Omsluten av Ourays toppar

Dagen efter fiskeäventyret packade vi ihop och fortsatte söderut. Målet för dagen var Ouray, den lilla bergsbyn som ofta kallas för ”The Switzerland of America”. Och det förstår man direkt när man ser de höga, vassa topparna som reser sig rakt upp runt den trånga dalen; det känns verkligen som att naturen har kramat in hela byn i ett hårt, vackert grepp – precis som i många schweiziska dalar. Men innan vi rullade in i Ouray var det ett annat mål som brände i mig: jag ville äta ”en riktig amerikansk burger” på amerikansk mark. Jag har förstås ätit hamburgare massor av gånger förr, men aldrig här – aldrig i själva burgarnas hemland. Det kändes nästan lite heligt på något sätt.

Den där burgaren i Montrose satt verkligen fint, för jag behövde ju samtidigt svänga förbi en klädesbutik och köpa mig en baddräkt. Det hade nämligen blivit dags att testa det som Ouray kanske är mest känt för – de varma källorna. Så medan eftermiddagssolen fortfarande låg varm mot de höga bergväggarna hoppade jag i och njöt av ett riktigt skönt bad. Det kändes terapeutiskt med alla de där rika mineralerna i vattnet.

Efter badet bar det iväg ut på byn för en promenad och middag. Men däremellan hamnade vi i en bar med den häftigaste inredningen – de hade gungor istället för vanliga barstolar runt bardisken! När vi kom in var alla fyra gungor upptagna av ett gäng grabbar som inte direkt såg ut att ha en lekplats som förstahandsval; de var mer muskulösa och ölsugna typer som satt där och svingade sig. Men så fort de reste på sig och lämnade stället knep jag en plats. Det jag har upptäckt här i Colorado är att alla barer har så roliga skyltar på väggarna. Några har jag fotograferat.

Kvällen rann iväg fortare än jag trodde och fortfarande kämpar jag med att ställa om klockan helt (åtta timmars skillnad mot Sverige är ingen liten grej). Vid 22-tiden kändes det rätt att tacka för dagen. De långa körsträckorna här bygger upp tröttheten smygande, men med sån här sagolik natur utanför rutan märker man det först när solen gått ner. Och vilken dag det hade varit: höga berg som tar andan ur en, en burgare som satt perfekt, det sköna badet i de varma källorna, svingandet på gungan i baren med en whiskey från trakten, en mysig promenad genom Ouray och sen en riktigt bra middag. Alla de samlade intrycken blev till slut många att bära, men på ett härligt sätt – kroppen sa stopp och jag behövde låta allt få landa lite. Så jag somnade direkt när huvudet träffade kudden. Colorado suger musten ur en, men fan vad det är värt det.