Grönlandshavets vidder gungar Freya sakta och tryggt – från bog till bog – alltmedan vi bärs mot den disiga horisonten. Vi är på väg mot en av världens mest glesbefolkade platser på jorden, där naturen är lika vidunderlig som dramatisk och svåråtkomlig för de flesta: Östra Grönland. Om några dygn kommer vi fram…

Under resan justerar vi klockan med någon timme per dygn för att hålla arbetet ombord smidigt. Genom att gradvis anpassa oss till nya tidszoner blir det lättare för kroppen att hänga med. Men det är inte det enda som händer här ute på Grönlandshavet. Vi navigerar över jordens krökta yta och följer den kortaste vägen, som lustigt nog ser längre ut på ett sjökort; storcirkelnavigering är särskilt användbar på höga latituder. (Ritar man istället ut en rak loxodrom – som ser ut som en genväg på kartan – ja, då blir det i verkligheten en omväg.) Nu är det inte jag som gör dessa beräkningar, vilket nog är tur.

Innan vi lämnade Longyearbyen på Svalbard passade vi på att uträtta ärenden och bunkra fartyget. För nu väntar, som sagt, en vildmark med mycket få bosättningar, så om vi har missat något får vi klara oss ändå. Men det oroar oss inte, för fartyget är väl anpassat och besättningen är erfaren och rutinerad. Det vilar en charm över det hela, en ådra av äventyr. Och detta är mitt jobb – att segla mot världens vildaste hörn!

// Coddi.

Longyearbyn på Svalbard har vi lämnat oss bakom nu, för detta år. Framför oss väntar nya äventyr…