mycket har vi faktiskt redan nu ombord för hela 2026 – matvaror som tjugofem man behöver under årets kommande dagar; frukost, lunch, middag och fika. Frysrummet är så fullt att man får klättra in, torrförråden dinglar tunga från durk till tak, dryck och alkohol är bakom galler och plomberat inför våra första gäster som kliver ombord på Svalbard. Själv tar jag snart min väska och reser hem till Halmstad för att landa och ladda om.

*Freya på väg tillbaka ner i vattnet igen…*

Ja ha, dags att hoppa in i bilen då… För medan Freya tar sjövägen får jag och kocken i uppdrag att köra varsin bil till hemmakajen i Göteborg. Det helt absurda? Jag har inte kört bil på tio år. Sedan jag började segla på heltid och jag sålde jag bilen (2015) har jag knappt haft anledning att köra. Och nu plötsligt – BAM – sitter jag där med händerna på ratten som förr i tiden…

*Vi hinner komma före Freya så vi kan ta emot tamparna – och kocken och jag möter upp kollegan Jens…*

*Vaddå uppspelt men så är jag ju galet glad i fartyg också…*

*Intensiva dagar, allt som vi beställt kan nu börja levereras…*

*Fulla hyllor, pall på pall med varor har anlänt fartyget…*

*Närproducerat och ekologiskt kött går inte att finna uppe i Arktis, så allt lastas ombord nu. Frysrummet som annars är rätt stort är knökfullt nu…*

*Aj aj aj… jag jobbar så hårt så jag skadar tummen…*

Men vi hinner ändå ta hand om de mjuka värdena ombord också, vi bjuder manskapet på smörgåstårta och jag hjälper kocken att dekorera dem, vi gör det ihop!