Nu har jag kommit till Svalbard, men inte för att direkt efter ankomst kliva ombord på M/S Freya utan för att ha lite semester. Och det kan jag lova; detta är verkligen ingen vanlig plats på jorden…

På Svalbard finns lite udda regler att förhålla sig till . Som exempel så är katter förbjudna, de hotar det lokala fågellivet som är rikt och skyddat. Däremot finns det hundar, i mängder. Söta och intelligenta huskies.

På de flesta ställen på Svalbard måste man ta av sig skorna när man kommer inomhus, på hotell och museer och i kyrkan och turistbyrån för att nämna några. Inte matbutiken dock, det skulle nog riskera bli ett sko-inferno annars. Anledningen är att det är ett sätt att hålla smutsen borta och golven snöfria. Oftast finns tofflor att låna så man slipper frostbitna tår ifall det skulle vara kallt (men inomhus är det generellt varmt och gott.

På Svalbard är döden komplicerad eftersom det är olagligt att dö här. Fast det är inte riktigt sant, för dö kan man ju råka göra plötsligt och oväntat. Dock säger regeln att man inte får begravas eftersom permafrosten gör att kropparna inte bryts ner. Det finns en gammal gravplats och där har man hittat spår av influensavirus från 1918 (så gud vet vilken slags pest eller kolera som kan komma upp till ytan). Därför tar kyrkogården inte emot några nya ”gäster” sedan 80 år tillbaka. De svårt sjuka och avlidna skickas till fastlandet.

Inga födslar heller, gravida måste lämna Longyearbyen tre veckor innan planerad förlossning. Men det handlar mer om att de medicinska resurserna är begränsade.

På Svalbard bär man gevär, men inte inomhus. Utanför stadens gränser är det lag på att bära ett gevär med minsta kaliber 0.308 Win. Detta för att kunna skydda sig mot isbjörnar, vilka det finns fler av än människor här. Därför får man lämna sitt gevär i ett vapenskåp vid dörren när man ska gå in på publika platser.

Ja, det finns betydligt mer att berätta om denna frostbitna plats, men jag vill lämna lite kvar att upptäcka för dig som tänkt åka hit.

Så vad har jag hunnit göra sedan jag kom hit?

Det började med att vi besökte Svalbards Globala Fröbank som ligger gömd i permafrosten. Här vilar miljontals frön från världens hörn som en tyst väktare mot klimatkriser och katastrofer; förloras någon gröda från jorden så ska den kunna återupptas genom fröbankens försorg (vilket också har hänt). Nu får man inte kliva in i byggnaden som man bara ser entrén på (fröerna ligger långt in i berget där permafrosten skyddar dem). Men det var ändå häftigt att se.

Seed Vault på Svalbard är världens största backup av fröer…

Såklart blev det ett besök hos världens nordligaste hundcafé, Café Huskies. Förutom att de har gott kaffe, te och fikabröd så strosar lurviga huskies runt mellan borden.

Ett café för hundälskare…

Vi har besökt Karlsberger Pub, lokalt kallad KB som ligger i hjärtat av Longyearbyen. Med ett av Europas finaste samlingar av whiskey är detta absolut värt ett besök om du uppskattar denna gyllene spritsort. Middagen åt vi på restaurang Kroa.

I Longyearbyen äter och dricker man gott…

Men den absoluta höjdpunkten var hundsläde-turen, eller snarare hundvagnen eftersom snön smält för mycket och hjulen fått ta över. Vi hämtades klockan nio vid hotellet och åkte ut ur byn till kenneln där de 141 hundarna mötte oss med viftande svansar. En husky är lika intelligent som en liten människa på tre-fyra år och varje hund har sin egen personlighet. Vi fick vara med och sätta på selarna på hundarna och sen bar det av under den skinande solen. Nu råder dagstemperaturer kring nollan och det är inte någon ideal temperatur för hundarna, de föredrar minus tjugo grader. Så ibland stannade vi våra ekipage och gav hundarna vatten. Om det var skoj? No shit, Sherlock! Det var fantastiskt roligt och något man borde göra innan man dör.

Fler bilder, varning för söt-chock när ni ser bilder på hundarna:

Vilket fantastiskt minne jag kommer bära med mig från dagen…

Not all those who wander are lost,” och i sann coddiwomple-anda reser jag vidare genom livet. Så länge lusten finns, så länge hälsan och orken finns…

// Coddi.