Jag låser upp ytterdörren hemma i Halmstad och stapplar in med väskorna med Fofo i famnen och en månad av intensivt liv på Freya bakom mig. Klockan är sen, kroppen tung av trötthet – och jag vet redan att de första timmarna hemma alltid känns lite overkliga, som om jag svävar någonstans mellan två världar…

Jag är duktig ändå: packar upp det nödvändiga, bläddrar snabbt igenom posten och brygger mig en kopp te. Sen känner jag hur trött jag är. Inte bara från resan och en månads hårt arbete – utan även för att jag dagen innan, tillsammans med en kollega, gett mig ut i Göteborgs uteliv. Med datorn i knät slumrar jag till, vaknar igen, slumrar på nytt. Plötsligt knackar det på dörren. Klockan är elva på kvällen.

Lättklädd och halvsovande tassar jag upp, drar på mig tillräckligt för att våga öppna och gläntar försiktigt på dörren. Där står grannen från ovanvåningen med ett litet leende.

”Hej, du har glömt nyckeln i låset. Den sitter kvar på utsidan.”

Jag skrattar till, lite generat och tackar – samtidigt som jag mumlar något om att jag just kommit hem efter en månad borta med mycket jobb. Han nickar förstående, önskar god natt och försvinner uppför trappan. Jag stänger dörren, den här gången med nyckeln på rätt sida om den och går raka vägen tillbaka till sängen. Där somnar jag innan huvudet knappt hunnit nudda kudden.

De få dagarna jag har hemma nu, innan jag åter ger mig av, ägnas åt att plocka, städa, packa upp, tvätta och packa nytt, dricka medicin mot kolera och – inte minst – vila. Snart bär det av på nästa äventyr, men vart det blir avslöjar jag inte än. Däremot kan jag berätta att det blir till värmen, och att jag införskaffat mig en kylväst hi hi… Min kropp är numera anpassad till att behålla värme snarare än att göra sig av med den – en sorts klimat-jetlag efter allt jobb i Arktis. Förhoppningsvis går anpassningen lättare nu än i somras när jag seglade från Madeira till Kanarieöarna.

Så i Halmstad blir jag bara tillfälligt, ett kort stopp nästan bara som ett andetag mitt i en rörelse, innan nästa resa kallar.

// Coddi.

Avslutningsvis lite bilder från Göteborg. Jag hann äta riktigt gott innan jag tog tåget hem till Halmstad. Först ut några bilder på smörgåstårtorna kocken Jesse och jag hade fixat. Ombord hade vi ett kort möte och en rolig övning innan vi for vidare ut i nattlivet…

Mums, det var länge sedan jag åt smörgåstårta och det blev en perfekt inledning på avslutningen…

Därefter for vi till restaurang Carbon – där kolen (och namnet) står i centrum för de rökiga, intensiva smakerna. Krögaren Jean tog emot oss – och hela gänget från Freya blev serverade en fantastisk avsmakningsmeny. En av Göteborgs absoluta pärlor, som andas passion och personlig värme.

Utsökt, välsmakande, aptitretande, läckert, njutbart… efter en lång säsong av idogt arbete uppe i Arktis smakade detta extra gott…

Sista kvällen i Göteborg blev minst lika trevlig med fördrink hemma hos kollegan Lasse och därefter en utsökt middag på Gogogaga – med bedårande utsikt över staden…

Hemma hos Lasse fick jag syn på en tavla, ett foto från tidigt 80-tal och jag har alltid haft på känn att Lasse i sin ungdom måste ha varit sådär dösnygg (för han ser fortfarande bra ut trots att han passerat 70-strecket). Nu går han inom kort i pension och han kommer vara saknad ombord…

Tack Lasse för en fantastiskt rolig kväll, vilken gentleman du är!!! (Nästa gång måste vi få med oss Merituuli…).

Klädd för fest…

Sunshine to you…