Jag minns hur vi barn på sjuttiotalet satt klistrade framför teven med andan i halsen för att se Ingemar Stenmark kasta sig utför den isiga Axamer Lizum i Innsbruck. Det var en hel nation på spänn. Platsen kom att bli den där vår svenska alpina stjärna visade sin stora potential genom sin OS-medalj – den första på herrsidan någonsin. Och det är dit jag rest nu, till Innsbruck…

Att jag överhuvudtaget hamnade i Österrike beror på Miss B, min vän som jag lärt känna uppe i Arktis. Ombord på Freya, där hon varit mer än en gång, brukade Miss B vakna först av alla gäster. Medan jag stod och fixade frukost åt manskap och passagerare hann hon och jag prata ostört varje morgon. Och jag hade alltid ett nykokt ägg färdigt åt henne.

På Miss B inrådan hade jag köpt mig en flygstol intill fönstret, för att få en glimt av denna lilla alpinska stad från ovan. Och det var som att flyga rakt in i ett vackert vykort – naturen här är förkrossande vacker. Som om inte det räckte: väl hemma hos Miss B ligger hennes hus i sluttningen nere i dalen, omgivet av pittoreska hus som är typiska för trakten, med utsikt över träden i höstskrud strax nedanför kalfjället. Det är min utsikt här från frukostbordet när det nu är Miss B som för omväxlingsskull serverar mig ett ägg om morgonen.

Med en regnig första dag passade vi på att göra roligheter inomhus. Vi for iväg till Swarovskis kristallmuseum och där, bland prismor och fasetter som reflekterar ljuset, lekte vi loss rejält. Bara det att få åka karusell som gnistrar med femton miljoner kristaller är få flickor som mig förunnat. Att jag sen var den enda vuxna utan barn i sällskapet som åkte gjorde det hela ännu roligare.

Häng med på lite bilder så får ni se…

Jag framför den ikoniska installationen vid entrén till museet…

”Pulse Voronoi” var det häftigaste rummet. Kristallerna inuti Chamber of Wonder glittrar rytmiskt och slår i takt med hjärtslagen hos gästen framför dig. När man håller handen under en av de fem pulssensorerna runt om i rummet, hör man och ser sina hjärtslag pulsera i kristallerna närmast dig. När du tar bort handen ersätter ditt hjärtslag det äldsta i rummet och lyser något starkare än de andra. Du är omgiven av 7 000 hjärtan som slår samtidig…

Into Lattice Sun…

Alla rum har olika tema. I ett av dem är det -10 grader Celsius – ett gnistrande vinterland där kristallerna fryser till isskulpturer och luften biter i kinderna…

Redan som små barn fastnar vi för det som glimmar och rör sig, det fångar ögat och kickar igång dopaminet så det uppstår ett litet mini-fyrverkeri i skallen. Här är bilder från några rum i kärlekens färger…

Många världskändisar har burit Swarovskis kristaller, bland annat Elton John och Marilyn Monroe…

En karusell med 15 miljoner kristaller, tala om lycka! Och gratis. Att jag sen var den enda vuxna som åkte utan barn i sällskap gjorde det hela lite roligare…

Nu fanns mycket annat gott på menyn, men jag var såklart tvungen att äta wienersnitzel och sachertorte till dessert. Restaurang Daniels är namngiven efter företagets grundare, Daniel Swarovski. I slutet av 1800-talet uppfann han en maskin perfekt för kristallslipning. Företaget har varit verksamt sedan 1895 och är idag ett imperium, familjeägt i femte generationen…

Ute fanns det också en hel del spännande att uppleva…

Vi blev nog lite höga av allt glitter, kolla in här;

Så vansinnigt roligt vi hade denna första dag som ju faktiskt var regnig…

Resan gick till Innsbruck, till min fina vän Miss B som bor drömskt vackert… TACK FÖR ATT JAG FICK KOMMA…

Men än är inte äventyren över här, fortsättning följer…

// Coddi.