Film – sköna vibbar i Espargos

När jag kommer till en ny plats brukar jag vilja ”dyka rakt ner i grytan”. Vad jag menar är jag vill landa mitt bland lokalbefolkningen på en plats som inte är anpassad för turister.
Och eftersom jag på de flesta resmål har vänner som bor där, kommer jag snabbt in i värmen. De tar med mig runt, visar hur allt hänger ihop, och plötsligt känner jag mig hemma – jag vet vart jag ska gå, hur saker fungerar och vad som är värt att se och göra. På så sätt får jag snabbt nya vänner på ett naturligt sätt, utan ansträngning. Särskilt bland seglare går det extra fort; ofta har den jag ska hälsa på redan berättat om min ankomst för sina vänner så nyheten sprids som ringar på vattnet…

Läs mer »

Afrikansk entré med stil

Jag har nu landat i ankarviken utanför Palmeira, den lilla fiskebyn på Sal i Kap Verde. Ryktet om min ankomst hade redan hunnit före mig, så när jag steg ut på flygplatsen stod Konstruktören och Werner redo. De har varit här ett tag nu och hunnit lära känna en hel del folk, så det var ingen överraskning att de hade fixat transport. De hade nämligen fått låna bilnycklarna av byns polisman – hans privata bil, ska jag snabbt tillägga, ingen officiell polisbil med sirener och allt. Men jag måste erkänna att det kändes lite extra välkommet att rulla in i Palmeira på det sättet… nästan som en hedersgäst med eskort…

Läs mer »

Valarna och min väntan

Emellanåt kommer tankarna, en stilla påminnelse om att jag fortfarande vandrar den långa, slingriga vägen mot en ny tillvaro. Det kanske kan låta märkligt när jag säger så – jag som till det yttre lever ett till synes fullkomligt liv, fyllt av möten med människor från hela världen och resor som för mig långt bortom alla horisonter. Men just de här upplevelserna, som förändrar mig på djupet, påminner mig också om att jag fortfarande är på väg…

Läs mer »