Vad gör man när hemmet är en båt man sålt, men hjärtat fortfarande bor på havet? Jag befinner mig på Madeira, ombord på Nómada. Efter mina dagar i Lissabon så har jag fortsatt fundera över livets frågor. Förra inlägget funderade jag på vad mitt resande står för. Till att nu fundera över vart mitt hem är. Ja, vart är mitt hem, var bor jag? Om jag det visste…
Läs mer »
Jag vaknar med utsikt över bron ”Ponte 25 de Abril” som ligger som ett rött streck över floden Tejo. Jag möts av Jesusstatyn Cristo Rei, som sträcker ut sina armar mot mig i en välkomnande gest. I förgrunden ser jag marinan där jag tidigare låg med segelbåten, där även mäklaren som ombesörjde försäljningen av Wilma har sitt kontor. Jag är tillbaka i Lissabon, om än tillfälligt. Och allt jag tänkt skriva om är som bortblåst. Plötsligt har jag fångats av att vara tillbaka…
Läs mer »
Äntligen studsade barnbarnen ut ur tågvagnen likt två popcorn på hög värme – vi skulle till Tivoli i Köpenhamn och ha roligt. Idén hade jag pitchat tidigare under sommaren när det stod klart att vi skulle ses. Och som tur var högg de på idén om ett tivoliäventyr, för jag är inte direkt mormor-materialet som står och knådar bullar med stickning i högsta hugg och tekanna på stand-by. Nej, jag är mer typen som ser världen som en gigantisk karusell, och nu var det barnbarnens tur att få snurra med…
Läs mer »
På väg ner till källarförrådet med min stora blå resväska möter jag grannen. Jag kastar ur mig ett glatt: ”Nu är jag hemma igen!” och nämner att jag ska stuva undan väskan. Han ler brett och säger med glimten i ögat: ”Är det ens lönt?” Och han har ju rätt. Redan nästa dag är jag tillbaka i förrådet, men den här gången för att hämta den mindre resväskan, den rosa…
Läs mer »
Nu är jag inne på mina sista dagar i Arktis för denna gång. Det börjar bli dags att packa ihop mina saker och lämna över till min kollega. Här bjuder jag på ett potpurri av bilder från mina sju veckor ombord…
Läs mer »
projektsunshine.se 